dr Dängroth skrev: "regel 625=red line offside! Domarnas regelbok..."
Jo det är väl möjligt (utan att checka) att regel 625 har med red line offsida att göra. Frågan är väl istället vad den har med en stängd liga att göra, eller att journalister bedriver lobbyverksamhet? Det var ju ett satans liv på inblandade parter när detta var på tapeten och nuvarande regel tillkom inte förrän efter ett extra årsmöte i augusti 98. Är det sådant här SHL vill undslippa så är det inte stängda ligor de skall eftersträva utan en som är fristående från nationella förbund och i förlängningen det internationella, som var de som införde de nya regeln med rödlinjen.
"Men visst kan man förlita sig på murvlar och kungl.telegrafverket etc."
Det kan ju också ha att göra med om man befinner sig i en miljö/kultur där ishockey i stort diskuteras dagligen och där det även finns folk som genom åren varit närvarande vid dessa möten.
Det är väl knappast någon som ifrågasätter resultaten från senaste omgången i allsvenskan. Är det många som inte tror att svenska folket går till val den 15:e september? Får inte olika partier föra fram sina frågor/manifest innan valet? Skall vi inte betrakta utgången av valet som en objektiv redogörelse från murvlar och kungl. telegrafverket? Sedan kan vi alla hänfalla åt subjektiva bedömningar av hur valfrågor och manifest efterlevs.
Jag har redan tagit upp herrar Ulf Jansson och Bobby Byström som exempel, när media fortfarande förde en någolunda objektiv debatt i sakfrågorna kring hockeyn. Just debatten/opinionsbildarna i sakfrågorna, lämnar numera mycket i övrigt att önska. Men inte resultaten från senaste omgången av allsvenskan liksom utgången av de motioner som behandlas på SIF:s årsmöten.
Det jag vänder mig emot i stort, tog Gunnar "Svesse" Svensson, tränare, klubbdirektör för bl a DIF och MIF, upp i en artikel i tidningen Hockey, no 6, 1998 (känns tidpunkten och årtalet bekant?). Artikeln gick under rubriken "Varför så mycket naivt" och behandlade hockeyns "sportjournalister" i Sverige. Ett mindre citat:
"Vilka journalister kan den demokratiska processen i svensk hockey? Oavsett vad man tycker, så både tillsätts och avsätts Rickard Fagerlund under årsmötet. Han är ingen VD på tjänstemannanivå, han är demokratiskt folkvald. Frågan om "han skall avgå" blir bara löjlig. Vilka har rösträtt på SIF:s årsmöten? Vet journalisterna vad som är skillnaden på SHL och SIF? Hockeyettan? Eftersom inte journalisterna är pålästa om tågordningen i svensk hockey, så blir det i slutändan bara snömos av alla "rubriker". Ett hån mot läsarna."
"För tredje gången...en totalt stängd liga tror jag aldrig diskuterats.."
Nej det har jag inte påstått heller. Det svenska förslaget var i stort identiskt med det finska. Man skulle stänga på prov under tre säsonger, för att sedan göra en utvärdering. En utvärdering som finnarna kommer att göra efter denna säsong. Så det är ju inte säkert att de kommer att fortsätta med det. Svårigheten med att definiera vad en stängd liga egentligen är, trodde jag var klarlagt iom mitt exempel med NHL:s expansion från 6 till 30 lag.
Det "nya avtalet" mellan SHL och SIF berör väl i stora drag bara intäkterna från TV-avtalen? Och varför skulle de inte kunnat vara fortsatt så efter 2004? Att det är saker på gång råder det ingen tvekan om. Exempelvis att man här inne kan teckna sig för provsändningar via internet då det gäller TIK:s matcher, säger en del om vilken framtid vi eventuellt står inför. Fast jag ser ju inte att det på något sätt bygger på förutsättnigar, att vi har en stängd ES eller ej.
Som förändringar har jag redan skrivit om att de allsvenska klubbarna skall upp en nivå i spetsverksamheten. Detta blir även ett skydd för de klubbar som råkar åka ur ES.
Var har jag skrivit att idrotten saknar ideologi? Ansåg jag att kommunistiska Sovjetunionen liksom bankkapitalistiska Schweiz saknat ideologier i sitt byggande av idrotten? Kontentan som jag skrev, var att oavsett ideologier, så bygger elitverksamhet på att det finns breddverksamhet. Och att Europas breddverksamhet, i dagsläget knappast gynnas av s. k. stängda serier på elitnivå. Det finns ingen struktur för det.
