Jag tycker att det är roligt att vissa kan glädja sig över små saker här i hockeyvärlden.
Linus Osmart har gnetat in ett gäng andraassist i Finland av alla platser. Alla som har följt hockey vet att herr Osmart är en väldigt egoistisk spelare som viker ner sig när drar ihop sig. Han kan ensammen sänka ett helt lag. Precis som han gjorde när han kom in i hyenorna ifjol. Omarkeffekten var alltså fem grundseriematcher som då blev 5 raka förluster, kvartsfinalen blev 2 vinster och fyra förluster. Ut i kvarten alltså. 11 matcher, 9 förluster. Omark var dock jättenöjd eftersom han plockade ihop några poäng mot de sämre lagen och på så sätt fick ett bättre kontrakt i ett land där de inte känner till hans extremt svaga karaktär. Något som Mårts gör dock, vi behöver ingen som briljerar mot Italien och Norge, men är sämst på isen mot Kanada och Ryssland.
Sen var det visst jätteroligt att Mikko Lehtonen ställdes över nu senast. Hos serieledaren alltså. Mikko öppnade säsongen lysande, men har haft det svårt efter sin knäskada som höll honom borta i sex veckor. Mikko är ur slag just nu, men som tur är har vi 12 stycken andra duktiga forwards med okej. Jag tror att det är därför vi leder serien kanske?
En del skulle nog kunna tycka att det är lite komiskt att när ens egen klubb kämpar för sin överlevnad i den absoluta botten av tabellen, då gör man sig lustig över att en forward hos serieledaren har svårt att hitta formen efter en svår skada?
Ungefär såhär:
"Hahaha, ni har en forward som fick stå utanför laget"
"??? Vi leder serien och har ett grymt lag. Vår reserv med skadeproblem är ändå bättre än 12 stycken av era forwards så lite fel tillfälle att kaxa kanske?"
Bagdad Boberi på högsta nivå.
MOBILT
· 
Farbror Barbro:
Fint skrivet Barbro.
Visst sitter man här och drömmer om ett tredje raka guld, vilket skulle vara historiskt. Men som du skriver har man ju ytterliggare en spännande glädjekälla att släcka sin hockeytörst med; den rafflande bottenstriden om vem som är sämst i norrland.
Precis som med det mesta här i livet finns det både fördelar och nackdelar med ett scenario där en av köpeklubbarna åker ner en division till sina rättmätiga platser i den svenska hockeyhierarkin: allsvenskan! Här har du min analys Barbro.
Fuleå
Fördelar:
Oj, det finns så många! Den största vore väl att kvalitén på SHL skulle höjas. Publiken skulle längre inte få ont i ögonen när de såg på SHL-hockey. Publiken slipper se åbäket Per "döda fiskögon" Ledin på isen. Motståndarna skulle inte riskera vare sig sina pungkulor eller sina skallar krossade. För att nämna några.
Nackdelar:
Svårare här, men ur ett egoistiskt perspektiv är det ändå bra för våra rejects att ha en elitförening i norrland att spela för. De vill spela hockey i norrland och ha nära hem ifall de utvecklas till bra SHL-spelare.
MoDo
Fördelar:
Ifall nu Dö-vik inte har något lag så expanderas vårt mafiga revir ända ner till norra Stockholm (Gästrikland eller nåt tror jag det heter?). Västernorrland och Ångermanland har ändå ganska många talanger som vi då kan värva och sen kalla våra egna produkter - lex Fredrik Warg, Jocke Lindström och gänget. Varför heter det egentligen Ångermanland? Min tes är att det beror på att efter man flyttat dit så ångrar man sig, därav ångermanland. En annan fördel är att kommunen får mer pengar, åldringarna slipper leva på kall potatis och husman, barnen som bor långt ifrån skolorna slipper åka spark hela vintern då de får busskort osv.
Nackdelar:
Den största nackdelen är nog att de skrupelfria vapenexportörerna får mer pengar i sina kasakistor. Dessa snubbar har som bekant extremt låg moral och vem vet vad de skulle göra med dessa miljoner? Skänka dem till terrorister för att väpnade konflikter ska blossa upp, muta någon arabisk prins som förtrycker sitt folk?