Skellefteå AIK

Har ganska dålig koll på Luleå faktiskt. Men spelare som Harju,Rajala och Mcflickier är inga spelare man håller i handen när åskan går direkt. Tänk dig dessa spelare i ett negativt kval...pust. Man har läst väldigt många Luleåfan på forum kritiserat kaptensvalet av Harju rätt så hårt,många har skrivit att killen är alldeles för vek i motgång. Känslan man får är att killen blir mindre och mindre mot tuffare motstånd och tillslut far omkring och gömmer sig.

Tror inte det är lönt att sparka tränaren. Ett redan nervklent lag lag hade då blivit direkt förstört. Man har förstås lite koll på Fagervall sen han var hos ärkerivalerna. Många där var inte alls överdrivet imponerade av hans kunskaper som tränare. Men klart är att om Modo och Malmö kliver förbi finns det inte mkt kvar att göra.

Pelle Johanssons krönika i NSD:

"Pinsam förlust efter plågsamt spel med patetiskt resultat. Luleå Hockey skulle ta tre guld. Just nu är Sveriges kaxigaste förening inte ens på slutspelsplats.
Finns det några ursäkter? Inte en enda. Det här var Luleås sämsta match hittills. Det här var precis som vanligt.
Vad som var värst? Jag vet inte. Ni får välja själva, utbudet är det inget fel på.
Daniel Larssons lilla styrning bakom eget mål som ställde Janne Sandström och gav 1–0?
Den clownkonferens som sammanträdde i egen zon strax innan 2–0?
Det misslyckade bytet innan 3–0?
Det faktum att en motståndare fick stå skinande ren en meter framför eget mål i numerärt underläge tre mot fem?
Det här var, rätt och slätt, genomuselt.

Luleå Hockey har byggt ett lag för ett spel som man inte klarar av. Nu, när spelet är så enkelt att en genomsnittlig cockerspaniel hade förstått det, har man inte spelare som klarar av att göra de små detaljerna rätt – eftersom det aldrig varit deras uppgift. I stort sett vartenda beslut som tagits den här säsongen har varit felaktigt och nu ser det vämjeliga resultatet av en organisation som bara knappt verkar klara av att sätta på sig långkalsongerna ett ben i taget.

I fjol fanns fortfarande Per Ledin och Chris Abbott i laget när det blåste snålt. När tränarna ändrade sin spelidé till enklare lösningar hade de tongivande spelare som visste vad som ger utdelning: Hårt jobb, noggrannhet med detaljerna, driven disciplin. Nu har tränarna Toni Rajala och Jacob Micflikier att tillgå och om jag ska vara vänlig – vilket jag egentligen inte alls har lust med – så står de inte riktigt för samma värden.

Än så länge har jag undvikit att kräva rullande huvuden i Luleå Hockeys organisation. Jag vet av egen erfarenhet att lugn, ro och långsiktighet ger bäst resultat – men jag börjar vackla. Luleå Hockey ståtar med

1) En sportchef som verkat smått granatchockad ända sedan hans kollega Thor Stöckel fick sparken.
2) En tränartrio som i stort sett misslyckats med allt sedan de kom till klubben för ett och ett halvt år sedan.
3) Ett halvt lag – minst – med spelare som verkar lika bekväma i de tuffa matcherna som en leprapatient i ett radiobilsrally.
4) En verkställande direktör som... tja, jag har ingen aning om vad Stefan Enbom pysslar med.

Än så länge har ingen av dem gjort någonting som berättigar att de ska behålla sina jobb.

Jag såg matchen på tv, Johan Harju verkade nästan gråtfärdig i intervjun och jag förstår honom. Det var ju inte så här den här säsongen skulle bli, han skulle ju vinna guld, precis som alla andra som kommit hit, de skulle bli hyllade och det skulle vara roligt.

De blev lurade av Luleå Hockeys guldlögn.

Varje gång Luleå Hockey mött en motståndare som inte spelat med huvudet under armen har man hamnat i stora bekymmer och oftast förlorat. Det finns varken riktning, mening, mod eller mål i den här spelartruppen. Med nuvarande lag- och klubbledning finns det inte ens någon räddning i sikte.

Ska någon avgå?

Kanske det – jag vet bara inte vem fan som ska börja.

Pelle Johansson"