Sinuhe: Var så säker på att klubbarna gör sitt bästa för att anpassa sig efter vad de har. De allra flesta budgeterar väldigt försiktigt. T ex sätts oftast beräknat publiksnitt några hundra personer under vad publiksnittet var föregående säsong, bara för att budgeten inte skall bli överoptimistisk.
Saken är att det aldrig går att göra en exakt budget. Det finns mycket som kan inträffa på vägen till dess att säsongen är slut. Går det dåligt en period sviker publiken. Det är ingen fara om laget reser sig igen, men ibland händer det ju att de inte gör det, och publiken ökar ju inte direkt i det läget. Intresset från sponsorer att köpa matcharrangemang minskar. Marginalpubliken - vilket oftast är den kapitalstarka publiken - är inte längre lika intresserade av att boka X antal platser i restaurangen eftersom de inte vill bjuda sina kunder på dålig underhållning osv. I det läget kanske klubben köper en eller ett par ytterligare spelare för att rädda sig kvar, eftersom alternativet - att löpa stor risk att åka ur ES - för de flesta inte känns särskilt lockande. Åker en klubb ur ES förlorar det mycket mer än bara publikintäkter och intäkter från sponsorer som inte tycker att det är lika kul att sponsra ett allsvenskt lag som ett ES-lag. Klubben förlorar även pengarna från Hockeyligan - ca 7,5-8 miljoner/säsong.
Tro inte att någon styrelseledamot i någon ES-förening någonsin medvetet skulle göra någon fantasibudget. Trots allt skulle det inte vara så jävla kul att en dag stå där med personligt ansvar för skulderna. Nog älskar alla sin klubb, men det finns gränser för hur mycket man skulle vara beredd att offra för föreningens skull.
· 
Saken är att det aldrig går att göra en exakt budget. Det finns mycket som kan inträffa på vägen till dess att säsongen är slut. Går det dåligt en period sviker publiken. Det är ingen fara om laget reser sig igen, men ibland händer det ju att de inte gör det, och publiken ökar ju inte direkt i det läget. Intresset från sponsorer att köpa matcharrangemang minskar. Marginalpubliken - vilket oftast är den kapitalstarka publiken - är inte längre lika intresserade av att boka X antal platser i restaurangen eftersom de inte vill bjuda sina kunder på dålig underhållning osv. I det läget kanske klubben köper en eller ett par ytterligare spelare för att rädda sig kvar, eftersom alternativet - att löpa stor risk att åka ur ES - för de flesta inte känns särskilt lockande. Åker en klubb ur ES förlorar det mycket mer än bara publikintäkter och intäkter från sponsorer som inte tycker att det är lika kul att sponsra ett allsvenskt lag som ett ES-lag. Klubben förlorar även pengarna från Hockeyligan - ca 7,5-8 miljoner/säsong.
Tro inte att någon styrelseledamot i någon ES-förening någonsin medvetet skulle göra någon fantasibudget. Trots allt skulle det inte vara så jävla kul att en dag stå där med personligt ansvar för skulderna. Nog älskar alla sin klubb, men det finns gränser för hur mycket man skulle vara beredd att offra för föreningens skull.