Hahaha, visst är det lätt att vara glad om det finns några miljoner i spargrisen. Talar tyvärr inte av egen erfarenhet där, så det får bli ett antagande.
Är det ändå inte lite fascinerande att se de största stjärnorna skratta, hitta på hyss och tokjubla när det blir mål? Detta medan många svenska juniorer tydligen spelar sammanbitet och gör nonchalanta målgester, som om det bara vore en dag på jobbet.
Visst, lite överdrivet, men kanske är lekfullheten och spelglädjen en av de stora orsakerna till stjärnornas framgång? Förutom en brinnande vinnarinstinkt är det kanske nödvändigt med glimten i ögat, och att kunna ta hockey med en klackspark ibland för att behålla intresset och spelglädjen?
westerlind: Intressant läsning. Dock så innebär inte min önskan om att titta på individens förutsättningar att man ska tokköra specialövningar med grabbarna med talang, och endast det. De får gärna hålla på med massvis av aktiviteter, men vill de lira tillsammans med liksinnade talangfulla individer, då ska de få det.
F.ö. kan jag hajja att killarna med 10 mille/ år garvar på träningarna till motsats från killarna med årets viktigaste matteprov i morgon... ;)
Blir man en bättre ishockeyspelare om man specialiserar sig tidigt?
Nej, snarare motsatsen, visar en undersökning som har gjorts i Svenska Ishockeyförbundets regi. NHL-proffsen har i regel specialiserat sig senare än spelarna i DIV I - III. NHL- och Elitseriespelarna har dessutom ofta sysslat med ytterligare en sport under sin uppväxt.
Intressanta resultat. Läs artikeln i Gefle Dagblad:
Jag misstänkte som sagt att det inte var några unika idéer som jag funderade om, men det är roligt att höra att de praktiseras.
Blir lite avundsjuk när jag ser att du både är tränare och bygger hockeyplaner - Det verkar ju oerhört kul och inspirerande, precis sånt jag skulle vilja hålla på med!
Tror jag måste komma upp och kolla in Nolby Arena när den är klar. Jag kanske kan se någon träning också om jag har tur...
Nästan allt av detta som du tar upp finns att tillgå, åkning med och utan puck i banor utstakade med pyloner eller konor! Baklänges, framlänges, hukandes, översteg, slalombanor ja praktiskt taget allt finns med!
Jag har aldrig på eget bevåg anordnat allt detta men jag har varit med på planen och hjälpt till och tagit tid och antecknat!
Gick steg 1 kursen för tränare för 2 år sedan och var i vintern som gick med och hjälpte till i Nolby Hockeys lag-92.
Visst finns det teknikmärken inom ungdomsishockeyn, guld, silver och brons så att alla ska kunna klara av testerna i sin egen takt. Detta är ju också en bra grej för tränarna för att då kunna se att man tränar på de rätta grejerna med killarna och tjejerna.
Man ser lättare på vad vissa av spelarna bör premiera i första hand i sin träning!
Finns speciella träningsupplägg att följa så att alla killar och tjejer ska kunna klara av något av märkena under säsongen.
Hur läggs träningen upp för ungdomshockeyn? Jag har ingen egen erfarenhet, då jag aldrig spelat hockey i klubb.
Vi hade en eldsjäl på Frösön som anordnade läger, resor mm i fotboll. Det han dessutom gjorde var att arrangera tävlingar i teknik, t ex jonglering. Den förste som klarade att jonka till 10 fick ett extra pris. En tid senare blev det 50, senare 100.
Detta för att få oss att hela tiden sträva framåt, men ändå med mål som gick att nå. Det här fick mina kompisar och mig att träna livet ur oss i ivern att vilja vinna. Bara på några veckor hade de flesta av oss på det här sättet fått en mycket bättre bollkontroll.
Finns det liknande tävlingar inom hockeyn? - Snabbast med puck i "slalombana", från mållinje till mållinje - Snabbast från mållinje till mållinje - ren skridskoĺkning. - Snabbast från mållinje till mållinje baklänges - Skott med tio puckar från blå linje - t ex prickskytte mot ett hål i en platta, kanske 50cm? osv...
Naturligtvis tränas liknande moment. Men anordnas regelbundna tävlingar med tidtagning och mindre priser eller listplaceringar? Just tävlingsmomentet gjorde oss som tigrar och var en stor sporre för träningen.
Självklart måste det här ske med måtta, så att man inte dödar glädjen för de som aldrig vinner. Passningsspel, samarbete och matchträning får inte glömmas, även om jag vill uppmuntra utvecklingen av spelarnas individuella teknik.
Finns det förresten något "simborgarmärke" för hockey som premierar teknik och skridskoåkning?
Jag håller med dig om att man måste ta vara på och utveckla talangerna. Men jag tycker det är för tidigt att elitsatsningar tvingar 10-åringar att sluta.
Lika lite som att talangerna ska bromsas av de sämre, vill jag att de sent utvecklade knuffas ut, då det finns många exempel på idrottsmän som fått sitt stora genombrott efter puberteten.
