Skellefteå AIK

Farbror Barbro:

ja Barbro, nu har stenkastningen börjat igen från ingenmanslands sida. Så tyvärr måste jag dra till med en Israeliskt flygbombning igen. Inte för att jag tror att det gör så stor skillnad då Patienten helt uppenbart är så sjukt jävla bombad redan.

Hyenorna är som synes på ett evighetslångt uppdrag som går ut på att vika ner sig och sen åka ut direkt i kvartsfinal, alternativt åka på dyngsmisk mot värsta rivalen och förlora fyra raka matcher. En tragikkomisk sargut-kamp som varat i ett helt årtusende nu alltså. Vissa kallar ju den här kampen för fiaskoklubben, pinsamt förlorarlag etc vilket såklart är helt felaktigt. Sanningen är att 0-0-dyrkarna hela tiden siktat på att förlora och skämma ut sig, vilket de lyckats mycket bra med år efter år. Det kan de vara stolta över, de har hela tiden lyckats att vara sämst i ett helt årtusende!

Vilka har förgrundsfigurerna vart i denna tragedi? De här killarna vill jag lyfta fram:

Daniel Mannberg

Mannberg var en helt vanlig förlorare precis som många andra talanglösa losers i juniorlagen. Men två utekvällar förändrade allting. Mannberg började springa omkring och misshandla folk på stan i fyllan. Osten, Ledin, Gnomström, systrarna Abbots och gänget satt där och kollade på likt muschubbarna i Tjuren Ferdinand, och de skrek alla "honom ska vi ha, en till totalt hjärndöd snubbe passar perfekt in i detta totalt hjärndöda lag, bellisimo". Efter det har Mannberg inte gjort någon besviken, utan har har trummat på i 16 matcher där han tyvärr kom med i matchprotokollet två gånger genom en 2a och ett andraassist.

Slava Trukno

Slava Trukno köptes in av två anledningar. En var såklart Ostens köpebonus där mr Rick Moranis fick bonus för varje ny nationalitet i köpelaget, och Slava med både dansk och rysk nationalitet fick Osten att slå till. Den andra anledningen var såklart att Trucken var sällsynt dålig på att göra mål. En färdighet som kom väl till nytta under säsongen då han inte lyckades göra mål en enda gång under grundserien på 48 matcher, eller i slutspelet. Alla i Mordor jublade åt denna prestation. Tyvärr trivdes inte Slava i orch-land, men allvarligt, vem skulle stå ut att bo med orcher året runt? Näe just det, ingen.

Anders Burström

Burra var ju en mästare att befinna sig på isen utan att någon märkte att han fanns. 550 matcher, 1 mål och 2 assist talar sitt klarspråk. Målet var en osannolik dump som på något sätt gick in, och assistpoängen var två sargutdunkningar som oturligt ledde till andraassist. Förrutom dessa plumpar var Anders en gigant på att kliva av isen Fuleåstyle, dvs utan en enda anmärkning i matchprotokollet. Det var därför han blev kapten. Nu lär ju Burström ut dessa färdigheter som andretränare tillsammans med Skuggan Nilsson, ännu en osynlig spelare kan man ju utläsa av namnet.

Torbjörn Rosengren

Tobbe R var Luleås viktigaste bidrag till det osannolika SM-guldet under de mörkaste åren i hockeysverige under 90-talet, då Kuleå? tävlade med Lasse Falk om att gneta och haka mest. Visst var Tobbe R bara tredjemålvakt som inte stod en enda match under grundserie eller slutspel, men Torbjörns erfarenheter skulle visa sig värdefulla. Efter SM-guldet har Tobbe R föreläst i ingenmansland om hur otroligt jobbigt allting var efter SM-guldet, hur mycket uppståndelse det var runt hans person, om hur mycket roligare det var att förlora när det drog ihop sig. Föreläsningarna har helt tydligt gett lärdom till hela populationen inklusive klubbledningen, för inte har det någonsin funnits ett lag som diggat att förlora så mycket genom hela historien som Gnetlaget under detta årtusende?