Håller med ang amerikaniseringen. Sedan lång tid tillbaka verkar NHL vara förebilden vad gäller ALLT. När jag var liten och stod och frös på ståplats i Umeå Ishall (eller förresten, frös gjorde jag inte så trångt som det var), fick en korv i andra pausen för att hålla värmen, inte för att jag var hungrig och var avundsjuk på VIP som fick värmedyna till träbänkarna. Då skrattade vi åt amerikanarna och deras idrott. "Att sitta på tygstolar, käka popcorn och kolla på tv i talket, vad är det för larv. De har ju inte ens jacka på sig, är de på bio eller hockey? Men gu så de springer upp och ner och fram och tillbaka med sin korv och cola och godis och popcorn, kollar de inte på matchen??? De verkar se hockey som underhållning, inte som sport som vi svenskar." Cheerleaders reflekterade vi inte ens över för de hörde liksom till basketen och amerikask fotboll, kunde aldrig tänka oss att de skulle dyka upp i nåt annat sammanhang. Nu är vi här 2002 och vad ser man - vi är EXAKT som amerikanerna, dem som vi en gång skrattade åt!
Personligen anser jag att det är löjligt att ens jämföra oss, vi är ett så litet land att man omöjligt kan eftersträva NHL utan att det blir patetiskt. Derbygrupper, möta varandra 50 gånger. Vi är 12 lag, jag upprepar TOLV lag. NHL är 30! Publikunderlaget ska vi inte tala om. New York Rangers ensamt har lika stort underlag som hela vårt land. När de har 15000 åskådare är det dåligt, det finns orter i Sverige som inte ens har den folkmängden! 15 000 av 8 milj (NYR), 5000 av 1 milj (DIF), vem har procentuellt störst publik? Och ändå klagas det.
Vi måste först vakna ur ruset och inse att vi är Sverige, det lilla landet i norr med knappt 9 milj invånare. Våra serier måste anpassas efter oss, inte efter förhållandena i USA. OCh jag tror på att se åt vår historiska hockeykultur och vårt genuina intresse för sporten snarare än mot NHL. Ska vi se mot nåt ska vi nog snarare se åt Finland och plocka det som lyckats där.
När jag var liten räknade vi inte NHL som någon sportserie. För oss var det som Riksteatern, cirkus och Hjeltes tivoli - en kringåkande underhållningsbusiness. Och så ser jag den fortfarande. Elitserien är en sportserie, dit kan man gå upp och man kan åka ur och det primära målet bör vara att vinna serien och SM-guld inte att underhålla en cirkuspublik som några andra cirkusapor. Vill folk kolla på när de kämpar om guldet, fine.
Personligen anser jag att det är löjligt att ens jämföra oss, vi är ett så litet land att man omöjligt kan eftersträva NHL utan att det blir patetiskt. Derbygrupper, möta varandra 50 gånger. Vi är 12 lag, jag upprepar TOLV lag. NHL är 30! Publikunderlaget ska vi inte tala om. New York Rangers ensamt har lika stort underlag som hela vårt land. När de har 15000 åskådare är det dåligt, det finns orter i Sverige som inte ens har den folkmängden! 15 000 av 8 milj (NYR), 5000 av 1 milj (DIF), vem har procentuellt störst publik? Och ändå klagas det.
Vi måste först vakna ur ruset och inse att vi är Sverige, det lilla landet i norr med knappt 9 milj invånare. Våra serier måste anpassas efter oss, inte efter förhållandena i USA. OCh jag tror på att se åt vår historiska hockeykultur och vårt genuina intresse för sporten snarare än mot NHL. Ska vi se mot nåt ska vi nog snarare se åt Finland och plocka det som lyckats där.
När jag var liten räknade vi inte NHL som någon sportserie. För oss var det som Riksteatern, cirkus och Hjeltes tivoli - en kringåkande underhållningsbusiness. Och så ser jag den fortfarande. Elitserien är en sportserie, dit kan man gå upp och man kan åka ur och det primära målet bör vara att vinna serien och SM-guld inte att underhålla en cirkuspublik som några andra cirkusapor. Vill folk kolla på när de kämpar om guldet, fine.