Jonsson8 m.fl: Spelarens moderklubb får som det är nu som regel ingenting av utbildningsbidragen. Låt oss ta backen Thomas Johansson som exempel. Här hovar AIK in i runda slängar 700.000 kr i utbildningsbidrag (kan inte exakta summorna i huvudet). Han har gjort (minst) 2 säsonger i Nacka (19-20 års ålder), 9 säsonger i Djurgården (21-29 års ålder), ½ säsong i Jokerit (den räknar vi inte in här eftersom det är en utländsk klubb) och 1½ i AIK (30-31 års ålder). Utbildningsersättningen borde rimligtvis tillfalla klubbarna som utbildat spelaren. Hur mycket utbildning har AIK stått för i de 1½ år som Johansson spelat för dem? Jag skulle vilja påstå att han utbildat AIK mer än vad AIK har utbildat honom… Nej, istället för att AIK ska få pengarna så borde de rimligtvis tillfalla Nacka och Djurgården och eventuella andra småklubbar som han spelat för innan tiden i Nacka.
Ett annat exempel kan vi ta med Henrik Zetterberg. Han har spelat ungefär lika lång tid med Njurunda som med Timrå. Här kan man ju diskutera vilken klubb som borde få mest pengar. Moderklubben är Njurunda och det är där han spelat i första halvan av sin karriär. Men han hade knappast blivit en VM-, OS- och NHL-spelare av att spela i Njurundas A-lag, så man får nog betrakta Timrå som den klubb som gett honom mest hockeyutbildning, för det är ju trots allt utbildning vi talar om och inte tur-i-att-få-en-supertalang-från-start-i-klubben-bidrag... Nu behöver ju inga diskussioner göras i detta fall eftersom han inte lämnar Timrå för en annan svensk klubb, men en sådan här situation skulle kunnat uppstå och det finns säkert andra liknande exempel där spelaren gått till en svensk elitklubb istället för en utländsk.
Förslagsvis borde åldern 15-25 år vara den tid som väger in tyngst när man pratar om utbildning. Efter ca 25 års ålder borde spelaren betraktas som färdigutbildad och vid övergångar efter 25 års ålder bör utbildningsersättningen därför tillfalla klubbarna som spelaren spelat för innan 25 års ålder. Därpå borde en free agent regel också vara på sin plats. Om någon elitserieklubb skulle vilja värva tex Jan Larsson i Brynäs så känns det ganska orimligt att betala hundratals kronor i utbildningsersättning eftersom han förmodligen kommer lägga av inom kort.
Tanken med utbildningsbidrag borde rimligtvis vara att se till att klubbar som utbildat en hockeyspelare får ersättning och därmed en morot för att fortsätta att utbilda bra hockeyspelare. Som systemet är skapat nu så är det endast till för att försöka hålla nere spelarlönerna, vilket får till bieffekt att en spelare inte kan få anställning hos vilken arbetsgivare som helst trots att både spelaren och arbetsgivaren vill det. Vad det har med utbildning att göra har jag inte riktigt förstått.
En annan sak är summorna i utbildningsbidragen. Nu ska inte jag försöka komma på lämpliga belopp för alla tänkbara situationer här och nu (det skulle nu ändå aldrig orka läsa), men rimligtvis så bör en bättre spelare kosta mer pengar än en sämre spelare. Ett motargument till detta är (bla SICO tycker såhär) att kostnaden för en spelares utbildning är lika hög oberoende på hur bra han blir. Sant, men genom att klubbar som fostrat bättre hockeyspelare får mer pengar så driver det ju samtliga klubbar till att försöka fostra så bra hockyspelare som möjligt. Det är även här tanken med min 15-25 års regel kommer in. Vid 15 års ålder är det avsevärt mer korrekt att börja elitsatsa och inte bara köra på bredden. Skulle klubbarna som spelaren under 15 års under spelat för (vilket allt som oftast är en och samma klubb) också få en procentuellt lika stor del av bidraget skulle det driva klubbarna till bli mer likt skräckexempel som Hammarby och Huddinge där det är 5 träningar plus 1 match i veckan från 7 års ålder.
Det finns säket massor av brister i mina förslag och idéer, men jag hoppas att ni förstår åt vilket håll jag vill att det hela ska drivas. Utbildningsbidraget i nuvarande form skyddar bara de elitklubbar som inte tillhör de ekonomiskt starkaste, men inga spelare eller småklubbar. Förlorarna är många. Kanske främst svensk ishockey som helhet och vårt folkkära landslag Tre Kronor. Om pengarna börjar trilla nedåt i leden finns det helt plötsligt en anledning att börja satsa på ungdomarna eftersom det finns pengar att tjäna. I rimlighetens namn borde vi få fram fler bra hockeyspelare till elitserien och Tre Kronor om det finns pengar att tjäna på att satsa på ungdomsishockeyn.