Förutom Kevin O'Shea så fanns det ytteligare 4 utlänningar, inte 3, 75/76. Mina absoluta favoriter var bröderna Mott i Frölunda. Enbart deras tandlösa leenden var värda entrepengen. Jag minns att det förekommit sakliga (Janssons och Byströms anda) diskussioner angående utlänningars vara eller inte vara i den svenska hockeyn. Om det var så exakt runt 75/76, skall jag låta vara osagt, men visst har det förekommit mer än en gång. Bara bra med diskussioner om för och nackdelar, när dessa vägs emot varandra i en någolunda objektiv betraktelse. För det var ju inte direkt någon nyhet med utlänningar i svensk hockey 1975. Redan i början på 40-talet så spelade ungraren László Róna, med Karlberg i den högsta serien. I slutet på 50-talet fick vi ju rena invasionen när den brittiska proffsligan havererade (när pengarna tagit slut och det inte finns någon breddverksamhet så är det kalkat). Curley Leachman, Des Moroney, Les Anning och Cliff Ryan är några spelare som jag på rak arm kan placera i den högsta serien i början på 60-talet. Desto massivare var inslaget i serien under. Bara här i södra vätterbygden var 4 transatlanter och två norrmän verksamma från slutet av 50-talet och under de första åren av 60-talet. Så viss kunde en diskussion om utlänningar var på sin plats 1975.
Förmodar att du tagit starkt intryck av en avhandling som bl a cirkulerat här inne, som länktips, sedan något år tillbaka. Den beskriver ju i stort det som du själv belyser med stort utrymme i ditt inlägg. Sedan tidigare fanns liknade material av bl a Katrin Wikberg Lindroth och redan på 60-talet gjorde Peeter Mark en liknade studie av idrotten framväxt ur folkrörelsen och hur idealen urholkats till förmån för en annan verklighet. Får ändå svårt att sätta denna rad av "gulnande stillbilder" i sammanhang med, om vi år 2002-2004 skall ha en stängd liga eller inte. Det är helt andra perspektiv som vi skall ta hänsyn till i så fall.
Om man är rädd för förändringar så skall man absolut inte ha hockey som intresse. Tror inte att det finns någon idrott som genomgår och genomgått sådana omvälvande förändringar med kontinueligt mellanrum. Inte heller detta betyder att vi måste ha en stängd liga eller att det är den rätta vägen att gå.
För att på något sätt återknyta till kärnpunkten i den här tråden, stängd liga eller inte. Så undrar man ju också hur sponsorer kommer att ställa sig till lag som hamnar utanför det "stängda systemet"? Du har ju själv konstaterat att "Idrotten idag får fler sponsorer och skillnaden mellan amatörism och elitidrott är idag en ekonomisk fråga." Går det idag i Sverige, att bedriva elitidrott utan breddverksamhet? Går det att göra så i framtiden? Har vi i så fall ökat inslaget av inhemska spelare samt fått fram fler juniorer av världsklass, vilket verkar vara en bedömning som förespråkarna av den stängda ES:en tänkt sig.
· 
Jo det är väl möjligt (utan att checka) att regel 625 har med red line offsida att göra. Frågan är väl istället vad den har med en stängd liga att göra, eller att journalister bedriver lobbyverksamhet? Det var ju ett satans liv på inblandade parter när detta var på tapeten och nuvarande regel tillkom inte förrän efter ett extra årsmöte i augusti 98. Är det sådant här SHL vill undslippa så är det inte stängda ligor de skall eftersträva utan en som är fristående från nationella förbund och i förlängningen det internationella, som var de som införde de nya regeln med rödlinjen.
"Men visst kan man förlita sig på murvlar och kungl.telegrafverket etc."
Det kan ju också ha att göra med om man befinner sig i en miljö/kultur där ishockey i stort diskuteras dagligen och där det även finns folk som genom åren varit närvarande vid dessa möten.
Det är väl knappast någon som ifrågasätter resultaten från senaste omgången i allsvenskan. Är det många som inte tror att svenska folket går till val den 15:e september? Får inte olika partier föra fram sina frågor/manifest innan valet? Skall vi inte betrakta utgången av valet som en objektiv redogörelse från murvlar och kungl. telegrafverket? Sedan kan vi alla hänfalla åt subjektiva bedömningar av hur valfrågor och manifest efterlevs.
Jag har redan tagit upp herrar Ulf Jansson och Bobby Byström som exempel, när media fortfarande förde en någolunda objektiv debatt i sakfrågorna kring hockeyn. Just debatten/opinionsbildarna i sakfrågorna, lämnar numera mycket i övrigt att önska. Men inte resultaten från senaste omgången av allsvenskan liksom utgången av de motioner som behandlas på SIF:s årsmöten.
Det jag vänder mig emot i stort, tog Gunnar "Svesse" Svensson, tränare, klubbdirektör för bl a DIF och MIF, upp i en artikel i tidningen Hockey, no 6, 1998 (känns tidpunkten och årtalet bekant?). Artikeln gick under rubriken "Varför så mycket naivt" och behandlade hockeyns "sportjournalister" i Sverige. Ett mindre citat:
"Vilka journalister kan den demokratiska processen i svensk hockey? Oavsett vad man tycker, så både tillsätts och avsätts Rickard Fagerlund under årsmötet. Han är ingen VD på tjänstemannanivå, han är demokratiskt folkvald. Frågan om "han skall avgå" blir bara löjlig. Vilka har rösträtt på SIF:s årsmöten? Vet journalisterna vad som är skillnaden på SHL och SIF? Hockeyettan? Eftersom inte journalisterna är pålästa om tågordningen i svensk hockey, så blir det i slutändan bara snömos av alla "rubriker". Ett hån mot läsarna."
