NHL

Frella: Det handlar ju inte direkt om antingen eller. Båda parter måste tjäna pengar, annars är situationen inte hållbar i längden. Spelarfacket har ju insett det och erbjudit en lönesänkning med 24%, ägarna medger att sänkningen löser problemet idag men vill se till att det inte blir likadant nästa gång avtalet går ut.

Parterna är alltså någorlunda överrens om vilken nivå lönerna bör ligga på. Så varför är inte ägarna nöjda med sänkningen och häver lockouten? Varför går inte spelarna med på ett lönetak på dagens nivå som höjs i takt med ligans intäkter?

Är det inte så att båda parter vet att utan begränsningar så kommer lönerna återigen att sticka iväg? Ligger det inte i varje enskild spelares intresse att få så mycket betalt som möjligt och i varje enskilt lags intresse att ha så bra spelare på isen som möjligt?

Visst kan man tycka att ägarna får skylla sig själva om man trissar upp lönerna, men det kommer likväl att ske utan lönetak. Mitt argument för ett lönetak är att det skulle medföra stabilitet till ligan. Båda parter skulle tjäna på att ligans intäkter ökar. Man skulle få gemensamma intressen av att stärka "produkten". Jag tror helt enkelt att både spelare och ägare tjänar på det i längden.

Mina argument mot ett lönetak är egentligen rent personliga. En fri marknadsekonomi skulle slå ut flera lag. Det skulle göra hockeyn i alla andra ligor, inklusive Elitserien, bättre då fler spelare skulle stanna. Sett ur NHLPAs synvinkel skulle det dock innebära färre "jobb", men förmodligen högre genomsnittslöner från de starkare klubbarna som blir kvar. Är det verkligen något att eftersträva för dem??