Rögle BK

Mindreader:
Vad är torpedhockey? Kan någon jävligt kunnig fan förklara det för mig, och på vilket sätt man tydligt ser att Rögle spelar denna så baktalade torpedhockeyn?
Jag menar då hur man ser det på isen, inte på något papper med kryss, koner och bågformade linjer.
Hur stora är skillnaderna egentligen, i praktiken, jämfört med det så dokumenterat välfungerande 2-3 systemet?

Jag tror såhär: Waltin fick sig en ordentlig kulturchock när han tog på sig tränarkepsen igen, i en serie under den han tidigare huserat i.
Perfektionisten och helylleproffsige Waltin upptäckte att spelare har jobb att sköta vid sidan om hockeyn, att mycket runtomkring sker på ideell basis o.s.v. Sånt tar tid att anpassa sig till. På samma sätt tar det tid för spelarna att anpassa sig till den nya tränarens inställning och sätt att jobba.
I Melin-fallet var detta inget problem, eftersom Melin var en sån mysig gubbe som dessutom umgicks med spelarna. Det gick betydligt fortare med anpassningen. Jag ser för- och nackdelar med bägge.

Dessutom saknar vi en eller två naturliga ledare eller "stjärnor" på isen. Wågström var väl tänkt i den rollen, kan man misstänka.
Generellt tror jag inte att en gubbe kan göra ett helt lag, men i årets Rögle misstänker jag att det inte är mycket mer än detta som fattats. Som sagt, det är alltid så jävla lätt att vara pudelskt efterklok, om nu pudlar är särskilt kloka?

Denna säsong må gå åt helvete. Så låt den då göra det, men inte utan strid till sista blodsdroppen. Det kan man åtminstone kräva.
Och låt Waltin fortsätta nästa säsong, för allt i världen. Han hade inte varit där han är idag om han inte tagit intryck av egna och andras erfarenheter.