"För tredje gången...en totalt stängd liga tror jag aldrig diskuterats.."
Nej det har jag inte påstått heller. Det svenska förslaget var i stort identiskt med det finska. Man skulle stänga på prov under tre säsonger, för att sedan göra en utvärdering. En utvärdering som finnarna kommer att göra efter denna säsong. Så det är ju inte säkert att de kommer att fortsätta med det. Svårigheten med att definiera vad en stängd liga egentligen är, trodde jag var klarlagt iom mitt exempel med NHL:s expansion från 6 till 30 lag.
Det "nya avtalet" mellan SHL och SIF berör väl i stora drag bara intäkterna från TV-avtalen? Och varför skulle de inte kunnat vara fortsatt så efter 2004? Att det är saker på gång råder det ingen tvekan om. Exempelvis att man här inne kan teckna sig för provsändningar via internet då det gäller TIK:s matcher, säger en del om vilken framtid vi eventuellt står inför. Fast jag ser ju inte att det på något sätt bygger på förutsättnigar, att vi har en stängd ES eller ej.
Som förändringar har jag redan skrivit om att de allsvenska klubbarna skall upp en nivå i spetsverksamheten. Detta blir även ett skydd för de klubbar som råkar åka ur ES.
Var har jag skrivit att idrotten saknar ideologi? Ansåg jag att kommunistiska Sovjetunionen liksom bankkapitalistiska Schweiz saknat ideologier i sitt byggande av idrotten? Kontentan som jag skrev, var att oavsett ideologier, så bygger elitverksamhet på att det finns breddverksamhet. Och att Europas breddverksamhet, i dagsläget knappast gynnas av s. k. stängda serier på elitnivå. Det finns ingen struktur för det.
Förutom Kevin O'Shea så fanns det ytteligare 4 utlänningar, inte 3, 75/76. Mina absoluta favoriter var bröderna Mott i Frölunda. Enbart deras tandlösa leenden var värda entrepengen. Jag minns att det förekommit sakliga (Janssons och Byströms anda) diskussioner angående utlänningars vara eller inte vara i den svenska hockeyn. Om det var så exakt runt 75/76, skall jag låta vara osagt, men visst har det förekommit mer än en gång. Bara bra med diskussioner om för och nackdelar, när dessa vägs emot varandra i en någolunda objektiv betraktelse. För det var ju inte direkt någon nyhet med utlänningar i svensk hockey 1975. Redan i början på 40-talet så spelade ungraren László Róna, med Karlberg i den högsta serien. I slutet på 50-talet fick vi ju rena invasionen när den brittiska proffsligan havererade (när pengarna tagit slut och det inte finns någon breddverksamhet så är det kalkat). Curley Leachman, Des Moroney, Les Anning och Cliff Ryan är några spelare som jag på rak arm kan placera i den högsta serien i början på 60-talet. Desto massivare var inslaget i serien under. Bara här i södra vätterbygden var 4 transatlanter och två norrmän verksamma från slutet av 50-talet och under de första åren av 60-talet. Så viss kunde en diskussion om utlänningar var på sin plats 1975.
Förmodar att du tagit starkt intryck av en avhandling som bl a cirkulerat här inne, som länktips, sedan något år tillbaka. Den beskriver ju i stort det som du själv belyser med stort utrymme i ditt inlägg. Sedan tidigare fanns liknade material av bl a Katrin Wikberg Lindroth och redan på 60-talet gjorde Peeter Mark en liknade studie av idrotten framväxt ur folkrörelsen och hur idealen urholkats till förmån för en annan verklighet. Får ändå svårt att sätta denna rad av "gulnande stillbilder" i sammanhang med, om vi år 2002-2004 skall ha en stängd liga eller inte. Det är helt andra perspektiv som vi skall ta hänsyn till i så fall.
Om man är rädd för förändringar så skall man absolut inte ha hockey som intresse. Tror inte att det finns någon idrott som genomgår och genomgått sådana omvälvande förändringar med kontinueligt mellanrum. Inte heller detta betyder att vi måste ha en stängd liga eller att det är den rätta vägen att gå.
För att på något sätt återknyta till kärnpunkten i den här tråden, stängd liga eller inte. Så undrar man ju också hur sponsorer kommer att ställa sig till lag som hamnar utanför det "stängda systemet"? Du har ju själv konstaterat att "Idrotten idag får fler sponsorer och skillnaden mellan amatörism och elitidrott är idag en ekonomisk fråga." Går det idag i Sverige, att bedriva elitidrott utan breddverksamhet? Går det att göra så i framtiden? Har vi i så fall ökat inslaget av inhemska spelare samt fått fram fler juniorer av världsklass, vilket verkar vara en bedömning som förespråkarna av den stängda ES:en tänkt sig.