I min envetna kamp för att ungdomshockey ska vara kul och förena spelglädje med teknikträning har jag här ett nytt bidrag: Jag hittade igår följande insändare om ungdomshockeyn i Nedsläpp nr 1 sidan 15, februari 2003 (Nedsläpp är officiellt organ för Stockholms Ishockeyförbund.) Både intressant och tänkvärt, men också en utveckling som oroat mig länge. Synd att jag antagligen missar de reaktioner som med all säkerhet kommer.
Hittade tyvärr ingen länk på nätet, så jag har skrivit av den:
======================================= Till tränarkollegor i Stockholm Jag har i tio säsonger tränat ungdomslag och juniorlag i åldrarna 6-18 år från lägsta division till elit i ishockey och jag måste säga att det är en pinsamt tydlig avsaknad av utbildning av våra ishockeyspelare idag och det är oerhört låg kvallitet på den ungdomsishockey som spelas. Det har varit så länge, men nu känner jag att jag måste säga något. Några få klubbar i Stockholm äger idag lite ishockeykultur och där skolas spelarna och lär sig grunderna i teknik och spel medan resten snubblar runt och slår pucken kors och tvärs över planen, och bara blir lite bättre med tiden eftersom de växer men egentligen aldrig lär sig något.
Nu är det dags för tränarna att ta ansvar för den träning de bedriver och och sluta se endast resultat på matcherna. Jag tränar nu 93-laget på Lidingö och jag blir lika förvånad varje gång vi spelar match när jag slås av okunnigheten bland tränare och intoleransen mot de som sticker ut lite i hockeystockholm.
Bland annat bepansras spelarna som spelar på tvären med byxor och axelskydd när de inte ens kan åka skridskor utan alla dessa prylar och det försämrar deras förmåga till inlärning ännu mer. Senast i helgen såg jag en stockholmsklubbs träning med hockeyskolan som bedrivs med full utrustning. Varför? För att skydda sig mot de enorma slagskotten som 6-åringar skjuter? Om det är för att skydda rumpan vid fallet i köttbullen så undrar jag hur konståkningstjejerna kan vara tuffa nog att göra detta och mer därtill utan skydd.
Vi får kritik för att vi spelar utan byxor och axelskydd i hockey på tvären och enligt vissa är det till och med fusk att vi gör så. När våra spelare ligger på isen efter att ha blivit slagna av motståndarna hör man ledare och domare säga direkt till dem att det är deras eget fel om de inte har hockeybyxor. Detta är vansinne! Skall vi behöva ha på oss onödig skydd för att skydda oss mot regelvidriga överfall och tacklingar från motståndare som vi rundar lättare än koner? "De får skylla sig själva om de dribblar så där" är en annan klassisk förklaring på varför motståndarna får meja ner mina spelare till höger och vänster när de inte hänger med. Kan tillägga att våra tuffaste matcher spelar vi i slutet av varje träning eftersom det är nästan enda gången vi möter motstånd värda namnet, men att vi aldrig fått någon spelare skadad på träning eftersom killarna spelar efter reglerna. Då 95% av mina spelares aktiva hockeytid består av träning så är det ju helt otroligt att de ynka 5% matchtid står för alla skador. Mina spelare skulle aldrig drömma om att börja jaga en motståndare med klubban, så vad lär ni era spelare egentligen undrar jag. Man borde spela all ishockey på tvären i overall och ge våra små hockeykillar och tjejer en ärlig chans att lära sig spela och luckra upp den trista materialhets som råder. Kanske får då fler bättre ekonomiska förutsättningar att låta sitt barn spela ishockey.
Vidare tillåter man att spelarna slänger pucken över hela planen och jagar bara för att man inte spelar med iceing. Man slipper bli bruten i ett spelande anfall. Man låter spelarna spela fult med klubba och kropp, när de inte hänger med och ge dem positioner så att man kan få långa puckar på tränarens grabb och samtidigt hålla soporna nere i en tät backlinje framför egen kasse. Spelarna uppmanas att skjuta i tid och otid eftersom det är så man vinner matcher, till slut som ramlar ju pucken in. Ligger det kunskap bakom ett sådant mål? Är det så konstigt att man inte kan spela hockey i Stockholm? Det är dags att sluta skylla situationen på utslagning i stockholmsklubbarna när de är bland de få som har tränare som faktiskt vet vad de håller på med och kan lära ut lite hockey.
Det är dags att fundera på om ni tränar ett hockeylag för att utbilda spelare eller om det är för att få framhäva er själva. Det anordnas kurser, seminarier m m av förbundet. Det finns massor av litteratur och man får fråga, iakttaga och lära sig om man inte kan, så det finns inga ursäkter för denna okunskap.
Spela och träna hur ni vill och låt oss och andra göra som de vill men var beredda på¨att ge en bra förklaring när spelarna om några år undrar varför de aldrig fick lära sig att spela ishockey och inte annat än dumpa och jaga. Det är många träningstimmar en ishockeyspelare lägger ner under sin karriär och se till att förvalta dem till att lära sig något och lägg ner mindre möda på att coacha ihjäl er för att ta några poäng här och där för att få en fjäder i er egen hatt. Visa er duktig genom att prestera bättre hockey i stället även om det kanske inte alltid syns i protokollet. Jag kan lova att det kommer att ge resultat i längden.
