Ja gudars skymning... alltså...
Luleå gjorde en superbra semifinalserie mot Skellefteå AIK 2010/2011 sett efter skicklighetsnivån i laget, och Luleå stod för ett jättebra lagspel. Men Skellefteå hade ett MYCKET bättre och skickligare lag. Även fast Skellefteå förlorade första två matcherna var man inte sådär jätteorolig att vi skulle åka ut för det kändes verkligen att vi var det bättre och skickligare laget och att vi helt enkelt skulle nöta ner Luleå. Inte en chans att Luleå skulle orka med sin defensivhockey med 25% puckinnehav. Kanske i en eller 2 matcher med tur, ja, men det sliter som bekant att bara jaga pucken i 45 minuter per match.
Skellefteå hade Jocke Lindström, Lehtonen, Bellemare, Jimmie Ericsson, Rundblad, Tim Erixon, Adam Larsson, Lindberg, Melker, skickligheten var ett par tre-fyra snäpp högre. Luleås spel handlade mest om att förstöra för motståndaren och man hade fan maximalt med tur med utdelningen. Vad fan hade Luleå för spelare? Systrarna Abbots, Olausson, Jaakola, Hjalmarsson och Vikho var alltså topparna. Småfisar i jämförelse med Skellefteås överlägset skickligare spelare, som tyvärr fick slut bränsle i finalen pga sjukdom.
Skottstatistiken var alltså ganska överlägsen till Skellefteå i princip i varje match utom den sista då Luleå faktiskt var minst lika bra, i samtliga andra matcher var Skelleftå det bättre laget. Puckinnehavet helt sjukt överlägstet, liksom skapade målchanser. Det kändes ungefär som Barcelona mot något mittenlag i La Liga. Visst kan mittenlaget överaska i en eller två matcher. Av tio alltså.
Total jävla skärpning om du på riktigt tror att Luleå ens var nära att hota Skellefteå AIK över 7 matcher 2011. Skaffa dig lite hockeykunskaper för fan.
Veckans hetaste skribenter
10.33
MOBILT
· 
