"Samtliga aktörer inom hockeyn är nog överens om att vår framtid är beroende av hur väl vi lyckas med utbildningen av unga spelare. De flesta är nog också överens om att de föreningar och då främst de mindre klubbarna ute i landet, som har särskilt väl väl utbyggda utbildningsprogram bör få en ersättning för de utbildningskostnader som läggs ned. Det är nu inte syftet som är problemet utan det system som skapats"
Så inleds ingressen i det två sidor långa angrepp på det "svenska transfersystemet" (kallat utbildningsersättning av Challe) som Challe Berglund skriver om i no 6 av facktidningen Hockey.
Challe fortsätter:
"Att svensk hockey är den stora förloraren på sikt beror självklart på att klubbarna kommer att tvingas täcka sitt behov av spelare genom att istället anställa utlänningar, som inte kostar något. Istället för att betala lön och 500 000 kr i utbildningsersättning kan en klubb, som anställer en finsk spelare spara de 500 000 kr. Svensk hockey har därför infört ett system som riskerar att rasera möjligheten till utbildning av svenska hockeyspelare till förmån för utbildning av utländska hockeyspelare. Att denna negativa utveckling redan börjat framgår av antalet registreringar för säsongen 02/03 av t ex finska spelare i förhållande till förra säsongen. Dessa nyregistreringar kan helt kopplas till förbundets system."
Något som sticker extra mycket i ögona på Challe är följande:
"Utan att i detalj gå in på vad som faktiskt har hänt så förtjänar det ändå att nämnas att det finns ett otal exempel där klubbar utnyttjar systemet på ett sätt som som inte har något att göra med syftet. Ett exempel utgörs av en klubb som krävde 600 000 kr för en spelare i 30-års åldern som fått hela sin utbildning av andra klubbar i Sverige och som man aldrig betalat en krona för att få. Än värre är att kravet framställdes mot den klubb som i princip varit den som stått för hela den aktuella spelarens utbildning. Ett annat exempel utgörs av den klubb som krävde 400 000 kr av en spelare som fått hela sin hockeyutbildning i USA. Resultatet blev att denna spelare förlorade möjligheten till ny anställning i Sverige. Det finns dessutom ett otal antal exempel på klubbar som utnyttjat systemet till att försöka sänka lönekostnaderna på spelare som annars hade kunnat få den rätta marknadsmässigt baserade lönen från en ny arbetsgivare."
Detta är naturligtvis inte hela artikeln utan bara några valda delar av den. Min kontenta blir att antingen är Challe oerhört naiv eller så har han sovit otroligt dåligt de sista 6 åren. För både bakgrunden till och utbildningsbidraget har så många år på nacken. Det tisslades och tasslades något enormt i de svenska hockeykorridorerna efter att Bosmandomen fått sin upplösning nere i Strasbourg. En som var särdeles nöjd var MIF:s Percy Nilsson. En fri transfermarknad passade honom som handsken. Men istället skred SHL och SIF till verket. Vad skall vi göra? Vi får ju en helt okontrollerbar situation. Då kommer något ljushuvud på att "vi slopar transferna och kallar det utbildningsbidrag istället" Jippi, skriker de andra, genialt. Och sedan dess har vi haft två utbildningsbidrag som reglerar övergångar mellan ES-lagen. En för den ordinäre spelaren och en för den som har landslagsmeriter som når upp till 20 A-kamper. Även lagen från Allsvenskan får sin beskärda del, naturligtvis en mindre summa men ändå chans till bonus om den uppflyttade spelaren gör 10 ES-matcher för sin nya klubb (Jag har sett detta på papper för en del år sedan, kvalifikationerna kan ha ändrats sedan dess).
Detta gör Percy rasande och han går ut i tidningarna och kallar SHL för en lagvidrig kartell. Alla blånekar naturligtvis och ingen kommer skyndande för att påstå sanningen i Percys påståenden, inte ens Challe. Det tog många år innan det slutligen kom fram att det verkligen existerade "utbildningsbidrag" i Sverige.
