Ni som bor i och runt Timrå är ett gäng veklingar som inte har en aning om hur det är att lida.
Som exilsupporter så står man inte bara med elitserietabellen som en förbannad davidstjärna på bröstet. Man saknar dessutom möjligheten till kollektivt sorgearbete. Här kan man inte gömma sig i flockar av ångestfyllda grågubbar som i sin digerdödsundergångsprofetsia likt Monty Pytongänget försöker överträffa varandra i elende.
Näää... Vi står som jävla ohuggda furor på ett gigantiskt kalhygge bland Djurgårdare, SSK:are, Leksingar, Färjestadsäckel och alla upptänkta elakingar som inte missar ett jävla tillfälle till brutalpåhopp på en hårt prövad rödvit.
Visst kan vi fly i sprit, måla över våra färger, komvertera till basket eller dra oss tillbaka till grottorna och bergen...
No way! Jag tänker inte vända några spelare eller ledare ryggen bara för att vi förlorat några matcher... Aldrig! Jag buade inte ens när Timrå IK plötsligt bara tynade bort och försvann någon gång på åttiotalet... Jag berättade historierna om Strimma, Bulla, Pekka mfl. om och om igen för mina barn. Jag läste högt ur böcker och matchprogram som hyllade Timrå IK och mina hjältar.
Varenda kväll bad jag till högre makter. Och till slut så hörde någon min bön.
Det vänder. Jag lovar. Mycket vatten kan flyta i Indalsälven... Men en dag så ska det åter vara glädje och guldkant i tillvaron.
Ibland så måste man svälta för att känna smaken av god mat.
Smokey: Det var det finaste jag hört sedan jag konfirmerades.
Survivalkit, överlevnadsläger, ta fram vildmannen i dig. Här pratar vi om kamp där den starkaste överlever. Under år av motgångar så kämpar vi ändå. De må håna och spotta på oss men vi vet alltid vart vi har hjärtat. Legenderna lever vidare. Jag ska aldrig vända klubben ryggen. Endast riktiga hårdingar skriver på denna tråd.
Kan ingen skriva ut den här tråden och överlämmna den till Peo och Nubben för lite högläsning i omklädningsrummet? Då kanske Timrå IK dessutom sparar in en förmögenhet i psykologarvoden.
Visst är det tufft att hålla på Timrå i motgång och samtidigt bombarderas med den provinsiella chauvinism som råder, när det går bättre för laget på orten. Det är tur att det finns annat än hockey i livet (jo det är så, trots allt) . Jag har kört med föträngningsmetoden ibland och den funkar så länge det går riktigt dåligt, men sen smyger det in sig nåt litet hopp och då är det kört igen . Det också tur att GB finns . När man ser engagemanget och stödet, så inser man att det finns hopp.
Engagemanget och stödet är det inte fel på från supportrarna. Det som skrivits i GB'n de senaste dagarna är förmodligen ett uttryck för frustration och vanmakt. Många inlägg försöker lindra misären genom att ge konstruktiva förslag. Dessa bör vi ta fasta på och diskutera.
Det bästa förslaget hittills är att ta hjälp av idrottsspykolog.
Mitt förslag är att gå tillbaka till adelsmärket igen, speed framåt och offensiv. Kan mycket väl gå åt helvete men med dagens spel är allt utom kvalserien en utopi så varför inte pröva? Och för den delen satsa på två speciell PP femmor.
Helge Svårt att svara på men visst finns det en och annan som måste börja att slussas in men det är ett stort steg att ta och för tillfället så kan jag inte hitta någon som har i ett A-Lag att göra.
Men det måste nog jobbas på att slussa in de egna förmågorna och vi hade väl med ett par stycken i SCA-cupen och dom skötte sig ju utmärkt där...
Men i dagens utsatta situation så tror jag nog inte på att prova några yngre, det skulle vara orättvist gentemot dom.
Vad vi måste ha in i laget nu är en hjärnskrynklare som får grabbarna att fatta att hockey är roligt och få dom att sluta vara rädd för att förlora, först då kommer segrarna. Ut och ha roligt på med blåstället lära sig det destruktiva grisspelandet så att man som publik nästan börjar att gråta.Snyftande men sant.....
Se på MIF..Ett typexempel på att det går att grisa sig upp ur en svacka, men huvvet är nog det viktigaste av allt och där krävs det krafttag..In med Railo och rör om i hjärnorna på grabbarna så ska vi nog få se en grisvändning utan dess like, Imorgon går Åhlund in i laget och det ska bli mycket skoj att se om han kan lyfta laget det där lilla extra....Tippning inför morgondagen avsäger jag mig vänligt men bestämt.....
