Jo, min utgångspunkt vad det gäller seriesystemet är att derbygrupper på ett eller annat sätt borde skrotas. Detta inte pga att jag tycker att det skulle vara för mycket hockey idag. Den biten ligger helt och hållet på det (o)sportsliga planet. Det finns, vad jag vet, inom lagsport i Europa ingen tradition av att ge vissa lag sportsliga fördelar utdelade till synes helt godtyckligt.
Hockeyn får leva med ett trovärdighetsproblem så länge derbygrupperna finns kvar, det finns t.ex. i årets upplagor en klar risk för att MIF kommer att förlora viktiga poäng i någon utav streckstriderna just med anledning av lagen i sin derbygrupp.
Att detta trovärdighetsproblem känns olika stort för olika människor och, självklart, supportrar av olika lag blir väl oundvikligt...men i det långa loppet kommer ju något lag att antingen åka ur elitserien eller missa viktiga placeringar på det här. Att Leksand t.ex. vann grundserien 1996-97 före Luleå kan, med hyfsat neutrala ögon, hänföras till vilka lag de båda hade i sina respektiva derbygrupper.
Den andra sidan är ju verkligheten; klubbarna har idag anpassat sina ekonomier efter att man har 25 hemmamatcher att finansiera sin verksamhet på (nåja, de flesta iaf...) och skulle man rakt av rycka bort tre hemmamatcher, och i vissa fall: två "riktiga" derbyn kommer det att få konsekvenser för vilka typer av spelare es-lagen har råd med. Det handlar ju om någon/ra miljon/er, om man räknar med bortfall i biljettförsäljning, sänkta priser på säsongsbiljetter, minskad försäljning av mat, godis och souvenirer, minskat antal matcher att erbjuda till tv-bolagen och slutligen minskad medieexponering för sponsorerna som därmed kommer att kräva sänkta priser.
Såå...det blir nog svårt, men kanske inte omöjligt att minska antalet omgångar i grundserien, vad det skulle kräva rent praktiskt av oss supportrar är ju en minskad lust att se på stjärnor och den största hockeyunderhållningen. Vi får leva med en, åtminstone tillfällig, kvalitetssänking av hockeyspelandet i elitserien.
Och då var det ju den där stora frågan igen: Håller jag på ett lag eller ett kvalitetscertifierat paket med hockeyunderhållning?
Men viktigare ändå: Hur många"jag" finns det egentligen i den totala publiken? Vilka krav har den där människan som sitter bredvid mig och slafsar i sig korv och popcorn, samt brölar: NEEEEEJ vid varje missad pass av "favoritlaget"?
Av samma anledningar ser jag det som nästan praktiskt omöjligt att krympa slutspelet idag, många es-klubbar har det som enda möjlighet att göra en vinst genom ett framgångsrikt slutspel, det handlar om hundratusentals kronor i nettovinst för varje hemmamatch i slutspelet. Det kanske blir svårt att acceptera för en supporter av ett icke es-lag (no offense) men för oss "häruppe" blir lång grundserie och långa slutspel nästan en förutsättning för att kunna hålla hyfsat namnkunniga spelartrupper och få ekonomi i satsningarna på evenemangstemplen.
När då publiksnittet stadigt stiger efter den första chocken 96/97 så går det ju inte att tala om att det var fel väg man valde, och hade man egentligen något riktigt val från Hockeyligans sida när även Finland, Ryssland och Tjeckien utökade längden på sina ligor? Man var nog helt enkelt så illa tvungen att genomföra det här för att kunna bjuda upp någon slags kamp om de bästa spelarna...
Den stora frågan är bara: Hur viktig är den kampen? Skulle publiken fortsätta att komma även om man inte kunde erbjuda lika bra spelkvalité?
Jag vet ärligt talat inte.
Så vad blir mitt svar till en Rögle-, Skellefte-, eller Hammarbyfan? Kom upp och joina festen, kanske...
Vad det gäller finska lag så är då iaf jag väldigt intresserad, men sen så har jag väl aldrig försökt ge sken av att vara en normalintresserad hockeyåskådare heller. Jag tycker t.ex. på fullt allvar att den största matchen MoDo spelade det senaste decenniet var kvartsfinalen i Europaligan mot Metallurg Magnitogorsk, världens bästa lag utanför NHL vid tillfället. Tyvärr så är jag nog hyfsat ensam om den åsikten, dårå.
Sen måste man ju tänka på att det finns många olika sätt att genomföra det här utbytet på, jag har då inte sett något klubbat beslut på att poängen från de här matcherna verkligen SKA räknas in i respektive tabell...Snälla Hockeyligan och "SM-liigamänniskor", varför inte bara köra det här som en separat turnering med en stor final mellan de bästa lagen från respektive land, som alternerar mellan våra stora arenor i de båda länderna? Globen, Scandinavium, Hartwall Areena, Elyseé arena i Åbo...En finnkamp i hockey för att öka intresset för varandras ligor. Om detta är ett steg i en genomtänkt modell för att i första hand öka intresset för den hockey som spelas i Europa och underlätta nya försök med en Europaliga i Champions League-format så går då iaf jag ner i spagat.
Sen kan Mats Wennerholm spy sin galla över Dukla Jihlava idag, om ett proffsförstärkt MODO år 2006 spelar en semifinal i nyväckta EHL mot Sparta Prag eller Lokomotiv Jaroslavl i en fullsatt Fjällräven Arena kan både jag, Hans Nyberg och René Fassel skrocka förnöjt. Det viktiga för mig är att jag vill tro på ett europeiskt alternativ till NHL, byggt på europeiska värderingar om sportsliga meriter för kvalificering till ligor.
Då vill jag även tro på ett utbyte med Finland, i en genomtänkt form.