· 
Spelarens moderklubb får som det är nu som regel ingenting av utbildningsbidragen. Låt oss ta backen Thomas Johansson som exempel. Här hovar AIK in i runda slängar 700.000 kr i utbildningsbidrag (kan inte exakta summorna i huvudet). Han har gjort (minst) 2 säsonger i Nacka (19-20 års ålder), 9 säsonger i Djurgården (21-29 års ålder), ½ säsong i Jokerit (den räknar vi inte in här eftersom det är en utländsk klubb) och 1½ i AIK (30-31 års ålder). Utbildningsersättningen borde rimligtvis tillfalla klubbarna som utbildat spelaren. Hur mycket utbildning har AIK stått för i de 1½ år som Johansson spelat för dem? Jag skulle vilja påstå att han utbildat AIK mer än vad AIK har utbildat honom… Nej, istället för att AIK ska få pengarna så borde de rimligtvis tillfalla Nacka och Djurgården och eventuella andra småklubbar som han spelat för innan tiden i Nacka.
Ett annat exempel kan vi ta med Henrik Zetterberg. Han har spelat ungefär lika lång tid med Njurunda som med Timrå. Här kan man ju diskutera vilken klubb som borde få mest pengar. Moderklubben är Njurunda och det är där han spelat i första halvan av sin karriär. Men han hade knappast blivit en VM-, OS- och NHL-spelare av att spela i Njurundas A-lag, så man får nog betrakta Timrå som den klubb som gett honom mest hockeyutbildning, för det är ju trots allt utbildning vi talar om och inte tur-i-att-få-en-supertalang-från-start-i-klubben-bidrag... Nu behöver ju inga diskussioner göras i detta fall eftersom han inte lämnar Timrå för en annan svensk klubb, men en sådan här situation skulle kunnat uppstå och det finns säkert andra liknande exempel där spelaren gått till en svensk elitklubb istället för en utländsk.
Förslagsvis borde åldern 15-25 år vara den tid som väger in tyngst när man pratar om utbildning. Efter ca 25 års ålder borde spelaren betraktas som färdigutbildad och vid övergångar efter 25 års ålder bör utbildningsersättningen därför tillfalla klubbarna som spelaren spelat för innan 25 års ålder. Därpå borde en free agent regel också vara på sin plats. Om någon elitserieklubb skulle vilja värva tex Jan Larsson i Brynäs så känns det ganska orimligt att betala hundratals kronor i utbildningsersättning eftersom han förmodligen kommer lägga av inom kort.
Tanken med utbildningsbidrag borde rimligtvis vara att se till att klubbar som utbildat en hockeyspelare får ersättning och därmed en morot för att fortsätta att utbilda bra hockeyspelare. Som systemet är skapat nu så är det endast till för att försöka hålla nere spelarlönerna, vilket får till bieffekt att en spelare inte kan få anställning hos vilken arbetsgivare som helst trots att både spelaren och arbetsgivaren vill det. Vad det har med utbildning att göra har jag inte riktigt förstått.
En annan sak är summorna i utbildningsbidragen. Nu ska inte jag försöka komma på lämpliga belopp för alla tänkbara situationer här och nu (det skulle nu ändå aldrig orka läsa), men rimligtvis så bör en bättre spelare kosta mer pengar än en sämre spelare. Ett motargument till detta är (bla SICO tycker såhär) att kostnaden för en spelares utbildning är lika hög oberoende på hur bra han blir. Sant, men genom att klubbar som fostrat bättre hockeyspelare får mer pengar så driver det ju samtliga klubbar till att försöka fostra så bra hockyspelare som möjligt. Det är även här tanken med min 15-25 års regel kommer in. Vid 15 års ålder är det avsevärt mer korrekt att börja elitsatsa och inte bara köra på bredden. Skulle klubbarna som spelaren under 15 års under spelat för (vilket allt som oftast är en och samma klubb) också få en procentuellt lika stor del av bidraget skulle det driva klubbarna till bli mer likt skräckexempel som Hammarby och Huddinge där det är 5 träningar plus 1 match i veckan från 7 års ålder.
Det finns säket massor av brister i mina förslag och idéer, men jag hoppas att ni förstår åt vilket håll jag vill att det hela ska drivas. Utbildningsbidraget i nuvarande form skyddar bara de elitklubbar som inte tillhör de ekonomiskt starkaste, men inga spelare eller småklubbar. Förlorarna är många. Kanske främst svensk ishockey som helhet och vårt folkkära landslag Tre Kronor. Om pengarna börjar trilla nedåt i leden finns det helt plötsligt en anledning att börja satsa på ungdomarna eftersom det finns pengar att tjäna. I rimlighetens namn borde vi få fram fler bra hockeyspelare till elitserien och Tre Kronor om det finns pengar att tjäna på att satsa på ungdomsishockeyn.