Att träningen skall bli individanpassad kan man ställa upp på. Alla lär väl kunna det. Men det känns som om det knappast är här problemet ligger enbart.
Strukturen för spelarövergångar förstör oerhört mycket anser jag. Idag kostar det alldelles för mycket att värva en kille som spelar i ett bra division ett lag/elitserielag. De pengarna man ger tex division ett laget kan om man plockar in en färdig spelare från kontinenten gå jämt upp på. Detta minskar drastiskt försörjningen av spelare som spelat på elitnivå till elitserielagen. Detta innebär att spelare som vill framåt oftast väljer samma väg i.e hockeygymnasiet som är i regi av en storklubb. Sedan platsar ytterst få i själva laget när de gått ut gymnasiet. Hade resultatet blivit annorlunda om juniorer spelat kvar i sina moderföreningar - knappast men jag anser att den likriktning man ser idag är tråkig. Lite både och skulle definitivt inte skada. Gamla plantskolor som Grums, Mariestad osv har ju dessvärre tappat lite av sin roll / attraktionskraft.
Spelsystemens förbannelse. svenska spelare skolas till vansinne i taktik. Man ställer sig frågan varför man inte kan lägga ner den energin på vissa andra faktorer istället. Jag anser att det defensiva spelet är det som prioriteras. Bra organisation där och tydliga uppgifter skolas man snabbt in i. Att få till en förändring så at man tänker offensivt istället lär vara ytterst svårt, men om man vart lika noggrann med att fundera kring annat än snabba spelvändningar så skulle det kanske gå lättare...
Vissa årgångar är helt enkelt sämre än andra dessutom. 71-76 var enormt bra årskullar, kan vi verkligen förvänta oss att konstant få fram så bra spelare?
varför inte fundera över vad de andra tre stora nationerna i europa gör för att deras juniorer skall vara såpass bra som de faktiskt är. Sedan en sak till, idag bor en tredjedel av Sveriges befolkning i de fyra största storstadsområderna. Hur många ishallar finns det där egentligen och hur många har råd och tid att låta sina kids spela hockey. Det är inte gångavstånd till de flesta hallar och grejerna kan inte förvaras där så det krävs engagemang av föräldrar för var träning. detta till skillnad mot basket, innebandy, handboll eller nån annan av vinteridrotterna.
Detta är mest tankar, jag vet inte vad som behövs göras, men en sak är säker man skall inte vara nöjd förrän man är bäst och det är vi låångt låångt ifrån nu.
Strukturen för spelarövergångar förstör oerhört mycket anser jag. Idag kostar det alldelles för mycket att värva en kille som spelar i ett bra division ett lag/elitserielag. De pengarna man ger tex division ett laget kan om man plockar in en färdig spelare från kontinenten gå jämt upp på. Detta minskar drastiskt försörjningen av spelare som spelat på elitnivå till elitserielagen. Detta innebär att spelare som vill framåt oftast väljer samma väg i.e hockeygymnasiet som är i regi av en storklubb. Sedan platsar ytterst få i själva laget när de gått ut gymnasiet. Hade resultatet blivit annorlunda om juniorer spelat kvar i sina moderföreningar - knappast men jag anser att den likriktning man ser idag är tråkig. Lite både och skulle definitivt inte skada. Gamla plantskolor som Grums, Mariestad osv har ju dessvärre tappat lite av sin roll / attraktionskraft.
Spelsystemens förbannelse. svenska spelare skolas till vansinne i taktik. Man ställer sig frågan varför man inte kan lägga ner den energin på vissa andra faktorer istället. Jag anser att det defensiva spelet är det som prioriteras. Bra organisation där och tydliga uppgifter skolas man snabbt in i. Att få till en förändring så at man tänker offensivt istället lär vara ytterst svårt, men om man vart lika noggrann med att fundera kring annat än snabba spelvändningar så skulle det kanske gå lättare...
Vissa årgångar är helt enkelt sämre än andra dessutom. 71-76 var enormt bra årskullar, kan vi verkligen förvänta oss att konstant få fram så bra spelare?
varför inte fundera över vad de andra tre stora nationerna i europa gör för att deras juniorer skall vara såpass bra som de faktiskt är. Sedan en sak till, idag bor en tredjedel av Sveriges befolkning i de fyra största storstadsområderna. Hur många ishallar finns det där egentligen och hur många har råd och tid att låta sina kids spela hockey. Det är inte gångavstånd till de flesta hallar och grejerna kan inte förvaras där så det krävs engagemang av föräldrar för var träning. detta till skillnad mot basket, innebandy, handboll eller nån annan av vinteridrotterna.
Detta är mest tankar, jag vet inte vad som behövs göras, men en sak är säker man skall inte vara nöjd förrän man är bäst och det är vi låångt låångt ifrån nu.