Knogen: De två första säsongerna (75/76-76/77) som vi hade ES, så åkte både 9:an och 10:an ut direkt. Publiksiffrorna som ES hade då skulle vi gråta blod över i dagsläget. Att sätta likhetstecken mellan att det är lätt att ta sig upp och högt publikintresse stämmer inte. Snarare är det så att om två lag blir sågade ganska tidigt medans det efter ungefär halva serien står klart att 5 lag slåss om de fyra slutspelsplatserna så sjunker intresset nämnvärt. Skulle tro att detta är den väsentliga orsaken till varför man gick ifrån detta serieupplägg
Från 77/78 och fram till 85/86, så åkte 10:an ur direkt medans 9:an gick till kvalserien. Sedan 86/87 har inget lag åkt direkt ur ES. Tittar man sedan på ES stora publikår så finner man att utav de 10 bästa säsongerna så har 7 av dem infallit då inget lag åkt direkt ur ES, alltså efter 85/86.
ES-hockeyn har oavsett serieupplägg drabbats av lågkonjukturer. Det är perioderna, 75/76-77/78, 84/85-88/89 samt 96/97-98/99. Dessa säsonger ligger inte alls i paritet med hur det vanligtvis ser ut. Under dessa säsonger nådde man som högst 4 775 (98/99) och det är ju drygt 750 sämre än vad vi har idag. 12 gånger under ES 28-åriga historia har snittet nått över 5 000, däribland denna säsong samt de två senaste. Något som är signifikativt för svensk hockey är att när ES går dåligt så gör också de underliggande serierna det. Så man kan nog lugnt påstå att ES är en viktig faktor för hur hockeyintresset artar sig nationellt.
När har det någonsin varit konstant rusning till hockeyn i Boden? Jo, när man via kvalserien balanserar på gränsen till ES. När man var ett topplag i ettan som garanterat skulle nå allsvenskan. Piteå har jag aldrig hört talas om som något publiklag av mått. Och det beror väl mest på att man som bäst nått play off under de sista 30 åren. 1979, flyttade AIF och IFK från trånga Matojärvi till nybyggda Lombiahallen som har en kapacitet på 4 000. Under de sista 23 åren har man väl lyckats fulla den hallen en handfull gånger. Att Kiruna under höstallsvenskan haft ett snitt på 679 beror nog knappast på att inget lag åker direkt ur ES, utan snarare det faktum att laget lyckats vinna en match av 28. I början på 90-talet nådde laget allsvenskan vid ett par tillfällen och då var publikrusningen betydligt högre. Att man slagit ihop AIF och IFK till ett lag gör säkert sitt till också. På Div 1-tiden garanterades ofta 4 derbyn per säsong och då kom naturligtvis publiken i större utsträckning än den gör nu, liksom att båda lagen ofta gick till play off.
På papperet så ser det svårare ut än någonsin för "allsvenskarna" att nå ES sedan 96/97. Det var då man slutade med "allsvenskan" efter jul", vilket innebar att nyttig sparring mot ES-lagen innan kvalserien försvann. Mycket riktigt gick också Västerås och SSK och tog hem kvalserien ganska smidigt, men sedan har verkligheten varit en annan.
97/98, SSK ur, Löven upp 98/99, Löven ur, LHC upp 99/00, Västerås och LHC ur, Timrå och Löven upp 00/01, Löven och LIF ur, SSK och LHC upp 01/02, AIK ur, LIF upp
Den senaste 5-årsperioden, har omsättningen på nya ES-lag legat på 1.4 per år. Och det finns det inget annat serieupplägg som ens varit i närheten av. Så det som på papperet såg ut vara så jävligt har visat vara något helt annat med facit i hand.
Det enda som oroar på den svenska publikhimlen är det stora publikbortfallet i Stockholm och i synnerhet Malmö, som har sitt sämsta publiksnitt någonsin. Min primära slutsats om detta, är att det nu också blivit svårt i storstäderna att locka publiken i båda sporterna om inte framgångar emotses. DIF:s fotbollspublik var ganska fåtaliga när de sparkades ur Allsvenskan så sent som 1999. MIF gjorde inte en av sina bästa säsonger under fjolåret och fick respass direkt i kvarten. In på scen kommer istället MFF som är med och slåss om guldet för första gången sedan 80-talet...publikras för hockeyn, som inte i år heller ställer någon direkt guldasspirant på isen. Sundsvall/Timrå är också representerade i de båda elitidrotterna. Här har det gått över förväntan för både fotboll som ishockeylaget, iom detta så kommer också publiken. Timrå har ju exempelvis höjt sitt snitt med över 700 denna säsong. Beror ju knappast på serieupplägget utan att laget är framgångsrikt. VF har ju heller inte presterat sina bästa publiksäsonger under senaste 10-årsperioden. Men samtidigt som IFK går kräftgång så fylls Scandinavium som aldrig förr. Då har ändå inte IFK:s och ÖIS:s siffror varit speciellt dåliga, men just VF gör ju en av sina sportsligt bästa ES-prestationer någonsin. Hade dom inte gjort det så hade säkert publiken inte varit densamma heller.
Av en ren slump råkar jag också sitta här med publiksiffrorna, då Mora senast spelade i högsta serien. Det var mammutserien, 74/75, den som föregick ES. På 15 hemmamatcher lockade Mora 24 139 åskådare vilket ger ett genomsnitt på 1 609. Jämför man det med den näst högsta serien idag, höstversionerna av Norr och Söderallsvenskorna så finner man att 8 lag där har ett bättre publiksnitt än vad Mora hade då. Så det är nog inte mycket som var bättre förr :-)
Din geografi förundrar mig fortfarande. Vad är det vi skall lägga till norr om Norrbotten och söder om Småland för att något inte skall klassificeras som "starkt geografiskt koncentrerat"?