För naturligtvis är det så att hela idén med utbildningsbidrag inte skulle tåla en juridisk granskning, vilket också Challe framför i sin artikel. Men vad skulle följderna bli, om man nu drog "utbildningsbidraget" inför rätta? Då skulle de små klubbarna runt om i landet, dem som Challe vurmar för i sin ingress, bli helt utan ersättning för de spelare som de producerar. För det är ju naturligtvis så att "transfers" överhuvudtaget är olagligt. Inte bara dem som sker ES-klubbar emellan.
Utbildningsbidraget är verkligen värt att debattera om, väcka opinion för eller emot. Det jag saknar i Challes artikel är vad som är alternativet. Han tycker bara att det är något som SIF skulle lösa. Visserligen finns det gott om pengar där, men de skulle sannerligen försvinna fort om de skulle finansiera övergångar mellan ES-klubbar. En lösning med fria transfers mellan ES-klubbar och en bibehållen för spelare som flytter uppåt i systemet blir säkert också krystad. Då får vi en situation där det blir billigare att satsa på gamla avdankade spelare eller de som inte riktigt håller måttet, då den unga talangen i de lägre serierna blir dyrare. Samma förhållande som nu fast det då gäller kvalitetsspelare från utlandet.
Challe kan verkligen välja sina exempel och inte gäller de DIF direkt. Att Linkan nu återvänder till DIF från MIF borde ha gjort honom än mer sömnlös. Här har vi en direkt parallell till exemplet med spelaren som kostade 600 000. Båda kom gratis till sina klubbar från utlandet och återvänder nu till den klubb som man kan anse stått för deras elitutbildning. I Linkans fall så pyntade DIF utan att krysta eller så hade Linkan själv förhandlat bort detta med utbildningsbidrag. Fler och fler spelare gör så även om det betyder en lite mindre månadspeng. I mycket handlar det om ifall man har en framförsynt agent eller inte. Båda dessa spelare fick ju också marknadsmässiga löner då de återvände till Sverige, något som Challe anser att utbildningsbidraget hejdar. Varför var nu inte "moderklubbarna" på hugget när det förhandlades marknadsmässigt? Efter att "Musse" nu gått till LHC så bör det kännas bättre för Challe. Hans utflykt till MoDo skapade säkert turbulens i hans nattsömn.
För den oinvigde, som läser Challes artikel, kan det säkert framstå som att utbildningsbidraget är något nytt påhitt som förslavar hockeysverige. Men som sagt det är det inte och det kanske viktigaste är att det inte handlar ett skit om utbildning. Det är bara ett sätt att behålla transfern, när Bosman sagt sitt. I ett lite vidare perspektiv så är också utbildningsbidraget ett fall framåt med hur det såg ut innan. Då pratade vi istället om ettårsfall. Kontraktslösa spelare fick lägga ner hockeyn då klubbarna inte kom överens. SIF fick t o m tillsätta en skiljenämnd för att försöka få ordning på detta, byråkrati var ordet.
Det som Challes artikel först och främst kan leda till är en opinion som ser till att vi får en helt "fri" spelarmarknad eftersom "utbildningsbidraget" har så stora nackdelar. Då gäller det verkligen att hänga med. Klubbar som då är på "obestånd" eller inte kan uppvisa några större plussiffror av sin verksamhet har inget att göra på den marknaden. Man kan tänka sig, med en blick på dagsläget, att bara ett fåtal lag kan vara med och kriga när kvalitetsspelaren byter klubb. Desto svårare blir det också att behålla den egna talangen som man förväntar sig mycket av i framtiden. Maktpositionerna i svensk hockey blir både tydligare, starkare och längre.
