Född -72. Började lira i Timrå IK -79. Först i något som idag heter skridskoskolan och senare i något som skulle se ut som ett lag. På den tiden var det uterink som gällde. Lovikavantar, kall korv och tjocksockar. Minns hur man typ en gång i månaden såg fram mot en träning i templet, f.d. isladan. En fruktansvärt sliten hall, utan moderniteter men med tak över huvudet och en ismaskin som la vatten på isen och gjorde isen åkbar. Uterinkarna var (om nu någon inte riktigt var med) en is som man spolade en gång om dagen, på sin höjd. Som skottades av ideella krafter och inte höll någon särskilt bra kvalité. Men det funkade.
Tiden går. Idag har vi två fina anläggningar, inomhus, knappt någon is utomhus (bara Bergeforsen om jag inte är felunderrättad). Föreningen sköts genom massor av ideellt arbetande föräldrar/engagerade. Trots tuffa tider har alla de ideella krafter som finns till förfogande aldrig gett upp. Fortsatt kämpa för det dem tror på. Timrå IK.
Onda krafter har sett Timrå IK som en måltavla. Det har siktats, skjutits hejvilt men det har aldrig varit något snack. Timrå IK är djupt rotat. De som levt i den här kommunen har arbetat hårt för att få människor som inte riktigt kan historien att förstå. Timrå IK är Timrå som kommun. Utan hockeyföreningen är Timrå en kommun som lockar färre företag till kommunen, färre arbetstillfällen och sämre förutsättningar till en välmående kommun.
Idag genomgår föreningen ett stålbad. Taskig ekonomi, ny ledarstab där organisationen inte satt sig. En allt större skara människor som bara förväntar sig, men som så sakteliga ledsnar när resultaten uteblir. Förhoppningen är en stark ledning som inte låter sig stressas av hungriga besserwissrar som hungrar efter framgång och segerns sötma.
Låt det här ta lite tid. Vi har något på gång. Seriens lägsta spelarbudget (skulle jag tro), inga panikvärvningar, tro på tränarna, fortsatt kontinuitet... Det kommer bli bra. Jag andas tillförsikt.
Kämpa Timrå IK! Neil Young får symbolisera min känsla. Keep on!!
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Tiden går. Idag har vi två fina anläggningar, inomhus, knappt någon is utomhus (bara Bergeforsen om jag inte är felunderrättad). Föreningen sköts genom massor av ideellt arbetande föräldrar/engagerade. Trots tuffa tider har alla de ideella krafter som finns till förfogande aldrig gett upp. Fortsatt kämpa för det dem tror på. Timrå IK.
Onda krafter har sett Timrå IK som en måltavla. Det har siktats, skjutits hejvilt men det har aldrig varit något snack. Timrå IK är djupt rotat. De som levt i den här kommunen har arbetat hårt för att få människor som inte riktigt kan historien att förstå. Timrå IK är Timrå som kommun. Utan hockeyföreningen är Timrå en kommun som lockar färre företag till kommunen, färre arbetstillfällen och sämre förutsättningar till en välmående kommun.
Idag genomgår föreningen ett stålbad. Taskig ekonomi, ny ledarstab där organisationen inte satt sig. En allt större skara människor som bara förväntar sig, men som så sakteliga ledsnar när resultaten uteblir. Förhoppningen är en stark ledning som inte låter sig stressas av hungriga besserwissrar som hungrar efter framgång och segerns sötma.
Låt det här ta lite tid. Vi har något på gång. Seriens lägsta spelarbudget (skulle jag tro), inga panikvärvningar, tro på tränarna, fortsatt kontinuitet...
Det kommer bli bra. Jag andas tillförsikt.
Kämpa Timrå IK! Neil Young får symbolisera min känsla. Keep on!!