Vissa saker har jag dock väldigt svårt att ta till mig, nämligen det att du angriper "utbildningsersättningen" som något som i realiteten skulle vara konstruerat för att betala ersättning till de klubbar som utbildat spelare. Detta är i gränszonen till naivt.
Att det däremot bryter mot EU-rätten på ett otal punkter är ju helt uppenbart. Lika uppenbart är det då att inte längre kalla ett transfersystem för just transfersystem, då detta anses olagligt. Utbildningsersättning blir ju mycket bättre, då det rent juridiskt inte bryter mot några lagar eller förordningar.
Vad är den egentliga skillnaden idag, mot hur det såg ut innan Bosman? Enligt mig är den skillnaden nästintill hårfin. Den enda väsentliga skillnaden är att övergångar idag regleras via fastställda tariffer. Och det är på inget sätt nytt att klubbarna får betala övergångsersättning (utbildningsersättning) när kelgrisen återvänder hem till moderklubben, så har det varit genom hela ES historia. Det är alltså inget konstruktionsfel i "utbildningsersättningen" eller transfersystemet, om man nu inte envisas med att se det som ett slags rättvist system för utbildning av spelare.
Under en stor del av utbildningsersättningen historia har det varit väldigt tyst om dess för eller nackdelar. Rent generellt har klubbarna värnat om den under denna tid då den stått för stabilitet och trygghet. Dessutom har den en lönebromsande effekt till många klubbars glädje. Pengar som nu går rundgång i form av utbildningsersättning hade defintivt "investerats" om vi haft en fri marknad och då hade vi haft betydligt högre spelarlöner än vi har idag. Därför är det inte så konstigt att just SICO är de som är mest emot systemet. Vore väl tjänstefel av en fackföreningen att inte tillgodose sina medlemmars intressen?
Hade också varit intressant att se vissa frågeställningar grupperade på ES-lag med god ekonomi och de som kämpar vidare med nollresultat och bibehållen licens som vision. Är ganska övertygad om att man där hittar både en stark majoritet för och en lika stark majoritet emot utbildningsersättningen. Det hela är en fråga om olika ekonomiska särintressen och inget annat. En svensk hit och en svensk dit och ett visst antal utlänningar i ES är att göra det lite lätt för sig när man sågar utbildningsersättningen i sin helhet.
Några jämförelse kanske kunde vara på sin plats. Hur kan det komma sig att fotbollsallsvenskan har både ett högre numerärt antal utlänningar och ett skyhögt högre procenttal än ES? I fotbollsallsvenskan existerar ju inget utbildningsbidrag.
När det gäller fotbollsallsvenskan är det inte så svårt att se helheten och liksom utlänningarna i ES så spelar de knappast för "peanuts". Inte heller här handlar det om att man tar in utlänningar på "lovande" svenska juniorers bekostnad. Man tar helt enkelt in dem för att de är bättre än det som finns att tillgå på den inhemska marknaden, allt i den målsättningen att man skall ställa ett så slagkraftigt lag som möjligt på benen.
Utlänningsinvasionen i allsvenskan har först och främst sin grogrund i en stärkt ekonomi. Publikunderlaget i allsvenskan har ökat med nästan 100% sedan 1998. Förmodligen har vi också en ökning på reklam och sponsorintäkter i samma storleksordning. När klubbarna får kulor så handlar dom, oavsett utbildningsersättning eller inte.
Faktum är att vi haft en liknande utveckling i ES om än inte lika markant. Första säsongen med Bosman, 96/97, så snittade ES 4 493. Efter detta har man ökat samtliga säsonger och förra årets snitt låg på 5 743. En ökning på närmare 30% och även här rullar det på reklam och sponsorsidan.
Det finns dock en väsentlig skillnad. I fotbollsallsvenskan spelade knappt en enda utlänning 1998. I hockeyn slogs det rekord, 96/97, i kölvattnet på Bosman hade vi 65 spelarimporter. Knappast något vi kan beskylla utbildningsersättningen för. Det handlar istället om avregleringen av utlänningskvoten på EU/EES-spelare. Det är den största anledningen till hur många utlänningar vi idag har i ES. Under de följande 7 säsongerna sjönk sedan utlänningstalet och pendlade oftast mellan 45-55 spelare. Förutom förra säsongen då vi slog rekord igen, med massa "nyrika" klubbar.