FORZA TIMRÅ om man skriver mot slutspel det bär, så retar man väl gallfeber på några här snart, men it´s a long way to the top if you wanna rock´n roll.....................................
mike66: Tror för min egen del att grisspel inte ligger för Z, crippe, cassel, linus m.fl. Tror på det du säger om att våga vinna i.s.f. vara rädd att förlora, dock utan grisspel.
Att MIF kunde gisa sig ur en svacka beror på deras spelarmaterial.
Tycker fortfarande att TIK är ett talangfyllt lag (låt vara med några speloskickliga backar) med ES bästa hockeyspelare, alla vet vem. Grabbarna borde kunna vända på det här. Bara hjärnspöken försvinner...
Helge: Peo själv uttalade sig väl om att vi måste börja att grisspela på bortaplan om det skulle komma några segrar. Tror att som hockeyn nu har utvecklat sig med alla fasthållningar och annat skit som tillåts så försvinner spelare som Z:a och Crippe.
Är precis som jag uttryckte mig igår att domarkåren måste börja att döma som Grundström en gång i tiden dömde, för det skulle helt klart gynna ett lag som Timrå.
Dom får inte det utrymmet nu med alla hakningar och fasthållningar och jag tror nog att det måste till krafttag från vår egen Bolibomba Dag...Vad inte jag fattar är väl att ingen reagerar, men ska vi utstå det vi har sett den senaste tiden så kommer hockeyn att tappa väldigt mycket publik....
Och helt klart så har MIF en helt annan spelartrupp som är mer gjorda för att spela denna typ av destuktiv hockey,,inte bara MIF har ju tuggat denna hockey och det märks nu också på AIK som vi säkerligen snart har oss bakom..AIK väger lite för lätt för att klara utav denna sorts hockey...
Tror nog att Timrå borde kunna klara av den lite bättre framöver med tanke på värvningarna den senaste tiden,,Ed och Åhlund tror jag stenhårt på och dom har tillsammans med Peltoo tyngden som krävs....
Mera hjärnskrynkling och större blåställ sen vänder det....
# Grisspel av Timrå klarar vi inte av- precis som du sa ang. AIK:s försök.
# Vi ska inte skylla på domaren. Vi har väl det lag som ( i och för sig) har den största stjärnan, men minst med profiler. Domarna intrnationellt är inte mkt bättre. Trots det hävdade sig Zäta rätt bra i senaste SHG. Publiken blir färre i takt med Timrås oflyt. LHC lär känna på detta också nu när de tappar mark och förlorar allt mer. Förvånad om ett lag som "bara" förlorar kan behålla såväl publik och positivt tänkande. Domarnas insats är enligt mig under all kritik, men lika för alla. De flesta lag i dagens hockey har förstått att det alltid slutar oavgjort i kampen om utvisningar. Det utnyttjar en del lag också.
# Tro gör man i kyrkan (inget ont menat), men jag har svårt att se hur Åhlund ska ta tag i det här trots sina meriter och bedrifter. Ed Ward i all ära, men han verkar också ha "dött" lite i laget. Peltomaa har redan, verkar det, "kastat in handduken."
Peltomaa är lagets absolut största besvikelse, trots skador och sjukdomar. Årets lag var uppbyggt runt omkring honom. Och när det inte stämmer där faller laget som en fura.
· 
Som exilsupporter så står man inte bara med elitserietabellen som en förbannad davidstjärna på bröstet. Man saknar dessutom möjligheten till kollektivt sorgearbete. Här kan man inte gömma sig i flockar av ångestfyllda grågubbar som i sin digerdödsundergångsprofetsia likt Monty Pytongänget försöker överträffa varandra i elende.
Näää... Vi står som jävla ohuggda furor på ett gigantiskt kalhygge bland Djurgårdare, SSK:are, Leksingar, Färjestadsäckel och alla upptänkta elakingar som inte missar ett jävla tillfälle till brutalpåhopp på en hårt prövad rödvit.
Visst kan vi fly i sprit, måla över våra färger, komvertera till basket eller dra oss tillbaka till grottorna och bergen...
No way!
Jag tänker inte vända några spelare eller ledare ryggen bara för att vi förlorat några matcher... Aldrig! Jag buade inte ens när Timrå IK plötsligt bara tynade bort och försvann någon gång på åttiotalet... Jag berättade historierna om Strimma, Bulla, Pekka mfl. om och om igen för mina barn. Jag läste högt ur böcker och matchprogram som hyllade Timrå IK och mina hjältar.
Varenda kväll bad jag till högre makter. Och till slut så hörde någon min bön.
Det vänder. Jag lovar. Mycket vatten kan flyta i Indalsälven... Men en dag så ska det åter vara glädje och guldkant i tillvaron.
Ibland så måste man svälta för att känna smaken av god mat.
Älska Timrå IK