dr Dängroth: Nej, jag har inte bevistat några årsmöten och om jag nu hade det, så var är det som jag skall "vara snäll att berätta lite mer.." om?
Nu har ju inte heller årsmötena karaktären av att ett fåtal personer håller hemliga möten i någon mörk källarlokal. Så är man intresserad av vad som skall dryftas och vilka beslut det ledde till, så rekommenderar jag tidningen Hockey. Där brukar de inte lämna något åt slumpen.
De flesta saker som behandlas brukar inte ha "riksangeläget nyhetsvärde". Men under de sista fem åren har väl just borttagandet av den röda linjen, beslutet om öppen eller stängd ES, samt ett förslag om bantning av de allsvenska lagen ansetts har så stor nyhetsvärde, att t o m de stora drakarna och media i stort, rapporterat direkt efter att beslut klubbats.
Att stängningen av ES stötts och blöts många gånger har jag svårt att se. På årsmötets bord har det bara legat en gång och det förpassades till papperskorgen med omedelbar verkan. Att sedan Kamratposten och Thorneus skriver artiklar i saken, till och från under årens lopp, har lite med att göra hur aktuellt det egentligen är idag. I förlängningen är det som jag skrivit bara en fråga om intensiv lobbyverksamhet, som på sikt kan innebära att ett nytt förslag ligger på bordet inom ett par år. Har man då lyckats förankra budskapet om "krisen i den svenska hockeyn" djupt ner i folksjälen, så kan ju förslaget ha större möjligheter än sist.
Ett lyckat öppet eller stängt seriesystem har mindre med ideologi att göra, men desto mer med struktur. Därav utsvävningen som du kallade för kulturella skillnader. Eller vill du verkligen påstå att hockeyn i Sovjetunionen/Ryssland, Sverige, Schweiz och Finland under 90-års puckanden i Europa bygger på en och samma ideologi? Knappast, men strukturen i föreningslivet har varit likartad, speciellt i en jämförelse med Nordamerika, där man också kan urskilja en del ideologiska meningsskiljaktigheter mellan USA och Kanada, men för den saken skulle ser ändå strukturen i breddverksamheten likadan ut.
Kontentan är väl, att skall vi nu ha en stängd ES, så borde vi också titta på hur man bedriver och behåller breddverksamhet i ett sådant klimat. Föreningsliv håller inte. Titta bara på Tyskland som haft stängd DEL sedan 94/95. Numera spelare Eisbären Berlins och Mannheims juniorer i de lägre seniorserierna. Inte för att de är så jävla bra, utan för att de skall få något motstånd överhuvudtaget. Den tyska ungdomshockyen har i mycket kraschlandat i jämförelse med hur det var förut och klubbarna som bedrev breddverksamhet finns inte längre. Det är svårt att överhuvudtaget få ihop regionala juniorserier för ingen sysslar med det längre. Så Tyskland behöver inte någon ny ideologi, de behöver en struktur likt den i Nordamerika annars kommer de får oerhörda problem att vaska fram eget material inom en snar framtid.
"Ligan tog över elitserien 1998 från förbundet. Regel 625 i regelboken var den stora grejen då."
Ställer mig mycket frågande till ovanstående. Något radikalt i förhållandet SHL vs SIF kan jag inte påminna mig från 1998. SIF är fortfarande högsta organ inom ES och det är fortfarande årsmötet som har mandat för förändringar och reformer, precis som det alltid har varit. Jag kan inga regler med utgångspunkt från ordningsnumret. Har heller aldrig sett något regelverk inom hockeyn eller SIF/RF där regler diarieförs, typ från 1-625. Brukar vara en helt annan uppbyggnad om vi pratar regelverk inom hockeyn.
Egentligen så skulle vi ju också kunna påpeka att inte ens NHL är en stängd liga, för inte så länge sedan innehöll den 6 lag mot dagens 30. Så i en jämförelse så är det ju ES, som verkar totalstängd, då vi aldrig haft mer än 16 lag i den högsta divisionen och idag har mindre. Så ytterligare en lång artikel om den stängda ligans fördelar vore på sin plats i AB eller någon annan drake. Då kanske man också skulle passa på och hylla det blomstrande Nordamerikanska föreningslivet som på ideel basis och med knappa ekonomiska resurser omformat NHL till en rikstäckande och global angelägenhet.
