Jag lägger av, för många skador, för lång tid att återhämta sig har gjort att jag insett att tiden sprungit ifrån mig, eller kanske snarare ikapp. Det är inte roligt att ständigt och jämnt ha ont och inte mer än komma igång igen förrän jag gör illa mig igen.
Det finns dock en bidragande orsak till att jag börjat känna efter, och som fått mig att ta beslutet att sluta spela veteranhockey i Nolby. Nämligen att det blivit för mycket allvar. Poängen med veteranhockey på den här nivån har jag alltid trott varit att alla ska kunna spela, helt enkelt för att ha roligt. Men alla delar tydligen inte min uppfattning. Jag har anat att en grupp i laget tar hockeyn på lite större allvar än jag gör. Det verkar som om de tycker det är viktigar att vinna än att ha roligt. Att det spelar roll om man har skridskoteknik som Steve Yzerman eller åker på lädret. För innan matchen mot Dövlandslaget startade en diskussion som fövånade mig, nämligen att bra spelare inte ville spela med sämre och de sämre själva skulle inse att de inte är bra nog.
Det väckte en undran hos mig. Om de som inte ser sina begränsningar och ändå fortsatte spela, vem skulle då säga till dem. Och hur många skulla vara kvar i Nolby Vets då. Sedan har det pratats om laguttagningar, om att aldrig ställa upp med mer än tre femmor ens i veteranserien. Vilket betyder att någon måste hålla i yxan. Nu finns det säkert personer som är beredda att göra det, nämligen de som är så bra att de inte tycker det är roligt att spela med de sämre. Det gick så långt att i ett mail uppmanade en i laget dem som inte accepterade det skulle söka sig till ett annat lag.
Poängen, jag tar det igen, med veteranhockeyn måste vara att ha roligt, och hur roligt är det att först bli ställd åt sidan för att nästa vecka få vara med och spela på grund av att någon av de bra inte kan vara med. Det är nog lätt att hoppa över hockeyn då och göra något annat istället för att snöra på sig skridskorna. Vilket kommer att leda till att det snart inte finns några spelare kvar, förutom de bra förstås.
Nej, det är inte så jag vill att det ska vara. Nu kanske jag överreagerar, jag kan ha missuppfattat alltihop, jag hoppas i alla fall det.
Men tack i alla fall för att jag fick vara med, det var roligt så länge det varade.
Jag tycker att du överreagerar en aning. Viker du ner dig nu så är det fler som hakar på och några enstaka jättedumma personer får sin vilja igenom. Så får det bara inte gå till.
Jag som alltid har trott att du har varit en hårding med hår på bröstet,(en riktig karl) som aldrig skulle känna efter hur ont det gör att spela hockey. Låt mig slippa tvivla och jag ser fram emot att få spela med dig i Nolbys veteraner återigen.
Jag tycker att vi ska samlas allihopa i laget och ta ett rejält snack om detta. Du kan ju inte bara slänga in handduken utan att ta strid tillsammans med oss övriga. Om det ska vara på detta viset så kan jag mycket väl tänka mig att vi lägger ner veteranlaget.
mike66: Efter en del gnäll om att jag inte gillar veteranhockeyn så vill jag klargöra en del saker så jag slipper höra gliringarna, speciellt från folk som inte var med i början.
Jag satt själv i styrelsen och var delaktig i "gubbhockeyn" på Löta, då var det några i styrelsen som var emot "gubbarna" och tyckte att föreningen inte skulle hålla på med sånt. Det var i början meningen att det skulle vara till för oss ledare och föräldrar i föreningen, för att vi också skulle få ha kul och vi var några som behövde röra på fläsket. Då körde vi på onsdagar och det vart väldigt upskattat, vi var väl ca 30 stycken som höll på, så jag är inte alls anti till vetsen på det viset. Vi startade även för mammorna och döttrarna på tisdagar (mammorna spelade match mot Kovlands mammor en gång) vilket ledde till att ett tjejlag startades, det var social verksamhet vilket gjorde klubben starkare. Så ser det ut historiskt och när ni vet detta så kanske ni förstår att jag tycker det är lite tråkigt att höra att nu när veteranhockeyn har utvecklats i seriespel (vilket jag gillar) , några tycker "dom sämre ledarna" inte bör vara med och utomstående (ej delaktiga i klubben) duktigare spelare skall vara med i vetsen. Själv är jag inte fysiskt kapabel att spela p.g.a ryggproblem och jag är alldeles för fet för att orka hänga med. Jag tycker dock att ledare och föräldrar i föreningen inte ska ifrågasättas varför dom är med, utan klubbens policy skall gälla även i vetsen (vi ledare måste väl vara goda bärare av policyn). Det är min åsikt och den står jag för.
