Ta ett djup andetag och inse att hockey inte är mer än ett spel.
Igår eftermiddag skedde en tragisk olycka i Härnösand där jag tappade en av mina vänner från skolan, plötslig inser man att hockey inte har sån stor betydelse när det kommer kring.
Den här situationen löser sig alltid - Ett liv kommer aldrig åter...
Just därför har jag ju också aviserat att jag kommer trappa ned på mitt engagemang inom SK efter denna säsong. De finns annat i livet också än bara hockey. De handlar om mognad. Ju äldre man blir, desto lättare har man skaka av sig idrottsliga obehag och ta de för vad det är.
Men samtidigt är det en ypperlig ventil till vardagen också. En stunds avkoppling precis som bio, krogen, resor, fester etc.
Att få utlopp för all skit som står en upp i halsen genom att få "fucka" åt domaren och idiotförklara densamma och psyka motståndarna är underbart.
Man slipper tänka rationellt och vara så förbannat klok i tid och otid. Sen gäller det förstås att kunna trycka på "off" också när man lämnat hallen.
Vilket iofs kan vara svårt när laget gör fruktansvärt miserabla insatser, förlänger förlustsviter, inte visar hjärta och när lagen man möter bara grisar och gulddrömmarna bara går i kras.
Men idag har jag en längre startsträcka innan jag visar kraftyttringar och har lättare för att stänga av och fokusera på nya uppgifter och annat väsentligt.
För några år sedan var en förlust på liv eller död. Det är den inte längre. Fast jag mår jävligt dåligt än idag om grabbarna är lika håglösa som mot Mora i tisdags och oturen grinar Timrå rätt upp i ansiktet.
ernie eagle: "Ju äldre man blir, desto lättare har man skaka av sig idrottsliga obehag".... Jasså du???? Döööööö, det blir ju bara värre ju äldre man är lixom!!!!!!
ernie eagle: Hmmm...redan pensionsdax?? ;) Håller med Friman...är 36 och engagemanget har aldrig varit större, ångesten aldrig så djup....det bara accelererar...vart ska det sluta????
ernie eagle: Förstår ditt resonemang och tanken att trappa ner, men sorry grabben, jag måste lyfta ett varnande finger....
...om du tror att det finns annat än hockey i livet och att det skall ramla fram när du trappar ner....så tror du fel ;=)))
Fan...varje förlust blir lika mycket värre att ta som varje år blir att lägga till almanackan. Tyvärr går TIMRÅ IK aldrig ur det jävla blodomloppet...bara droppa den tanken!!! Trappa gärna ner på SK, men försök inte ens att trappa ner på Timrå IK. Satt igår och förhandlade ett 160 Miljoner kronors kontrakt under en middag i gamla stan...men allt jag kunde tänka på var den förbannade text tv sidan 377 på WAP. Till slut frågade kunden vad jag höll på med under bordet...och jag svarade givetvis....
KOLLAR OM MANDERVILLE DUNKAT IN TVÅ NOLL ÄNNU!!!! VAD FAN DU KUNDJÄVEL.... (och allt är sant utom den sista bisatsen)
Alltså - Har du hamnat i det här träsket är det inget att göra. Det går inte att få TIK ur systemet.
Nu dunkar vi TRIPPING/SLASHING/ICING/UPPSNURRADE/GNÄLLSPIKSUPPJAGADE/OFFSIDEÅKANDE/SPELFÖRSTÖRANDE/KVALSERIEKANDIDATEN Luleå
lincoln: Jag kommer aldrig släppa greppet om Timrå IK. Men jag kanske inte sparkar sönder saker och ting och får hysteriska utbrott för ingenting för att Timrå torskar någon match.
Jag kommer gå på matcherna (om jag bor kvar i regionen), stödja laget ekonomiskt, handla souvernirer och titta på TV-matcherna och skriva inlägg i gbn.
Men jag tror jag kommer ha lättare för att smälta merparten av matcherna, slappna av hemmavid och se saker och ting ur ett litet annat perspektiv.
Gärna engagemang, men de finns faktiskt vänner, bekanta och familjemedlemmar som inte är på samma våglängd som mig och man behöver ju inte göra deras liv till ett helvete heller.
Igår eftermiddag skedde en tragisk olycka i Härnösand där jag tappade en av mina vänner från skolan, plötslig inser man att hockey inte har sån stor betydelse när det kommer kring.
Den här situationen löser sig alltid - Ett liv kommer aldrig åter...