Nu har ju inte heller årsmötena karaktären av att ett fåtal personer håller hemliga möten i någon mörk källarlokal. Så är man intresserad av vad som skall dryftas och vilka beslut det ledde till, så rekommenderar jag tidningen Hockey. Där brukar de inte lämna något åt slumpen.
De flesta saker som behandlas brukar inte ha "riksangeläget nyhetsvärde". Men under de sista fem åren har väl just borttagandet av den röda linjen, beslutet om öppen eller stängd ES, samt ett förslag om bantning av de allsvenska lagen ansetts har så stor nyhetsvärde, att t o m de stora drakarna och media i stort, rapporterat direkt efter att beslut klubbats.
Att stängningen av ES stötts och blöts många gånger har jag svårt att se. På årsmötets bord har det bara legat en gång och det förpassades till papperskorgen med omedelbar verkan. Att sedan Kamratposten och Thorneus skriver artiklar i saken, till och från under årens lopp, har lite med att göra hur aktuellt det egentligen är idag. I förlängningen är det som jag skrivit bara en fråga om intensiv lobbyverksamhet, som på sikt kan innebära att ett nytt förslag ligger på bordet inom ett par år. Har man då lyckats förankra budskapet om "krisen i den svenska hockeyn" djupt ner i folksjälen, så kan ju förslaget ha större möjligheter än sist.
Ett lyckat öppet eller stängt seriesystem har mindre med ideologi att göra, men desto mer med struktur. Därav utsvävningen som du kallade för kulturella skillnader. Eller vill du verkligen påstå att hockeyn i Sovjetunionen/Ryssland, Sverige, Schweiz och Finland under 90-års puckanden i Europa bygger på en och samma ideologi? Knappast, men strukturen i föreningslivet har varit likartad, speciellt i en jämförelse med Nordamerika, där man också kan urskilja en del ideologiska meningsskiljaktigheter mellan USA och Kanada, men för den saken skulle ser ändå strukturen i breddverksamheten likadan ut.
Kontentan är väl, att skall vi nu ha en stängd ES, så borde vi också titta på hur man bedriver och behåller breddverksamhet i ett sådant klimat. Föreningsliv håller inte. Titta bara på Tyskland som haft stängd DEL sedan 94/95. Numera spelare Eisbären Berlins och Mannheims juniorer i de lägre seniorserierna. Inte för att de är så jävla bra, utan för att de skall få något motstånd överhuvudtaget. Den tyska ungdomshockyen har i mycket kraschlandat i jämförelse med hur det var förut och klubbarna som bedrev breddverksamhet finns inte längre. Det är svårt att överhuvudtaget få ihop regionala juniorserier för ingen sysslar med det längre. Så Tyskland behöver inte någon ny ideologi, de behöver en struktur likt den i Nordamerika annars kommer de får oerhörda problem att vaska fram eget material inom en snar framtid.
"Ligan tog över elitserien 1998 från förbundet.
Regel 625 i regelboken var den stora grejen då."
Ställer mig mycket frågande till ovanstående. Något radikalt i förhållandet SHL vs SIF kan jag inte påminna mig från 1998. SIF är fortfarande högsta organ inom ES och det är fortfarande årsmötet som har mandat för förändringar och reformer, precis som det alltid har varit. Jag kan inga regler med utgångspunkt från ordningsnumret. Har heller aldrig sett något regelverk inom hockeyn eller SIF/RF där regler diarieförs, typ från 1-625. Brukar vara en helt annan uppbyggnad om vi pratar regelverk inom hockeyn.
Egentligen så skulle vi ju också kunna påpeka att inte ens NHL är en stängd liga, för inte så länge sedan innehöll den 6 lag mot dagens 30. Så i en jämförelse så är det ju ES, som verkar totalstängd, då vi aldrig haft mer än 16 lag i den högsta divisionen och idag har mindre. Så ytterligare en lång artikel om den stängda ligans fördelar vore på sin plats i AB eller någon annan drake. Då kanske man också skulle passa på och hylla det blomstrande Nordamerikanska föreningslivet som på ideel basis och med knappa ekonomiska resurser omformat NHL till en rikstäckande och global angelägenhet.