Hmm...har suttit och läst i kapp hela debatten om fotboll kontra ishockey, men känner mig icke särdeles klokare för det. Dock känner jag att några mer eller mindre genomtänkta åsikter ploppar upp.
Som t ex huruvida ishockeyn befinner sig i någon form av kris eller inte. Tittar man på publiksiffrorna blir svaret rimligen ett 'näppeligen'. Tittar man däremot på mediebevakningen visavi fotbollen idag respektive för sisådär tio år sen bör man däremot höja på ögonbrynen.
Jag menar, minns hur jävla superute allsvenskan var i början på nittiotalet. Fanns det någon, utöver kretsen av de närmast sörjande, som brydde sig det minsta om Det Gröna Fältets Schack? Expressen hade ju t o m långtgående planer på att lägga ner hela bevakningen av skiten. Men, sen kom ju EM på hemmaplan, det grävdes brons osv. Då bidde det hippt igen. Alban Nwapa och JO Waldner i bajenhattar på Söderstadion, klart att stockholmsmedierna brassade på.
I dagsläget råder det knappast något tvivel om vilken sport som är etta, publikt som medialt. Detta betyder inte på något sätt att hockeyn är på utdöende (publiksiffrorna återigen), men det finns en del saker som jag retar upp mig på. T ex, varför finns det inte en ishockeyns motsvarighet till 'Fotbollskväll' ? Ett rejält, timslångt program som (gärna så knastertorrt som möjligt) redovisar veckans matcher, kör kringreportage, intervjuer m m?
Nä, i stället är man som hockeyälskare påtvingad skitprogrammet 'Hockeykväll'. För det första, vad då hockeyKVÄLL? 'Hockeyiknappatjugofemkrystademinuter' vore ett mer rättvisande namn. För det andra, går det ö h t att redovisa hockey på ett sämre sätt? Vad känner hockeyhöjdarna själva när dom sitter framför TV:n om torsdagarna? Är det samma känslor som jag själv har (äckel, irritation, apati, ångest) så bör man göra något åt det snarast. Sämre reklam kan ishockeyn knappast få.
(Måste som den timråit jag är också lägga in en brasklapp. Naturligtvis var Timrås misslyckade Challe-värvning en akt i renaste välvilja. Man hade absolut inga planer på att låta honom spela, man ville bara ha bort honom från programmet.)
Vad gäller bevakningen i dagspressen är prognosen förmodligen rätt dyster. Detta beroende på det vikande hockeyintresset i Stockholm. Man må tycka hur illa om huvudstaden och dess hockeylag som helst, det går ändå inte att komma runt faktumet att detta ÄR ett bekymmer, även ute i landet på sikt. Hur man ska komma åt det vete fan. Såg att någon längre ner krävde 'nya lösningar'. Jag säger precis tvärtom: det är dom nya lösningarna som är problemet. Ta bort derbygrupperna (före införandet av dessa var faktiskt exempelvis AIK-DIF stora händelser), minska ner antalet omgångar i grundserien (genom att ta bort extraderbyna) samt kör slutspelet i bäst av fem matcher.
Som det är nu är det alldeles för tätt mellan matcherna. En omgång betyder i princip inte ett skit. Man måste få lite tid att smälta matcherna, att längta tills nästa. Och däremellan få sig lite schysst stimulantia via ett rejält hockeymagasin.
Sen så...eh, okej. Tror det här blev ett rätt mastigt inlägg?
· 
Som t ex huruvida ishockeyn befinner sig i någon form av kris eller inte. Tittar man på publiksiffrorna blir svaret rimligen ett 'näppeligen'. Tittar man däremot på mediebevakningen visavi fotbollen idag respektive för sisådär tio år sen bör man däremot höja på ögonbrynen.
Jag menar, minns hur jävla superute allsvenskan var i början på nittiotalet. Fanns det någon, utöver kretsen av de närmast sörjande, som brydde sig det minsta om Det Gröna Fältets Schack? Expressen hade ju t o m långtgående planer på att lägga ner hela bevakningen av skiten. Men, sen kom ju EM på hemmaplan, det grävdes brons osv. Då bidde det hippt igen. Alban Nwapa och JO Waldner i bajenhattar på Söderstadion, klart att stockholmsmedierna brassade på.
I dagsläget råder det knappast något tvivel om vilken sport som är etta, publikt som medialt. Detta betyder inte på något sätt att hockeyn är på utdöende (publiksiffrorna återigen), men det finns en del saker som jag retar upp mig på.
T ex, varför finns det inte en ishockeyns motsvarighet till 'Fotbollskväll' ? Ett rejält, timslångt program som (gärna så knastertorrt som möjligt) redovisar veckans matcher, kör kringreportage, intervjuer m m?
Nä, i stället är man som hockeyälskare påtvingad skitprogrammet 'Hockeykväll'. För det första, vad då hockeyKVÄLL? 'Hockeyiknappatjugofemkrystademinuter' vore ett mer rättvisande namn.
För det andra, går det ö h t att redovisa hockey på ett sämre sätt? Vad känner hockeyhöjdarna själva när dom sitter framför TV:n om torsdagarna? Är det samma känslor som jag själv har (äckel, irritation, apati, ångest) så bör man göra något åt det snarast. Sämre reklam kan ishockeyn knappast få.
(Måste som den timråit jag är också lägga in en brasklapp. Naturligtvis var Timrås misslyckade Challe-värvning en akt i renaste välvilja. Man hade absolut inga planer på att låta honom spela, man ville bara ha bort honom från programmet.)
Vad gäller bevakningen i dagspressen är prognosen förmodligen rätt dyster. Detta beroende på det vikande hockeyintresset i Stockholm. Man må tycka hur illa om huvudstaden och dess hockeylag som helst, det går ändå inte att komma runt faktumet att detta ÄR ett bekymmer, även ute i landet på sikt. Hur man ska komma åt det vete fan. Såg att någon längre ner krävde 'nya lösningar'. Jag säger precis tvärtom: det är dom nya lösningarna som är problemet. Ta bort derbygrupperna (före införandet av dessa var faktiskt exempelvis AIK-DIF stora händelser), minska ner antalet omgångar i grundserien (genom att ta bort extraderbyna) samt kör slutspelet i bäst av fem matcher.
Som det är nu är det alldeles för tätt mellan matcherna. En omgång betyder i princip inte ett skit. Man måste få lite tid att smälta matcherna, att längta tills nästa. Och däremellan få sig lite schysst stimulantia via ett rejält hockeymagasin.
Sen så...eh, okej. Tror det här blev ett rätt mastigt inlägg?