Timrå förlorar i en sjunde och direkt avgörande match i den fjärde perioden, mot ärkerivalen MoDo. Att ens då försöka kommunicera med det förlorande lagets supportrar får anses svårare än att medla i Irakkonflikten.
Den här dagen känns mer grym än någon annan dag jag kan minnas. Och tro mig, det finns fler som känner samma sak.
Jag känner trots allt stolthet. Ett lag som varit drabbad med massor av skador på klasspelare, som matchat enskilda spelare oerhört hårt, tvingar fram en sjunde och avgörande match mot ett lag som satsat i år för ett SM-guld. Det är nästan en bragd bara det. Som vi genomför denna kvartsfinalserie är det självklart att det känns surt när vi inte förmår att knyta ihop säcken. Det i kombination med det ”hat” som finns mellan lägren gör att ingen supporter vill höra ”tack för en god match” eller något annat som inte har någon betydelse just för stunden.
Hade vi fått spela ihop laget efter alla skador skulle jag tro att denna matchserie varit slut efter 5 eller högst 6 matcher.
Ja, jag är bitter!
Tycker det är imponerande att man klagar på dåliga vinnare när det i denna gästbok figurerat lika många dåliga vinnare så fort Timrå vunnit en match. Att det finns dåliga förlorare är jag inte förvånad över då det finns en liten dålig förlorare i oss alla. Men man skall inte komma och säga allt för mycket innan man rensat framför sin egen port. Något jag finner roligt är att alla som häcklade oss modoiter för att vi inte ville att Harald skulle välja timrå, med ord som att då skall det visas vem som är lillasyster och vilka fegisar ni är och andra mindre smickrande ord, numera sitter och klagar på att de blir trackade. Vad hade ni förväntat er? Som man bäddar får man ligga. Man kanske istället skulle inse att en matchserie på 7 matcher gör så att det bästa laget går vidare, eller ja i alla fall det lag som varit Bäst på att ta tillvara på sina chanser. Om man inte vill bli häcklad kanske man inte skall bygga upp ett hat innan serien startar, eller helt enkelt göra som några få har gjort och gå in och gratulera det vinnande laget, för hur roligt är det att hoppa på någon som gratulerar en.
Jag har haft otroligt roligt under denna matchserie och både njutit och deppat och upptäckt både goda vinnare/förlorare från Timråfans likaså dåliga ditos. Tänker inte yppa så mycket mer än att serien var jämn och man haft riktigt roligt och jag tackar de som gratulerat en och tackar även Timrå som lag för en fin serie.
MOBILT
· 
· 
· 
Det är nog min moder du kallar för "kärring". Jag är ganska säker på att hon inte har en dotter eller son som är kompis med Sinuhe. Jag vet iofs inte vad hon sa, men jag tror inte att hon riktigt är typen som skulle "smörja in något" i folks ansikten. Jag kan däremot tänka mig att hon tyckte det skulle vara juste att beklaga sorgen eller tacka för matchserien, eller något. Om jag har fel ber jag om ursäkt, jag kanske inte känner henne så bra. (Om det nu var hon med Foppas magiska tröja du tänker på.)