· 
Från 77/78 och fram till 85/86, så åkte 10:an ur direkt medans 9:an gick till kvalserien. Sedan 86/87 har inget lag åkt direkt ur ES. Tittar man sedan på ES stora publikår så finner man att utav de 10 bästa säsongerna så har 7 av dem infallit då inget lag åkt direkt ur ES, alltså efter 85/86.
ES-hockeyn har oavsett serieupplägg drabbats av lågkonjukturer. Det är perioderna, 75/76-77/78, 84/85-88/89 samt 96/97-98/99. Dessa säsonger ligger inte alls i paritet med hur det vanligtvis ser ut. Under dessa säsonger nådde man som högst 4 775 (98/99) och det är ju drygt 750 sämre än vad vi har idag. 12 gånger under ES 28-åriga historia har snittet nått över 5 000, däribland denna säsong samt de två senaste. Något som är signifikativt för svensk hockey är att när ES går dåligt så gör också de underliggande serierna det. Så man kan nog lugnt påstå att ES är en viktig faktor för hur hockeyintresset artar sig nationellt.
När har det någonsin varit konstant rusning till hockeyn i Boden? Jo, när man via kvalserien balanserar på gränsen till ES. När man var ett topplag i ettan som garanterat skulle nå allsvenskan. Piteå har jag aldrig hört talas om som något publiklag av mått. Och det beror väl mest på att man som bäst nått play off under de sista 30 åren. 1979, flyttade AIF och IFK från trånga Matojärvi till nybyggda Lombiahallen som har en kapacitet på 4 000. Under de sista 23 åren har man väl lyckats fulla den hallen en handfull gånger. Att Kiruna under höstallsvenskan haft ett snitt på 679 beror nog knappast på att inget lag åker direkt ur ES, utan snarare det faktum att laget lyckats vinna en match av 28. I början på 90-talet nådde laget allsvenskan vid ett par tillfällen och då var publikrusningen betydligt högre. Att man slagit ihop AIF och IFK till ett lag gör säkert sitt till också. På Div 1-tiden garanterades ofta 4 derbyn per säsong och då kom naturligtvis publiken i större utsträckning än den gör nu, liksom att båda lagen ofta gick till play off.
På papperet så ser det svårare ut än någonsin för "allsvenskarna" att nå ES sedan 96/97. Det var då man slutade med "allsvenskan" efter jul", vilket innebar att nyttig sparring mot ES-lagen innan kvalserien försvann. Mycket riktigt gick också Västerås och SSK och tog hem kvalserien ganska smidigt, men sedan har verkligheten varit en annan.
97/98, SSK ur, Löven upp
98/99, Löven ur, LHC upp
99/00, Västerås och LHC ur, Timrå och Löven upp
00/01, Löven och LIF ur, SSK och LHC upp
01/02, AIK ur, LIF upp
Den senaste 5-årsperioden, har omsättningen på nya ES-lag legat på 1.4 per år. Och det finns det inget annat serieupplägg som ens varit i närheten av. Så det som på papperet såg ut vara så jävligt har visat vara något helt annat med facit i hand.
Det enda som oroar på den svenska publikhimlen är det stora publikbortfallet i Stockholm och i synnerhet Malmö, som har sitt sämsta publiksnitt någonsin. Min primära slutsats om detta, är att det nu också blivit svårt i storstäderna att locka publiken i båda sporterna om inte framgångar emotses. DIF:s fotbollspublik var ganska fåtaliga när de sparkades ur Allsvenskan så sent som 1999. MIF gjorde inte en av sina bästa säsonger under fjolåret och fick respass direkt i kvarten. In på scen kommer istället MFF som är med och slåss om guldet för första gången sedan 80-talet...publikras för hockeyn, som inte i år heller ställer någon direkt guldasspirant på isen. Sundsvall/Timrå är också representerade i de båda elitidrotterna. Här har det gått över förväntan för både fotboll som ishockeylaget, iom detta så kommer också publiken. Timrå har ju exempelvis höjt sitt snitt med över 700 denna säsong. Beror ju knappast på serieupplägget utan att laget är framgångsrikt. VF har ju heller inte presterat sina bästa publiksäsonger under senaste 10-årsperioden. Men samtidigt som IFK går kräftgång så fylls Scandinavium som aldrig förr. Då har ändå inte IFK:s och ÖIS:s siffror varit speciellt dåliga, men just VF gör ju en av sina sportsligt bästa ES-prestationer någonsin. Hade dom inte gjort det så hade säkert publiken inte varit densamma heller.
Av en ren slump råkar jag också sitta här med publiksiffrorna, då Mora senast spelade i högsta serien. Det var mammutserien, 74/75, den som föregick ES. På 15 hemmamatcher lockade Mora 24 139 åskådare vilket ger ett genomsnitt på 1 609. Jämför man det med den näst högsta serien idag, höstversionerna av Norr och Söderallsvenskorna så finner man att 8 lag där har ett bättre publiksnitt än vad Mora hade då. Så det är nog inte mycket som var bättre förr :-)
Din geografi förundrar mig fortfarande. Vad är det vi skall lägga till norr om Norrbotten och söder om Småland för att något inte skall klassificeras som "starkt geografiskt koncentrerat"?