De som satsar på lekfullhet,spelglädje & gemenskap tror jag också får mer inspirerade och helhjärtat kämpande spelare, spelare med stort engagemang för klubben.
Jag är till viss grad för ´elit´-satsning och toppning i hyfsat unga år. Det finns massor med lag att lira i om man hellre ser ett ´alla-ska-lira-lika-mycket´ system. Det finns en hel del småkillar på 12-13-14 år som har bättre förutsättningar att bli riktigt bra när de växer upp än andra och varför ska de vara tvungna att rätta sig efter stora massans tempo? Det är samma sak i skolan, de elever som visar sig ´klipskast´, och kan allting långt före de andra, de får vänta in massan och deras speciella förutsättningar stimuleras inte på rätt sätt. En fantastisk talang kan trubbas av utan rätt engagemang och vips så var den talangen förlorad. Och detta alltså till vinning för ingen, utom att gruppen marscherar fram i samma sävliga tempo, styrt av de långsamma.
Det viktiga som jag ser det är att lyssna till individens speciella förutsättningar och krav. Missunnar man dem så kan man mycket väl vara tvungen att ångra sig. Länge.
Ja det där retar mig oerhört. Flera av mina kompisar i längdåkning gjorde inga resultat innan de blev 15-16 år. Troligen pga att de var sena i puberteten och därför hela tiden hade ett svårt handikapp där.
Om jag minns rätt platsade inte Glenn Hysén i något elitpojklag förrän han var 16 år. Han blev ju ganska bra...
westerlind: Sedan har du en annan faktor i storklubbarna också att när dom bliren 12-13 bast, då ratas dom för att dom inte längre platsar detta gäller även inom all sport tror jag.
När jag var liten var vi alltid ute på gatan och krigade, och hade oerhört kul bara genom att ha snöklumpar som målstolpar. Ännu roligare var det när vi gick till någon närbelägen sjö och själva plogade upp en plan. Det var en härlig känsla när vi äntligen var klara och kunde sätta igång att lira. Ofta var det kallt, ibland strålande sol. Till och med om det toksnöade var vi där - Vi bara garvade åt att vi fick dyka i snödrivorna när pucken försvann ibland...
Vi tog själva initiativ och skötte om allt kring spelet. Reglerna skötte vi instinktivt, och det blev sällan bråk. En härlig gemenskap uppstod dessutom när vi tillsammans ordnade dessa spontana matcher.
Vi hade oerhört kul. Men - har dagens barn kul när de spelar hockey?
Jag får för mig att hockey idag är en mycket komplicerad sport, som bara kan utövas i ishockey-hallar. Utrustningen måste vara av senaste och dyraste modell, annars duger det inte. Speltiderna är schemalagda, och naturligtvis får barnen skjuts, så de inte riskerar få frisk luft och motion. Föräldrarna sköter allt, barnen behöver bara knyta skridskorna.
Visst är det trevligt att föräldrarna är med, men hur mycket spontanitet, lekfullhet och spelglädje skapar det här upplägget?
I Stockholm har jag faktiskt aldrig sett några barn stå och spela på gatan. Jag har däremot fått höra att t ex barnen i Upplands Väsby och Märsta är oerhört engagerade för att de ska bli hockeystjärnor. Det är inte ovanligt att föräldrar lägger upp noga genomtänkta träningsscheman, och analyserar sina 10-åringars spel efter varje match. Det finns t o m de som låter sina barn strunta i skolan, eftersom de ändå ska bli proffs...
Jag undrar hur många som lyckas? Min erfarenhet av barn som pressas av sina föräldrar, är att de kan vara duktiga upp till 13-14 års ålder. Sedan gör många uppror och lägger av.
Jag är oroad att våra unga hockeyspelare uppfostras till osjälvständiga hockey-robotar. De tvingas för tidigt in i taktik- och systemtänkande, så att kreativitet och spelglädje därför trycks ned.
Nä, om det inte redan finns, skulle jag att vilja att även spel på uterinkar och spontanhockey i kvarteren uppmuntras. Där kan barnen leka och experimentera i lugn och ro med sitt spel, och inse vad oerhört kul det är med hockey!
· 
Hahaha, visst är det lätt att vara glad om det finns några miljoner i spargrisen. Talar tyvärr inte av egen erfarenhet där, så det får bli ett antagande.
Är det ändå inte lite fascinerande att se de största stjärnorna skratta, hitta på hyss och tokjubla när det blir mål? Detta medan många svenska juniorer tydligen spelar sammanbitet och gör nonchalanta målgester, som om det bara vore en dag på jobbet.
Visst, lite överdrivet, men kanske är lekfullheten och spelglädjen en av de stora orsakerna till stjärnornas framgång? Förutom en brinnande vinnarinstinkt är det kanske nödvändigt med glimten i ögat, och att kunna ta hockey med en klackspark ibland för att behålla intresset och spelglädjen?