Jo, min utgångspunkt vad det gäller seriesystemet är att derbygrupper på ett eller annat sätt borde skrotas. Detta inte pga att jag tycker att det skulle vara för mycket hockey idag. Den biten ligger helt och hållet på det (o)sportsliga planet. Det finns, vad jag vet, inom lagsport i Europa ingen tradition av att ge vissa lag sportsliga fördelar utdelade till synes helt godtyckligt.
Hockeyn får leva med ett trovärdighetsproblem så länge derbygrupperna finns kvar, det finns t.ex. i årets upplagor en klar risk för att MIF kommer att förlora viktiga poäng i någon utav streckstriderna just med anledning av lagen i sin derbygrupp.
Att detta trovärdighetsproblem känns olika stort för olika människor och, självklart, supportrar av olika lag blir väl oundvikligt...men i det långa loppet kommer ju något lag att antingen åka ur elitserien eller missa viktiga placeringar på det här. Att Leksand t.ex. vann grundserien 1996-97 före Luleå kan, med hyfsat neutrala ögon, hänföras till vilka lag de båda hade i sina respektiva derbygrupper.
Den andra sidan är ju verkligheten; klubbarna har idag anpassat sina ekonomier efter att man har 25 hemmamatcher att finansiera sin verksamhet på (nåja, de flesta iaf...) och skulle man rakt av rycka bort tre hemmamatcher, och i vissa fall: två "riktiga" derbyn kommer det att få konsekvenser för vilka typer av spelare es-lagen har råd med. Det handlar ju om någon/ra miljon/er, om man räknar med bortfall i biljettförsäljning, sänkta priser på säsongsbiljetter, minskad försäljning av mat, godis och souvenirer, minskat antal matcher att erbjuda till tv-bolagen och slutligen minskad medieexponering för sponsorerna som därmed kommer att kräva sänkta priser.
Såå...det blir nog svårt, men kanske inte omöjligt att minska antalet omgångar i grundserien, vad det skulle kräva rent praktiskt av oss supportrar är ju en minskad lust att se på stjärnor och den största hockeyunderhållningen. Vi får leva med en, åtminstone tillfällig, kvalitetssänking av hockeyspelandet i elitserien.
Och då var det ju den där stora frågan igen: Håller jag på ett lag eller ett kvalitetscertifierat paket med hockeyunderhållning?
Men viktigare ändå: Hur många"jag" finns det egentligen i den totala publiken? Vilka krav har den där människan som sitter bredvid mig och slafsar i sig korv och popcorn, samt brölar: NEEEEEJ vid varje missad pass av "favoritlaget"?
Av samma anledningar ser jag det som nästan praktiskt omöjligt att krympa slutspelet idag, många es-klubbar har det som enda möjlighet att göra en vinst genom ett framgångsrikt slutspel, det handlar om hundratusentals kronor i nettovinst för varje hemmamatch i slutspelet. Det kanske blir svårt att acceptera för en supporter av ett icke es-lag (no offense) men för oss "häruppe" blir lång grundserie och långa slutspel nästan en förutsättning för att kunna hålla hyfsat namnkunniga spelartrupper och få ekonomi i satsningarna på evenemangstemplen.
När då publiksnittet stadigt stiger efter den första chocken 96/97 så går det ju inte att tala om att det var fel väg man valde, och hade man egentligen något riktigt val från Hockeyligans sida när även Finland, Ryssland och Tjeckien utökade längden på sina ligor? Man var nog helt enkelt så illa tvungen att genomföra det här för att kunna bjuda upp någon slags kamp om de bästa spelarna...
Den stora frågan är bara: Hur viktig är den kampen? Skulle publiken fortsätta att komma även om man inte kunde erbjuda lika bra spelkvalité?
Jag vet ärligt talat inte.
Så vad blir mitt svar till en Rögle-, Skellefte-, eller Hammarbyfan? Kom upp och joina festen, kanske...
Vad det gäller finska lag så är då iaf jag väldigt intresserad, men sen så har jag väl aldrig försökt ge sken av att vara en normalintresserad hockeyåskådare heller. Jag tycker t.ex. på fullt allvar att den största matchen MoDo spelade det senaste decenniet var kvartsfinalen i Europaligan mot Metallurg Magnitogorsk, världens bästa lag utanför NHL vid tillfället. Tyvärr så är jag nog hyfsat ensam om den åsikten, dårå.
Sen måste man ju tänka på att det finns många olika sätt att genomföra det här utbytet på, jag har då inte sett något klubbat beslut på att poängen från de här matcherna verkligen SKA räknas in i respektive tabell...Snälla Hockeyligan och "SM-liigamänniskor", varför inte bara köra det här som en separat turnering med en stor final mellan de bästa lagen från respektive land, som alternerar mellan våra stora arenor i de båda länderna? Globen, Scandinavium, Hartwall Areena, Elyseé arena i Åbo...En finnkamp i hockey för att öka intresset för varandras ligor. Om detta är ett steg i en genomtänkt modell för att i första hand öka intresset för den hockey som spelas i Europa och underlätta nya försök med en Europaliga i Champions League-format så går då iaf jag ner i spagat.
Sen kan Mats Wennerholm spy sin galla över Dukla Jihlava idag, om ett proffsförstärkt MODO år 2006 spelar en semifinal i nyväckta EHL mot Sparta Prag eller Lokomotiv Jaroslavl i en fullsatt Fjällräven Arena kan både jag, Hans Nyberg och René Fassel skrocka förnöjt. Det viktiga för mig är att jag vill tro på ett europeiskt alternativ till NHL, byggt på europeiska värderingar om sportsliga meriter för kvalificering till ligor.
Då vill jag även tro på ett utbyte med Finland, i en genomtänkt form.