På många sätt är Challe motsägelsefull. Han ser ett bekymmer i att svenska klubbar, kan plocka utlänningar gratis. Detta är ju också något som gäller svenskar som vänder hem från NHL eller Europa. Han vill ha marknadsmässiga löner men anser att ovanstående är en nackdel, just de som får marknadsmässiga löner. Vidare pekar han på invasionen av finnpajsare. Men i Finland är det så att man inte har något utbildningsbidrag, utan transferna i Finland är helt fria. Om det nu är så bra, vad gör då alla här? Det kan ju knappast vara bra för finsk hockey att så många finska kvalitetsspelare väljer Sverige istället för fortsatt karriär i Finland.
Naturligtvis har ju utbildningsbidraget sina nackdelar, speciellt i de exempel som Challe visar på. Men jag efterfrågar ännu en gång vad som är alternativet? Det som bara bjuder på fördelar och inga avigsidor. Och då skall dessa möjliga avigsidor jämföras med de som vi dras med idag. Kanske skulle man se det hela, mer på ett personligt plan? Vilka spelare riskerar att råka illa ut med nuvarande system? Kanske skulle det gå att få gehör bland klubbarna för en regel som säger att man blir "free agent" vid en viss ålder. Folk som befinner sig någonstans mellan 28-32, har oftast en familj att ta hänsyn till också. Plus att deras kvarvarande år på marknaden kanske inte blir så mycket längre. Varför tvinga en sådan kille att sluta eller söka sig utomlands. På det hela är annars "utbildningsbidraget" ganska bra. Det är klara regler och förhindrar dessutom rikare klubbar att "plundra" övriga lag. Sådant kostar mer än det smakar med nuvarande regler.
Annars har väl LHC fyllt de svenska kassakistorna de sista åren. "Myran", Eklund, "Musse", Johansson, Pihl. Lite lågt räknat har dessa kostat närmare 3 miljoner i "utbildningsbidrag". Med en fri transfermarknad hade LHC kunnat köpa betydligt bättre eller fler och defintivt höjt lönenivåerna. Med tanke på de tongångar man hört här inne så hade väl ramaskriet varit öronbedövande. Kanske även från dem som bara ser nackdelar med dagens "transfersystem".
PS: Om ni nu har tillgång till no 6 av Hockey så rekommenderar jag artikeln "Döden för svensk hockey om Elitserien stängs". Det kännns som om den har betydligt mer substans än Challes. Dessutom är den skriven av en skribent som brukar hålla till här inne.
· 
Så inleds ingressen i det två sidor långa angrepp på det "svenska transfersystemet" (kallat utbildningsersättning av Challe) som Challe Berglund skriver om i no 6 av facktidningen Hockey.
Challe fortsätter:
"Att svensk hockey är den stora förloraren på sikt beror självklart på att klubbarna kommer att tvingas täcka sitt behov av spelare genom att istället anställa utlänningar, som inte kostar något. Istället för att betala lön och 500 000 kr i utbildningsersättning kan en klubb, som anställer en finsk spelare spara de 500 000 kr. Svensk hockey har därför infört ett system som riskerar att rasera möjligheten till utbildning av svenska hockeyspelare till förmån för utbildning av utländska hockeyspelare. Att denna negativa utveckling redan börjat framgår av antalet registreringar för säsongen 02/03 av t ex finska spelare i förhållande till förra säsongen. Dessa nyregistreringar kan helt kopplas till förbundets system."
Något som sticker extra mycket i ögona på Challe är följande:
"Utan att i detalj gå in på vad som faktiskt har hänt så förtjänar det ändå att nämnas att det finns ett otal exempel där klubbar utnyttjar systemet på ett sätt som som inte har något att göra med syftet. Ett exempel utgörs av en klubb som krävde 600 000 kr för en spelare i 30-års åldern som fått hela sin utbildning av andra klubbar i Sverige och som man aldrig betalat en krona för att få. Än värre är att kravet framställdes mot den klubb som i princip varit den som stått för hela den aktuella spelarens utbildning. Ett annat exempel utgörs av den klubb som krävde 400 000 kr av en spelare som fått hela sin hockeyutbildning i USA. Resultatet blev att denna spelare förlorade möjligheten till ny anställning i Sverige. Det finns dessutom ett otal antal exempel på klubbar som utnyttjat systemet till att försöka sänka lönekostnaderna på spelare som annars hade kunnat få den rätta marknadsmässigt baserade lönen från en ny arbetsgivare."
