Et tu Brute: Kvantitet = kvalitetdiskussionen igen. Intresset för sporten borde vara en bra början för framtida segrar. Inte sant? Hur skapas och vidmakthålls intresse? Har landslagen ngn del? Hur skapas starka, bra spelare och bra spelsystem med bra lag? Kontinuitet är ett oprövat begrepp inom systemfixerade och statistikälskande sporten hockey. Kontinuitet i seriesystem, i åtgärdspaket, i landslag och i klubbar. Tid är en begränsande realitet. Tyvärr förstår inte alla det. Än så länge kan inte människan vara på två platser samtidigt. Å andra sidan förstår inte heller många att hårt arbete lönar sig. Vad får elitspelare att tacka nej till landskamper? Lathet? Okunnighet? Vekhet? Attityd, vilja är en oerhört viktig komponent för framgång. Oavsett om man spelar 30 eller 50 omgångar. Talang är en annan. Inövning, träning och nötande av moment är en annan. Om tesen är att fler matcher ger bättre spelare och bättre landslag prövas och antas gälla så borde tesen att framgång skapar intresse som i sin tur ger en bred grund för framtida spetsframgångar och breddat intresse också prövas logiskt. I sistnämnda tesen får det inte vara så att allmänheten står vid respiratorsladden med spypåse i hand och förfasas över det aldrig sinande matchprogrammet. Då måste framgångarna komma relativt snabbt om det ska ha en positiv inverkan i det stora hela. Annars tappar man mer än vad man vinner på både gungor ch karusseller. Publikens intresse är grunden. Att man ena dagen talar om stängda ligor och den andra om utökade serier med längre matchprogram tyder på någon slags villrådighet. Det är ungefär panik. Olika intressen. Börskrasch.
Hur ser publikens intressen ut? Hur ser elitklubbarnas intressen ut? Hur ser allsvenska klubbarnas intressen ut? Hur ser spelarnas intressen ut? Hur ser landslagens intressen ut?
Om alla vill ha mer av allt så är alla nöjda. Men så enkelt är det ju inte. Till sist håller jag med om att elitserien är en bra nationell serie. Hyffsat god kvalitet, bättre än sitt rykte(?). Intresset till sporten har ökat. Publiken strömmar till.
· 
Hur skapas och vidmakthålls intresse? Har landslagen ngn del?
Hur skapas starka, bra spelare och bra spelsystem med bra lag?
Kontinuitet är ett oprövat begrepp inom systemfixerade och statistikälskande sporten hockey. Kontinuitet i seriesystem, i åtgärdspaket, i landslag och i klubbar.
Tid är en begränsande realitet. Tyvärr förstår inte alla det. Än så länge kan inte människan vara på två platser samtidigt. Å andra sidan förstår inte heller många att hårt arbete lönar sig. Vad får elitspelare att tacka nej till landskamper? Lathet? Okunnighet? Vekhet?
Attityd, vilja är en oerhört viktig komponent för framgång. Oavsett om man spelar 30 eller 50 omgångar. Talang är en annan. Inövning, träning och nötande av moment är en annan.
Om tesen är att fler matcher ger bättre spelare och bättre landslag prövas och antas gälla så borde tesen att framgång skapar intresse som i sin tur ger en bred grund för framtida spetsframgångar och breddat intresse också prövas logiskt.
I sistnämnda tesen får det inte vara så att allmänheten står vid respiratorsladden med spypåse i hand och förfasas över det aldrig sinande matchprogrammet. Då måste framgångarna komma relativt snabbt om det ska ha en positiv inverkan i det stora hela. Annars tappar man mer än vad man vinner på både gungor ch karusseller. Publikens intresse är grunden.
Att man ena dagen talar om stängda ligor och den andra om utökade serier med längre matchprogram tyder på någon slags villrådighet. Det är ungefär panik. Olika intressen. Börskrasch.
Hur ser publikens intressen ut?
Hur ser elitklubbarnas intressen ut?
Hur ser allsvenska klubbarnas intressen ut?
Hur ser spelarnas intressen ut?
Hur ser landslagens intressen ut?
Om alla vill ha mer av allt så är alla nöjda. Men så enkelt är det ju inte. Till sist håller jag med om att elitserien är en bra nationell serie. Hyffsat god kvalitet, bättre än sitt rykte(?). Intresset till sporten har ökat. Publiken strömmar till.