Jag tror inte att ett slopande av transfersummorna kommer att inverka nämnvärt på antalet utlänningar i ES, möjligen då i de lägre divisionerna. Snarare blir det så för ES att vi kommer att få hit bättre och namnkunnigare utlänningar. Med mer pengar konkurrerar vi bättre med Schweiz, Tyskland och numera Ryssland också, där flera av europas bästa spelare håller till, just för att det är där som pengarna finns.
Man kan fråga folk på två kontinenter och de flesta är rörande överens om att ES tillhör världens 5 bästa ligor. Hur ES ser ut idag är alltså ett konkurrensvapen mot övriga bättre ligor. Det är attraktivt att spela i ES. Den kan vara en av de bättre språngbrädorna till NHL. Ett mer försvenskat ES lär knappast stärka aktierna. Det finns ingen filosofi i ES-klubbarna att först och främst fostra in juniorer eller andra svenskar. Det är precis som i fotbollen, det gäller att ställa ett så slagkraftigt lag som möjligt på benen. Till skillnad mot fotbollen kan man också vinna SM-guld i en av världens bästa ligor. Det gör att hjulen kan snurra och pengarna räcker till ytterligare en säsong.
"När sedan systemets välfärdsförluster för spelarna visar sig i form av att unga, lovande svenska spelare mot sin vilja tvingas utomlands beroende på systemet blir det sammantaget uppenbart att systemet inte lyckats uppfylla sitt syfte på ett tillfredsställande sätt."
Kan du ens nämna en handfull "unga lovande svenska spelare" som tvingats lämna Sverige på grund av "utbildningsersättningen"?
Här finns helt klart en grupp som kommer i kläm. Men i min bok är de knappast "unga lovande". Istället handlar det oftast om en spelare mellan 26-32. De äldre är i utförsbacke, de yngre oftast "vandringspokaler", f.d. lovande. Gemensamt har de en eller ett par vassa ES-säsonger vilket genererat en förhållandevis hög månadslön. Ihop med utbildningsersättningen hamnar de lätt i kategorin där det sannolikt kan tänkas att det kostar mer än det smakar. I det stora hela spelar dock väldigt lite svenskar utomlands på grund av utbildningsersättningen. Istället handlar det om ett betydligt lukrativare leverne än att slita häcken av sig för värma bänkar i ES.
· 
Ett imponerande arbete, onekligen.
Vissa saker har jag dock väldigt svårt att ta till mig, nämligen det att du angriper "utbildningsersättningen" som något som i realiteten skulle vara konstruerat för att betala ersättning till de klubbar som utbildat spelare. Detta är i gränszonen till naivt.
Att det däremot bryter mot EU-rätten på ett otal punkter är ju helt uppenbart. Lika uppenbart är det då att inte längre kalla ett transfersystem för just transfersystem, då detta anses olagligt. Utbildningsersättning blir ju mycket bättre, då det rent juridiskt inte bryter mot några lagar eller förordningar.
Vad är den egentliga skillnaden idag, mot hur det såg ut innan Bosman? Enligt mig är den skillnaden nästintill hårfin. Den enda väsentliga skillnaden är att övergångar idag regleras via fastställda tariffer. Och det är på inget sätt nytt att klubbarna får betala övergångsersättning (utbildningsersättning) när kelgrisen återvänder hem till moderklubben, så har det varit genom hela ES historia. Det är alltså inget konstruktionsfel i "utbildningsersättningen" eller transfersystemet, om man nu inte envisas med att se det som ett slags rättvist system för utbildning av spelare.
Under en stor del av utbildningsersättningen historia har det varit väldigt tyst om dess för eller nackdelar. Rent generellt har klubbarna värnat om den under denna tid då den stått för stabilitet och trygghet. Dessutom har den en lönebromsande effekt till många klubbars glädje. Pengar som nu går rundgång i form av utbildningsersättning hade defintivt "investerats" om vi haft en fri marknad och då hade vi haft betydligt högre spelarlöner än vi har idag. Därför är det inte så konstigt att just SICO är de som är mest emot systemet. Vore väl tjänstefel av en fackföreningen att inte tillgodose sina medlemmars intressen?
Hade också varit intressant att se vissa frågeställningar grupperade på ES-lag med god ekonomi och de som kämpar vidare med nollresultat och bibehållen licens som vision. Är ganska övertygad om att man där hittar både en stark majoritet för och en lika stark majoritet emot utbildningsersättningen. Det hela är en fråga om olika ekonomiska särintressen och inget annat. En svensk hit och en svensk dit och ett visst antal utlänningar i ES är att göra det lite lätt för sig när man sågar utbildningsersättningen i sin helhet.
