Just därför har jag ju också aviserat att jag kommer trappa ned på mitt engagemang inom SK efter denna säsong. De finns annat i livet också än bara hockey. De handlar om mognad. Ju äldre man blir, desto lättare har man skaka av sig idrottsliga obehag och ta de för vad det är.
Men samtidigt är det en ypperlig ventil till vardagen också. En stunds avkoppling precis som bio, krogen, resor, fester etc.
Att få utlopp för all skit som står en upp i halsen genom att få "fucka" åt domaren och idiotförklara densamma och psyka motståndarna är underbart.
Man slipper tänka rationellt och vara så förbannat klok i tid och otid. Sen gäller det förstås att kunna trycka på "off" också när man lämnat hallen.
Vilket iofs kan vara svårt när laget gör fruktansvärt miserabla insatser, förlänger förlustsviter, inte visar hjärta och när lagen man möter bara grisar och gulddrömmarna bara går i kras.
Men idag har jag en längre startsträcka innan jag visar kraftyttringar och har lättare för att stänga av och fokusera på nya uppgifter och annat väsentligt.
För några år sedan var en förlust på liv eller död. Det är den inte längre. Fast jag mår jävligt dåligt än idag om grabbarna är lika håglösa som mot Mora i tisdags och oturen grinar Timrå rätt upp i ansiktet.
· 
Just därför har jag ju också aviserat att jag kommer trappa ned på mitt engagemang inom SK efter denna säsong. De finns annat i livet också än bara hockey. De handlar om mognad. Ju äldre man blir, desto lättare har man skaka av sig idrottsliga obehag och ta de för vad det är.
Men samtidigt är det en ypperlig ventil till vardagen också. En stunds avkoppling precis som bio, krogen, resor, fester etc.
Att få utlopp för all skit som står en upp i halsen genom att få "fucka" åt domaren och idiotförklara densamma och psyka motståndarna är underbart.
Man slipper tänka rationellt och vara så förbannat klok i tid och otid. Sen gäller det förstås att kunna trycka på "off" också när man lämnat hallen.
Vilket iofs kan vara svårt när laget gör fruktansvärt miserabla insatser, förlänger förlustsviter, inte visar hjärta och när lagen man möter bara grisar och gulddrömmarna bara går i kras.
Men idag har jag en längre startsträcka innan jag visar kraftyttringar och har lättare för att stänga av och fokusera på nya uppgifter och annat väsentligt.
För några år sedan var en förlust på liv eller död. Det är den inte längre. Fast jag mår jävligt dåligt än idag om grabbarna är lika håglösa som mot Mora i tisdags och oturen grinar Timrå rätt upp i ansiktet.