Och nu skriver gnethockey-hjonet att Skellefteå är 45 gånger större än Stockholm till ytan, och därför ska spelare som spelade knattehockey i något byalag i vår hockeykulturstarka bygd räknas som köpespelare. Hihihihi, han fattar liksom inte att man brukar räkna folkmängden och inte ytan när man avgör hur stora orter och städer är, hihihihi. Men inte är man förvånad. Han är inte så smart, och kombinerat med den sjukliga avundsjukan och ADHDn kan det bli ganska roliga kommentarer! :-)
Sen enligt mitt sätt och se det kan Skellefteå AIK ta åt sig mycket av äran hos utvecklingen hos spelare som t ex Melker Karlsson som kom till klubben vid ung ålder och gjorde 8 säsonger innan han nu draftades. På samma sätt kan Luleå ta åt sig lite av äran av utvecklingen av en spelare som Johan Fransson som gjorde fem säsonger innan han lämnade för Frölunda, Ässät, Linköping, Lugano och St Petersburg, fast han utvecklades faktiskt betydligt mer när han flydde gnetlaget så man förstår ju varför han vill bort. Spelare som Tomas Holmström och Matthias Öhlund har gnetlaget dock haft minimal betydelse för då de fått sin utbildning i Piteå och endast har gjort 2 säsonger i gnetlaget innan de drog över till NHL och blev superbra spelare.
Ja nog får hjonet tycka att vi bestått av 85% köpespelare, då han räknar spelare från den egna kommunen som köpespelare. I så fall har då Luleå bestått av 99% köpespelare genom ALLA år eftersom det knappt funnits några spelare från Luleå. Luleå har ju faktiskt aldrig haft någon vidare hockeykultur i bygden och man har endast precis som under senare år vart likt en parasit på de andra mindre norrbottniska klubbarna. Det är därför Luleå är så illa omtyckta runtom i norrbotten eftersom de ses som parasiter som ej bidrar.
MOBILT
· 
Sen påståendet att vi alltid haft 85% köpespelare, det måste jag bara bemöta.
Förra årets superlag som enkelt vann guld:
Skellefteågrabbarna (10st)
Johan Alm - moderklubb Skellefteå AIK
Martin Lundberg - moderklubb Skellefteå AIK
Adam Pettersson - moderklubb Skellefteå AIK
Joakim Lindström - moderklubb Skellefteå AIK, lämnade som 16-årig juniorlandslagsman för MoDo, sammanlagt 15 år i föreningen
Niclas Burström - moderklubb Jörn i Skellefteå kommun, i AIK som 11-åring
Anton Lindholm - moderklubb Varuträsk i Skellefteå kommun
Arvid Lundberg - moderklubb Clemensnäs i Skellefteå kommun
Victor Arvidsson - moderklubb Kågedalen i Skellefteå kommun
Erik Forssell - moderklubb Lejonström i Skellefteå, lämnade AIK J-20 för Umeå för att läsa teknisk fysik kom tillbaka när utbildningen var avklarad
Från juniorlaget:
Sebastian Aho, Umeå
Rasmus Edström, Glommersträsk
Fredrik Lindgren, Arvidsjaur
Petter Emmanuelsson, Kiruna
Melker Karlsson, Lycksele
Oscar Sundqvist, Boden
Jag skulle nog vilja påstå att Skellefteå AIK är den klubb i elitserien med absolut starkast lokal förankring av samtliga lag. Nästan halva laget från den egna staden, som dessutom är ganska liten till folkmängden. 2/3 ur egna led ifall man räknar in spelare utbildade i juniorlaget.
En bra bit över 15% egna spelare hur man än räknar, den saken är säker. Varför sitter då hjonet och hittar på 85% köpespelare? Svaret på denna fråga är samma som tidigare: avundsjuka.
Om vi då tittar på köpelagets laguppställning, hur många egna spelare har de?
Ledin, Rautio och Fabricius från den egna staden. 3 stycken.
Från juniorlaget (ej inköpta utlänningar):
Fransson, Oskarsson, Mannberg och Omark, 4 stycken.
Inte riktigt samma sak.
Varenda år har det sett likadant ut. 12-15 spelare lämnar för andra lag i SHL och allsvenskan. Mögel-Osten köper då in ett gäng reaspelare från allsvenskan, skåningar, smålänningar, stockholmare, finnar, och så tar han in lite spets från utlandet. Alla spelare på ett- eller tvåårskontrakt. När kontraktet sedan går ut lämnar spelaren som inte har någon anknytning till köpeklubben. Samma visa varje år, och spelarna utan hjärta för föreningen viker ner sig fram till vårkanten, samma visa varje år.
På så sätt blir man bara en mellanhand i svensk hockey. Man hamnar i en ond nedåtgående köpespiral. Alla bra spelare lämnar för konkurrenterna, år efter år, och man tvingas till att köpa in på rea från allsvenskan. Det är många många spelare som nu tagit ett eller två hundår uppe i Luleå innan deras karriärer tagit fart i en riktig hockeyförening någon annanstans.
Ovan scenario är inte samma sak som att utveckla spelare från pojkåldern till att få kontrakt i Nordamerika. Endast i en ding ding köpevärld är det samma sak att köpa in ett gäng reagnuggare från allsvenskan som 5 år efter de lämnat köpeföreningen blir bra spelare.
Alltså för att summera. Nu har Luleåhjonen nått sin största framgång sedan de blev totalt utskåpade och 4-0 krossade av oss, vårt lag köps sönder av de penningstarka ligorna i ryssland och nordamerika. Hahaha nu blir ni ett köpelag flinar de. Men sanningen är ändå att vi kommer att ställa upp med ett lag med fler spelare ur egna led än vad de själva NÅGONSIN har haft. Det är inte samma sak att tappa stjärnspelare till NHL som att tappa halva laget av inköpta reagnetare till seriekonkurrenterna efter ettårskontraktet gått ut. Fan de har ju t om köpt fler rejects av oss än fostrat egna spelare.