Laken: svårt att svara på. Det är viktigt att en ledare i laget har ett oerhört hjärta för laget. Det hittar man inte bara så där hux- flux.
Det närmaste jag kommer att tänka på är Lindholm. Kanske har sett sina bästa dagar, men det fanns hjärta i den mannen. Han visste vad det handlade om när han drog på sig Tik- dräkten.
Personligen var Huss Timrås mest värdefulle spelare förra året. Men faktum är att många inte såg det då. Nu verkar det avspegla sig i laget.
Som sagt: På papperet känns Timrå bättre i år. Men jag tvivlar starkt på om så är fallet. Det är inte bara namnkunniga spelare som gör ett lag- utan mixen av spelare. Det saknar vi lite grand.
mike66: Ja, vi får hoppas det. Efter inledningen på denna säsong så har jag reviderat (sänkt) mina förhoppningar för att slippa bli så besviken ideligen. Det tär nämligen på psyket när TIK går "kräftgång"...
Jag har hela tiden varit helt säker på att Timrå kommer att nå högre höjder detta år. Trots en massa klyschor som "andra året" etc.
Men jag som är av den positiva arten börjar bli aningen orolig. Det är ngt som inte stämmer om man jämför med fjolårets lag. Det är en oherrans massa poäng kvar att spela om, men för varje förlust dras snaran åt än mer.
När man värvar Ed Ward fattar jag misstankar om att även ledare inte är nöjd. Ed Ward är säkert en lysande spelare, men jag tror vi behöver en annan sorts spelare. Nämligen en ledare.
Ni som läser gb, ni som följer laget- berätta för mig vem den naturliga ledaren i timrå Ik är. Jag har ställt mig den frågan själv, och jag hittar banne mig inget svar. Det känns lite otryggt.
Förra året hade vi minst två som kunde ikläda sig den rollen, i år har vi ingen.
Härligt med människor som dig..du sprider ganska mycket ljus själv också och gör så att det blir trevligt att rundvandra i Hockeysnacks alla hörn. Keep it upp på dig själv grabben..
Ähh kom igen nu det kommer att släppa och så desperat är iaf inte jag så att jag skulle börja tänka på nån kvalserie än.
Det är ju runt 90 poäng eller nått sånt kvar att kriga om, så upp med hakorna och så manglar vi FBK i morron(läs idag) Kom ihåg att det skall släppa efter SHG sen så börjar vi vår vandring uppåt.
Det har ju sett ganska bra ut i matcherna som jag har sett iaf och om vi nu alla bara har tålamod med laget så kommer vi att gå långt, jag lovar.
Tänk när Big Ed får upp ångan, han skulle vara guld värd i ett slutspel och Crippe får ju sin efterlängtade vila nu och Z:a blir bara bättre och bättre ju mer han får lira, det här kommer att bli bra....
Som vanligt en härlig debatt med som denna trådstart lysande inlägg. Som Brynäs supporter blir man lite avunds på detta härliga engagemang. Keep it up grabbar!
Bragd-Birger: Lysande inlägg! Själv tycker jag också att jag befinner mig någonstans mitt i mellan. Dock är det nog många som inte håller med. På papperet är laget starkare i år, problemet sitter således någon annanstans, i huvudet på spelarna kanske? Ja, både Huss och Lindholm saknas oerhört för närvarande. Kom dock ihåg att vi hade samma problem ett tag förra säsongen, vi tappade även då matcherna i slutet. Historien upprepar sig med andra ord... Jag hoppas precis som alla andra TIK'are på en vändning även om jag för tillfället har svårt att se den komma. Tanken på slutspel har jag förträngt, det vi borde inrikta oss på att säga nu är istället: Våga vägra kvalserien!
Bragd-Briger: Känner igen mig i dina dubbla känslor där. Det är smärtsamt att se goda försök ge så lite utdelning. Samtidigt var det en förlust med flaggan i topp. Någonstans tycker jag det är ok. Förlorar laget men kämpar som idioter är det ok, vad mer kan man begära? Det är stolthet.
Oavsett hur serien slutar känns det fint att vara timråsupporter. Att se klacken hålla igång hela matchen igår, det var vackert. F-n i mig poesi.
Som vanligt två läger i gästboken, optimisterna med LHC:s två år gamla mantra 'ta det lugnt, snart vänder det', och pessimisterna som förlorar kontrollen över basala kroppsfunktioner vid varje poängförlust. Själv befinner jag mig någonstans mitt emellan, mellanmjölkigt så att det förslår.
Men faen! Jag tror ju på detta lag, det KAN helt enkelt inte vara så att man är sämre i år än förra året. Backarna SKA fanimej vara bättre, centrarna likaså. Målvakterna ungefär jämnt skägg, likaså ytterforwardsen...men ändå ser LAGET sämre ut. Kanske finns lösningen där? Kanske blev förra årets beståndsdelar större än helheten? Medan årets beståndsdelar är bättre var för sig men sämre ihop? Möjligt, möjligt. Klart är i a f att Huss saknas något enormt, i dagens trupp finns ingen motsvarighet.
Härdad som man är vet man dock att det kan svänga jävligt fort i hockey. Förra året vid denna tid gick man ju på moln. Timrå spelade som i trans, trepoängarna stod som spön i backen. Sen kom svackan, nattsvart och vips! var man nere på 11:e plats med löven flåsandes i nacken. Varpå man tog sig samman igen...osv.
Så visst fan kan det vända! Å andra sidan, frågan är om man som optimistisk supporter ska stirra sig blind på slutspelsstrecket? Är det verkligen realistiska förväntningar att ha i nuläget? Och blir inte denna 'prestationsoptimism' i själva verket en negativ och allt för stor press på ett lag med problem?
Som sagt, fan vet...svårt att bestämma sig på vilket ben man ska stå på i nuläget. Klart är dock att jag gick hem med stolta steg från Globen i går. Timrå är mitt lag, när jag ser att dom kämpar och försöker i denna ständigt brantare uppförsbacke värmer det i hjärtat. Jag såg inga förlorare ute på isen i går, inga spelare som 'inte vill vinna', ingen coach som 'står med armarna i kors och väntar på mirakel'.
Jag såg riv och slit, fastkörningar, mjölksyrepumpade ben, jävlar-anamma...och jag såg också den fruktansvärda uppgivenheten, sorgen i de nedböjda nackarna när 4-2 kom. Jag gick hem uppfylld av både stolthet och smärta.
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.
· 
· 
Det närmaste jag kommer att tänka på är Lindholm. Kanske har sett sina bästa dagar, men det fanns hjärta i den mannen. Han visste vad det handlade om när han drog på sig Tik- dräkten.
Personligen var Huss Timrås mest värdefulle spelare förra året. Men faktum är att många inte såg det då. Nu verkar det avspegla sig i laget.
Som sagt: På papperet känns Timrå bättre i år. Men jag tvivlar starkt på om så är fallet. Det är inte bara namnkunniga spelare som gör ett lag- utan mixen av spelare. Det saknar vi lite grand.