Regler:
- Posta inget personligt (hälsningar osv), det sköts bättre via direktmeddelande, email eller liknande.
- När du skapar en tråd, sätt en beskrivande rubrik.
- Läs igenom ditt inlägg/din tråd en eller två extra gånger innan du postar för att rätta eventuella stavfel och för att se till att du uttrycker dig som du har tänkt dig.
- Var trevlig, behandla andra så som du själv vill bli behandlad.
Visst har du väl för all del rätt till viss del, men ändå håller jag ju inte med. Talar Djoos ett annat språk i omklädningsrummet - vilket jag förutsätter - så må det väl kanske vara hänt då. Men jag kan inte för mitt liv begripa att en tränare vill framstå som ett fån gentemot supportrarna? Det är ju nämligen det han gör. Jag är faktiskt lite kluven där vilken stil som är bäst, eller minst dålig, av Djoos och Arweds stil (pest eller kolera). Arwed skötte kritiken på ett minst sagt klandervärt sätt, men visade samtidigt utåt att han inte gillade situationen och hade ambitionen att göra något åt saken. Pär Djoos å sin sida hänger förvisso inte ut spelarna i media, men talar ideligen om för oss supportrar att allt är frid och fröjd, trots dyngtorsk och ett spel som var fullständigt under isen, mot lag vi borde kunna slå. Det visar, tycker jag, inte på någon vidare ambition.
Är man nöjd med spelet efter en match som i går, eller skräckexemplet; hemmamatchen mot Malmö i fjol, så ska man inte vara tränare. Då kommer man nämligen ingenstans. Om nu Djoos säger det jag vill att han ska säga i omklädningsrummet så är det i min bok nästan lika viktigt att förmedla detta till supportrarna. Jag blir nämligen både vansinnig och livrädd när jag hör hans uttalanden som de låter nu.
För en sådan som jag, som tycker man alltid ska kunna hitta saker att jobba på, trots att man kanske vunnit stort senaste matchen, ser det riktigt illa ut när en tränare säger att han är nöjd med spelet när publiken visslat ut laget efter en förlust hemma mot superjumbon (återigen Malmömatchen som exempel). Och jag kan inte riktigt förstå vitsen med att säga så kapitalt olika inåt gentemot utåt? Speciellt inte när han framstår som håglös, likgiltig och liknöjd gentemot supportrarna. Vem fasen vill göra det frivilligt? Nej, jag förstår mig faktiskt inte alls på Pär Djoos.