Detta är naturligtvis inte hela artikeln utan bara några valda delar av den. Min kontenta blir att antingen är Challe oerhört naiv eller så har han sovit otroligt dåligt de sista 6 åren. För både bakgrunden till och utbildningsbidraget har så många år på nacken. Det tisslades och tasslades något enormt i de svenska hockeykorridorerna efter att Bosmandomen fått sin upplösning nere i Strasbourg. En som var särdeles nöjd var MIF:s Percy Nilsson. En fri transfermarknad passade honom som handsken. Men istället skred SHL och SIF till verket. Vad skall vi göra? Vi får ju en helt okontrollerbar situation. Då kommer något ljushuvud på att "vi slopar transferna och kallar det utbildningsbidrag istället" Jippi, skriker de andra, genialt. Och sedan dess har vi haft två utbildningsbidrag som reglerar övergångar mellan ES-lagen. En för den ordinäre spelaren och en för den som har landslagsmeriter som når upp till 20 A-kamper. Även lagen från Allsvenskan får sin beskärda del, naturligtvis en mindre summa men ändå chans till bonus om den uppflyttade spelaren gör 10 ES-matcher för sin nya klubb (Jag har sett detta på papper för en del år sedan, kvalifikationerna kan ha ändrats sedan dess).
Detta gör Percy rasande och han går ut i tidningarna och kallar SHL för en lagvidrig kartell. Alla blånekar naturligtvis och ingen kommer skyndande för att påstå sanningen i Percys påståenden, inte ens Challe. Det tog många år innan det slutligen kom fram att det verkligen existerade "utbildningsbidrag" i Sverige.
För naturligtvis är det så att hela idén med utbildningsbidrag inte skulle tåla en juridisk granskning, vilket också Challe framför i sin artikel. Men vad skulle följderna bli, om man nu drog "utbildningsbidraget" inför rätta? Då skulle de små klubbarna runt om i landet, dem som Challe vurmar för i sin ingress, bli helt utan ersättning för de spelare som de producerar. För det är ju naturligtvis så att "transfers" överhuvudtaget är olagligt. Inte bara dem som sker ES-klubbar emellan.
Utbildningsbidraget är verkligen värt att debattera om, väcka opinion för eller emot. Det jag saknar i Challes artikel är vad som är alternativet. Han tycker bara att det är något som SIF skulle lösa. Visserligen finns det gott om pengar där, men de skulle sannerligen försvinna fort om de skulle finansiera övergångar mellan ES-klubbar. En lösning med fria transfers mellan ES-klubbar och en bibehållen för spelare som flytter uppåt i systemet blir säkert också krystad. Då får vi en situation där det blir billigare att satsa på gamla avdankade spelare eller de som inte riktigt håller måttet, då den unga talangen i de lägre serierna blir dyrare. Samma förhållande som nu fast det då gäller kvalitetsspelare från utlandet.
Challe kan verkligen välja sina exempel och inte gäller de DIF direkt. Att Linkan nu återvänder till DIF från MIF borde ha gjort honom än mer sömnlös. Här har vi en direkt parallell till exemplet med spelaren som kostade 600 000. Båda kom gratis till sina klubbar från utlandet och återvänder nu till den klubb som man kan anse stått för deras elitutbildning. I Linkans fall så pyntade DIF utan att krysta eller så hade Linkan själv förhandlat bort detta med utbildningsbidrag. Fler och fler spelare gör så även om det betyder en lite mindre månadspeng. I mycket handlar det om ifall man har en framförsynt agent eller inte. Båda dessa spelare fick ju också marknadsmässiga löner då de återvände till Sverige, något som Challe anser att utbildningsbidraget hejdar. Varför var nu inte "moderklubbarna" på hugget när det förhandlades marknadsmässigt? Efter att "Musse" nu gått till LHC så bör det kännas bättre för Challe. Hans utflykt till MoDo skapade säkert turbulens i hans nattsömn.