Fredrik Ahlström =======================================
· 
Hittade tyvärr ingen länk på nätet, så jag har skrivit av den:
=======================================
Till tränarkollegor i Stockholm
Jag har i tio säsonger tränat ungdomslag och juniorlag i åldrarna 6-18 år från lägsta division till elit i ishockey och jag måste säga att det är en pinsamt tydlig avsaknad av utbildning av våra ishockeyspelare idag och det är oerhört låg kvallitet på den ungdomsishockey som spelas. Det har varit så länge, men nu känner jag att jag måste säga något. Några få klubbar i Stockholm äger idag lite ishockeykultur och där skolas spelarna och lär sig grunderna i teknik och spel medan resten snubblar runt och slår pucken kors och tvärs över planen, och bara blir lite bättre med tiden eftersom de växer men egentligen aldrig lär sig något.
Nu är det dags för tränarna att ta ansvar för den träning de bedriver och och sluta se endast resultat på matcherna. Jag tränar nu 93-laget på Lidingö och jag blir lika förvånad varje gång vi spelar match när jag slås av okunnigheten bland tränare och intoleransen mot de som sticker ut lite i hockeystockholm.
Bland annat bepansras spelarna som spelar på tvären med byxor och axelskydd när de inte ens kan åka skridskor utan alla dessa prylar och det försämrar deras förmåga till inlärning ännu mer. Senast i helgen såg jag en stockholmsklubbs träning med hockeyskolan som bedrivs med full utrustning. Varför? För att skydda sig mot de enorma slagskotten som 6-åringar skjuter? Om det är för att skydda rumpan vid fallet i köttbullen så undrar jag hur konståkningstjejerna kan vara tuffa nog att göra detta och mer därtill utan skydd.
Vi får kritik för att vi spelar utan byxor och axelskydd i hockey på tvären och enligt vissa är det till och med fusk att vi gör så. När våra spelare ligger på isen efter att ha blivit slagna av motståndarna hör man ledare och domare säga direkt till dem att det är deras eget fel om de inte har hockeybyxor. Detta är vansinne! Skall vi behöva ha på oss onödig skydd för att skydda oss mot regelvidriga överfall och tacklingar från motståndare som vi rundar lättare än koner? "De får skylla sig själva om de dribblar så där" är en annan klassisk förklaring på varför motståndarna får meja ner mina spelare till höger och vänster när de inte hänger med. Kan tillägga att våra tuffaste matcher spelar vi i slutet av varje träning eftersom det är nästan enda gången vi möter motstånd värda namnet, men att vi aldrig fått någon spelare skadad på träning eftersom killarna spelar efter reglerna. Då 95% av mina spelares aktiva hockeytid består av träning så är det ju helt otroligt att de ynka 5% matchtid står för alla skador. Mina spelare skulle aldrig drömma om att börja jaga en motståndare med klubban, så vad lär ni era spelare egentligen undrar jag. Man borde spela all ishockey på tvären i overall och ge våra små hockeykillar och tjejer en ärlig chans att lära sig spela och luckra upp den trista materialhets som råder. Kanske får då fler bättre ekonomiska förutsättningar att låta sitt barn spela ishockey.
Vidare tillåter man att spelarna slänger pucken över hela planen och jagar bara för att man inte spelar med iceing. Man slipper bli bruten i ett spelande anfall. Man låter spelarna spela fult med klubba och kropp, när de inte hänger med och ge dem positioner så att man kan få långa puckar på tränarens grabb och samtidigt hålla soporna nere i en tät backlinje framför egen kasse. Spelarna uppmanas att skjuta i tid och otid eftersom det är så man vinner matcher, till slut som ramlar ju pucken in. Ligger det kunskap bakom ett sådant mål? Är det så konstigt att man inte kan spela hockey i Stockholm? Det är dags att sluta skylla situationen på utslagning i stockholmsklubbarna när de är bland de få som har tränare som faktiskt vet vad de håller på med och kan lära ut lite hockey.
Det är dags att fundera på om ni tränar ett hockeylag för att utbilda spelare eller om det är för att få framhäva er själva. Det anordnas kurser, seminarier m m av förbundet. Det finns massor av litteratur och man får fråga, iakttaga och lära sig om man inte kan, så det finns inga ursäkter för denna okunskap.
Spela och träna hur ni vill och låt oss och andra göra som de vill men var beredda på¨att ge en bra förklaring när spelarna om några år undrar varför de aldrig fick lära sig att spela ishockey och inte annat än dumpa och jaga. Det är många träningstimmar en ishockeyspelare lägger ner under sin karriär och se till att förvalta dem till att lära sig något och lägg ner mindre möda på att coacha ihjäl er för att ta några poäng här och där för att få en fjäder i er egen hatt. Visa er duktig genom att prestera bättre hockey i stället även om det kanske inte alltid syns i protokollet. Jag kan lova att det kommer att ge resultat i längden.
Fredrik Ahlström
=======================================