Det här är visserligen en mycket intressant diskussion, men det känns som den kan pågå i evigheter.
Min (enda..?) ståndpunkt i denna fråga, gällde kvaliteten på fotbollsallsvenskan som produkt. Hur den skulle kunna klara sig efter avslutad VM-turnering och dess status osv...
Gjorde alltså ingen grundlig jämförelse med ishockeyn, beträffande publiksiffror, kultur och regional fördelning.
Konstaterade helt enkelt att VM nog INTE fungerar som någon större temperaturhöjare för den inhemska serien. Följer man publiksiffrorna i omgångarna efter uppehållet, liknar dom siffrorna i stort som var före. Sedan har även publiklagen som Hammarby, Helsingborg och Malmö haft hemmamatcher, vilket ökat snittet. Finns ju annars klubbar som ÖIS, Norrköping, Sundsvall med flera som drar ned snittet annars.
I Sundsvall, exempelvis, gick 7700 åskådare på jippomatchen med VM-laget 1994. Dagen efter var det drygt 3000 färre på allsvenska fighten GIF-Kalmar...
Vad jag är ute efter, är att profilerna är färre inom fotbollen än inom ishockeyn. I Elitserien finns mängder av spelare med NHL- och internationell rutin. Det vimlar av landslagsspelare, unga som gamla. Skulle man ställa upp med ett "inhemskt" Tre Kronor i en stor turnering, skulle inte skillnaden vara så markant mot ifall proffsen skulle finnas med.
Tar man fotbollen, känns det inte lika upphetsande. Förvisso var Lucic med i alla startelvor i VM och Andreas Andersson flitigt inhoppandes i flertalet matcher - men visst märks skillnaden.
Ta ut ett "inhemskt" lag från Allsvenskan i någon landskamp och det blir genast mycket svårare. De bästa blågula spelarna finns nämligen utomlands som proffs. Inget konstigt med det, förresten. Sedan tillkommer knappt några utländska profiler av kaliber. Visst, kenyanerna i ÖSK och Ijeh i MFF har kanske gjort någon enstaka landskamp, men annars..?
Sedan kan man inte fördömma åskådarna. Vissa gillar ishockey, andra fotboll. I vissa städer är fotbollen stark, i andra ishockeyn.
Men kvaliteten i fotbollsallsvenskan kan man ha åsikter om. Långt innan Helsingborgs 0-4- förlust igår...
Min (enda..?) ståndpunkt i denna fråga, gällde kvaliteten på fotbollsallsvenskan som produkt. Hur den skulle kunna klara sig efter avslutad VM-turnering och dess status osv...
Gjorde alltså ingen grundlig jämförelse med ishockeyn, beträffande publiksiffror, kultur och regional fördelning.
Konstaterade helt enkelt att VM nog INTE fungerar som någon större temperaturhöjare för den inhemska serien. Följer man publiksiffrorna i omgångarna efter uppehållet, liknar dom siffrorna i stort som var före. Sedan har även publiklagen som Hammarby, Helsingborg och Malmö haft hemmamatcher, vilket ökat snittet.
Finns ju annars klubbar som ÖIS, Norrköping, Sundsvall med flera som drar ned snittet annars.
I Sundsvall, exempelvis, gick 7700 åskådare på jippomatchen med VM-laget 1994. Dagen efter var det drygt 3000 färre på allsvenska fighten GIF-Kalmar...
Vad jag är ute efter, är att profilerna är färre inom fotbollen än inom ishockeyn. I Elitserien finns mängder av spelare med NHL- och internationell rutin. Det vimlar av landslagsspelare, unga som gamla. Skulle man ställa upp med ett "inhemskt" Tre Kronor i en stor turnering, skulle inte skillnaden vara så markant mot ifall proffsen skulle finnas med.
Tar man fotbollen, känns det inte lika upphetsande. Förvisso var Lucic med i alla startelvor i VM och Andreas Andersson flitigt inhoppandes i flertalet matcher - men visst märks skillnaden.
Ta ut ett "inhemskt" lag från Allsvenskan i någon landskamp och det blir genast mycket svårare. De bästa blågula spelarna finns nämligen utomlands som proffs. Inget konstigt med det, förresten.
Sedan tillkommer knappt några utländska profiler av kaliber. Visst, kenyanerna i ÖSK och Ijeh i MFF har kanske gjort någon enstaka landskamp, men annars..?
Sedan kan man inte fördömma åskådarna. Vissa gillar ishockey, andra fotboll. I vissa städer är fotbollen stark, i andra ishockeyn.
Men kvaliteten i fotbollsallsvenskan kan man ha åsikter om.
Långt innan Helsingborgs 0-4- förlust igår...