För den oinvigde, som läser Challes artikel, kan det säkert framstå som att utbildningsbidraget är något nytt påhitt som förslavar hockeysverige. Men som sagt det är det inte och det kanske viktigaste är att det inte handlar ett skit om utbildning. Det är bara ett sätt att behålla transfern, när Bosman sagt sitt. I ett lite vidare perspektiv så är också utbildningsbidraget ett fall framåt med hur det såg ut innan. Då pratade vi istället om ettårsfall. Kontraktslösa spelare fick lägga ner hockeyn då klubbarna inte kom överens. SIF fick t o m tillsätta en skiljenämnd för att försöka få ordning på detta, byråkrati var ordet.
Det som Challes artikel först och främst kan leda till är en opinion som ser till att vi får en helt "fri" spelarmarknad eftersom "utbildningsbidraget" har så stora nackdelar. Då gäller det verkligen att hänga med. Klubbar som då är på "obestånd" eller inte kan uppvisa några större plussiffror av sin verksamhet har inget att göra på den marknaden. Man kan tänka sig, med en blick på dagsläget, att bara ett fåtal lag kan vara med och kriga när kvalitetsspelaren byter klubb. Desto svårare blir det också att behålla den egna talangen som man förväntar sig mycket av i framtiden. Maktpositionerna i svensk hockey blir både tydligare, starkare och längre.
På många sätt är Challe motsägelsefull. Han ser ett bekymmer i att svenska klubbar, kan plocka utlänningar gratis. Detta är ju också något som gäller svenskar som vänder hem från NHL eller Europa. Han vill ha marknadsmässiga löner men anser att ovanstående är en nackdel, just de som får marknadsmässiga löner. Vidare pekar han på invasionen av finnpajsare. Men i Finland är det så att man inte har något utbildningsbidrag, utan transferna i Finland är helt fria. Om det nu är så bra, vad gör då alla här? Det kan ju knappast vara bra för finsk hockey att så många finska kvalitetsspelare väljer Sverige istället för fortsatt karriär i Finland.
Naturligtvis har ju utbildningsbidraget sina nackdelar, speciellt i de exempel som Challe visar på. Men jag efterfrågar ännu en gång vad som är alternativet? Det som bara bjuder på fördelar och inga avigsidor. Och då skall dessa möjliga avigsidor jämföras med de som vi dras med idag. Kanske skulle man se det hela, mer på ett personligt plan? Vilka spelare riskerar att råka illa ut med nuvarande system? Kanske skulle det gå att få gehör bland klubbarna för en regel som säger att man blir "free agent" vid en viss ålder. Folk som befinner sig någonstans mellan 28-32, har oftast en familj att ta hänsyn till också. Plus att deras kvarvarande år på marknaden kanske inte blir så mycket längre. Varför tvinga en sådan kille att sluta eller söka sig utomlands. På det hela är annars "utbildningsbidraget" ganska bra. Det är klara regler och förhindrar dessutom rikare klubbar att "plundra" övriga lag. Sådant kostar mer än det smakar med nuvarande regler.
Annars har väl LHC fyllt de svenska kassakistorna de sista åren. "Myran", Eklund, "Musse", Johansson, Pihl. Lite lågt räknat har dessa kostat närmare 3 miljoner i "utbildningsbidrag". Med en fri transfermarknad hade LHC kunnat köpa betydligt bättre eller fler och defintivt höjt lönenivåerna. Med tanke på de tongångar man hört här inne så hade väl ramaskriet varit öronbedövande. Kanske även från dem som bara ser nackdelar med dagens "transfersystem".
PS: Om ni nu har tillgång till no 6 av Hockey så rekommenderar jag artikeln "Döden för svensk hockey om Elitserien stängs". Det kännns som om den har betydligt mer substans än Challes. Dessutom är den skriven av en skribent som brukar hålla till här inne.