Skellefteå-forumet på HS är nerstängt på obestämd tid då vi inte kan upprätthålla en lämplig nivå. /Forumledarna
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot är extra uppmärksammat.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva under en viss tidsperiod.
- Grova inlägg som bryter mot reglerna kan medföra omedelbar avstängning under en tidsperiod.
- Okynnesanmälningar medför direkt avstängning.
M.Lemmiöx rumpnisse:
martyr?
Livet går vidare. Det kunde ha vart värre. Tänk ifall man supportade ett köpelag utan anor som spelade en väldigt gnetig tråkhockey. Man har passerat skamgränsen kvartsfinal två gånger på ett årtusende, och både dessa gångerna fick man storsmisk av den värsta rivalen som man då har 8 raka slutspelsuppsmiskningar emot. Det skulle vara riktigt jobbigt.
Det skulle inte heller vara så kul ifall ens lags ledning fått någon slags psykos och liksom bestämt sig för att bli reservlaget för ovan beskrivna köpelag, att ha som strategi att tokköpa in alla rejects från det värdelösa köpelaget som diggar att förlora slutspelsmatcher. Vad händer? Jo man torskar i slutspelet år efter år.
Eller ifall man var supporter till det sämsta laget i serien som hade lite av en specialgrej att köpa in pensionärer från lingonligornas lingonliga i Kanada, spelare som Géatan Royer. Man skickar sedan TV-experter som har som specialitet att "mjölka tjuren" i utlänningarnas omklädningsrum.
Visst var det tungt att förlora SM-finalen, men jämfört med exemplen ovan... så är livet som en dans på rosor måste jag säga.