mike66: Jag var nog tolv eller tretton själv och bodde i ett hyreshuskvarter. Kvarteret var delat i två hälfter och man hade sin naturliga motståndare, ofta fiende, endast med en smal asfalterade infart som avskiljare från det andra kvarteret. Men oftast spelade vi inom vårt eget kvarter. Ibland så var det upp till kamp mot töntarna från andra sidan. Det var ofta hårda matcher där både blod och tårar och svett rann ur våra ansikten efteråt. Värst var bortamatcherna faktiskt. Det var nogot kusligt att gå över till andra sidan och adrenalinet pumpade rejält. Jag kommer ihåg att jag äntligen började skjuta något sånär hårt när vi plötsligt slutade spela. För mig beroende på att jag flyttade till villa i annan del av staden. Det var inte samma hockeykultur där.