Några jämförelse kanske kunde vara på sin plats. Hur kan det komma sig att fotbollsallsvenskan har både ett högre numerärt antal utlänningar och ett skyhögt högre procenttal än ES? I fotbollsallsvenskan existerar ju inget utbildningsbidrag.
När det gäller fotbollsallsvenskan är det inte så svårt att se helheten och liksom utlänningarna i ES så spelar de knappast för "peanuts". Inte heller här handlar det om att man tar in utlänningar på "lovande" svenska juniorers bekostnad. Man tar helt enkelt in dem för att de är bättre än det som finns att tillgå på den inhemska marknaden, allt i den målsättningen att man skall ställa ett så slagkraftigt lag som möjligt på benen.
Utlänningsinvasionen i allsvenskan har först och främst sin grogrund i en stärkt ekonomi. Publikunderlaget i allsvenskan har ökat med nästan 100% sedan 1998. Förmodligen har vi också en ökning på reklam och sponsorintäkter i samma storleksordning. När klubbarna får kulor så handlar dom, oavsett utbildningsersättning eller inte.
Faktum är att vi haft en liknande utveckling i ES om än inte lika markant. Första säsongen med Bosman, 96/97, så snittade ES 4 493. Efter detta har man ökat samtliga säsonger och förra årets snitt låg på 5 743. En ökning på närmare 30% och även här rullar det på reklam och sponsorsidan.
Det finns dock en väsentlig skillnad. I fotbollsallsvenskan spelade knappt en enda utlänning 1998. I hockeyn slogs det rekord, 96/97, i kölvattnet på Bosman hade vi 65 spelarimporter. Knappast något vi kan beskylla utbildningsersättningen för. Det handlar istället om avregleringen av utlänningskvoten på EU/EES-spelare. Det är den största anledningen till hur många utlänningar vi idag har i ES. Under de följande 7 säsongerna sjönk sedan utlänningstalet och pendlade oftast mellan 45-55 spelare. Förutom förra säsongen då vi slog rekord igen, med massa "nyrika" klubbar.
Jag tror inte att ett slopande av transfersummorna kommer att inverka nämnvärt på antalet utlänningar i ES, möjligen då i de lägre divisionerna. Snarare blir det så för ES att vi kommer att få hit bättre och namnkunnigare utlänningar. Med mer pengar konkurrerar vi bättre med Schweiz, Tyskland och numera Ryssland också, där flera av europas bästa spelare håller till, just för att det är där som pengarna finns.
Man kan fråga folk på två kontinenter och de flesta är rörande överens om att ES tillhör världens 5 bästa ligor. Hur ES ser ut idag är alltså ett konkurrensvapen mot övriga bättre ligor. Det är attraktivt att spela i ES. Den kan vara en av de bättre språngbrädorna till NHL. Ett mer försvenskat ES lär knappast stärka aktierna. Det finns ingen filosofi i ES-klubbarna att först och främst fostra in juniorer eller andra svenskar. Det är precis som i fotbollen, det gäller att ställa ett så slagkraftigt lag som möjligt på benen. Till skillnad mot fotbollen kan man också vinna SM-guld i en av världens bästa ligor. Det gör att hjulen kan snurra och pengarna räcker till ytterligare en säsong.
"När sedan systemets välfärdsförluster för spelarna visar sig i form av att unga, lovande svenska spelare mot sin vilja tvingas utomlands
beroende på systemet blir det sammantaget uppenbart att systemet inte lyckats uppfylla sitt syfte på ett tillfredsställande sätt."
Kan du ens nämna en handfull "unga lovande svenska spelare" som tvingats lämna Sverige på grund av "utbildningsersättningen"?
Här finns helt klart en grupp som kommer i kläm. Men i min bok är de knappast "unga lovande". Istället handlar det oftast om en spelare mellan 26-32. De äldre är i utförsbacke, de yngre oftast "vandringspokaler", f.d. lovande. Gemensamt har de en eller ett par vassa ES-säsonger vilket genererat en förhållandevis hög månadslön. Ihop med utbildningsersättningen hamnar de lätt i kategorin där det sannolikt kan tänkas att det kostar mer än det smakar. I det stora hela spelar dock väldigt lite svenskar utomlands på grund av utbildningsersättningen. Istället handlar det om ett betydligt lukrativare leverne än att slita häcken av sig för värma bänkar i ES.
Fan! blev ju nästan en C-uppsats det här med :-)