Håckla: Jag tänker inte fortsätta att diskutera detta över gb:n här och nu. Jag har skickat ut ett mail till alla om att vi nu ska ta och träffas och dra upp lite riktlinjer på vad det är som ska gälla inom veteranlaget.
Svårare än så är det inte och då slipper man också allt tjafs som kommer och går. Policyn inom Nolby Hockey finns dock att tillgå och bör också ligga till grund för veteranlaget.(Svart på vitt = inget tjafsande.) Annars så får vi väl fundera på att fixa ett utomstående lag eller byta lag. Det är sådant som måste diskuteras i första hand tycker jag.
Nu blev det en lite speciell match i lördags där inte alla av förklariga skäl kunde ställa upp. Men som sagt, det finns mycket att diskutera om och omkring veteranlaget helt klart.
Moverare: Självklart så ska det tjötas utav bara f-n. Jag är en j-l på att tjöta. I alla fall så samlas vi lite tidigare på Löta i möra kväll före träningen som börjar kl 21.00. Vi är där till kl 20.00 så att vi kan tjöta vidare och umgås litegrann.
Nu: Färdigtjötat och upp på Löta för att fixa lite med isen. Linjerna har försvunnit på en del ställen så nu är det dags för lite rinkvård.
· 
· 
· 
Det finns dock en bidragande orsak till att jag börjat känna efter, och som fått mig att ta beslutet att sluta spela veteranhockey i Nolby. Nämligen att det blivit för mycket allvar. Poängen med veteranhockey på den här nivån har jag alltid trott varit att alla ska kunna spela, helt enkelt för att ha roligt. Men alla delar tydligen inte min uppfattning. Jag har anat att en grupp i laget tar hockeyn på lite större allvar än jag gör. Det verkar som om de tycker det är viktigar att vinna än att ha roligt. Att det spelar roll om man har skridskoteknik som Steve Yzerman eller åker på lädret.
För innan matchen mot Dövlandslaget startade en diskussion som fövånade mig, nämligen att bra spelare inte ville spela med sämre och de sämre själva skulle inse att de inte är bra nog.
Det väckte en undran hos mig. Om de som inte ser sina begränsningar och ändå fortsatte spela, vem skulle då säga till dem. Och hur många skulla vara kvar i Nolby Vets då.
Sedan har det pratats om laguttagningar, om att aldrig ställa upp med mer än tre femmor ens i veteranserien. Vilket betyder att någon måste hålla i yxan. Nu finns det säkert personer som är beredda att göra det, nämligen de som är så bra att de inte tycker det är roligt att spela med de sämre. Det gick så långt att i ett mail uppmanade en i laget dem som inte accepterade det skulle söka sig till ett annat lag.
Poängen, jag tar det igen, med veteranhockeyn måste vara att ha roligt, och hur roligt är det att först bli ställd åt sidan för att nästa vecka få vara med och spela på grund av att någon av de bra inte kan vara med. Det är nog lätt att hoppa över hockeyn då och göra något annat istället för att snöra på sig skridskorna. Vilket kommer att leda till att det snart inte finns några spelare kvar, förutom de bra förstås.
Nej, det är inte så jag vill att det ska vara. Nu kanske jag överreagerar, jag kan ha missuppfattat alltihop, jag hoppas i alla fall det.
Men tack i alla fall för att jag fick vara med, det var roligt så länge det varade.
Anders Moverare