Trivselregler
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Starta inga nya ämnen, använd "kommentera" i ett föregående inlägg istället.
- Vi är få skribenter, så försök hålla en god ton gentemot andra i dina svar (även om du inte håller med) så behåller vi den lilla vi-mot-världen-känslan som finns här.
- Regelbrott som personangrepp (gäller även det som riktas mot spelare, ledare och domare), olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot är extra uppmärksammat.
- Att sprida elakartade rykten om spelare, ledare och skribenter är inte tillåtet.
- Inlägg som inte tillför debatten något kan raderas. Inlägg som verkar ha till enda syfte att provocera eller håna raderas och kan innebära omedelbar avstängning.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Spam kommer rendera i avstängning.
- Du kan redigera ditt inlägg i fem minuter, ifall du känner att du kanske klev över gränsen för vad som är god forumetikett.
- Klagomål och ifrågasättanden om modereringen i gästböckerna skall inte förekomma på Hockeysnack och raderas omedelbart av tillgänglig moderator. Att bryta mot denna regel kan innebära avstängning från NHL-boken.
- Klagomål på moderering sker via bubbla till moderator. Om en moderator kontaktar er via bubbla i fråga om regelöverträdelse har man skyldighet att svara. Svarar man inte kan man bli avstängd tills svar erhållits.
· 
Portello:
Själv sitter jag och ser på en hyllning av två duktiga spelare från svunna tider. Nummer 12 är nu för alltid skyddat nummer i Montreal Canadiens. Detta då man hissade TVÅ flaggor och hyllade de båda tolvorna Dickie Moore och Yvan Cournoyer. Många säger att de båda länderna på den nordamerikanska kontinenten gör saker så överdådigt, en sak är i alla fall säker, hyllningarna som de gör för sina svunna spelare är mäktiga.
Två grånande gentlemen får stående hyllningar inför en fullsatt arena, samtliga spelare i Montreal bär tröjor med siffran 12 och man hyllar dem väldeliga. Jag rös, jag kan bara föreställa mig känslorna som for genom Moore och Cournoyer.