Shadar Logoth: Ja det var en helt otrolig upphämtning med tanke på att det var en så pass viktig match...
Men jag kommer även ihåg upphämtningen här hemma mot HV71 första säsongen i återkomsten då Timrå som inget annat hade att spela för mer än äran låg under med 0-4 efter den första perioden och hämtade ikapp och gick för ett HV71 som slog med näbbar och klor för att försöka knipa den åttonde och sista slutspelsplatsen som sedermera degraderade AIK tog med Tim Thomas mellan stolparna. Henke Eriksson sköt 6-5 i tom kasse sedan HV tagit ut målvakten och satsade allt framåt för att om än möjligt försöka nå ett segermål eftersom AIK ledde sin match vid tidpunkten. Det slutade som så många gånger förr med att motståndarna ( i detta fall Timrå) punkterade matchen och vilda segerscener utbröt bland hemmaspelarna och bland fansen på Södra Stå sedan det stått klart att man spelat bort Jönköpings stolthet från SM-slutspelet. Vill minnas att det stod nåt om vilken upphämtning och moral Timrå i morgontidningarna dagen efter.
ernie eagle: I kategorin vändningar måste väl ändå fjorårets match mot Leksand ta priset...? Jag har då aldrig upplevt något likande....
Då hade väl halva sittplats lämnat arenan och min granne kom tillbaka i sudden sedan han hört på radion om kviteringen vid 19.59... :-)
Själv har jag gjort EN sådan tabbe, mot Boden för många är sedan, då TIK vände ett 1-3 underläge till 3-3 som jag sedan fick höra först på sportradion. Första och sista gången.
Vet någon hur uppslutningen är kring Hemvändaraftonen den 26:e....? Jag skall då gå....
Shadar Logoth: Må så vara att "Jocke" var alldeles för osjälvisk. Men det gick ju onekligen rätt bra ändå. Om det berodde på motståndet eller hans gudabenådade talang stor skrivet i stjärnorna. Men jag väljer att tro på det sistnämnda som den TIKare jag vart och är än idag...
Glömde aldrig en match mot Skellefteå AIK säsongen 94/95 (tror) jag det var då laget hette ST Hockey och Juha Kuusisaari gav ST ledningen med 1-0 på straff i den 1:a perioden och sedan blev det en jävla holmgång och jag kommer ihåg att det med bara några minuter kvar stod 3-2 till ST då kvitterade Emil Ekblad (kalven som även representerat Sundsvall Hockey) till 3-3. Alla trodde på ett oavgjort slutresultat och jag var på hockey med min morbror och vi hade sittplats den säsongen. Varpå sittplatspubliken började resa sig och gå (som vanligt) då min morbror frågade om inte vi också skulle gå - "Åh nej en match varar i 3x20 minuter kontrade jag och allting kan hända". Min morbror suckade tungt och tyckte nog jag var jobbig. Han ville ju inte köa. Och efter en vunnen tekning i anfallszon klappade Jocke Nilsson på för kung och fosterland och pucken stack som en gjuten projektil rätt upp i krysset helt otagbart för "Dicktatorn" efter 19:59. Gissa om jag var något skadeglad efter matchen när det visade sig att jag fick rätt. 4-3 till ST Hockey och en viktig seger då som inte visade sig betyda någonting i slutändan. Men det var ju skönt för stunden...
JD: Det kommer i januari eller februari nån gång. Er supporters önskemål är min lag. Nu har jag avverkat Pöllä, Putte Ulin och Pekka.
Näste man på tur får bli Joakim "Jocke" Nilsson. Hockeyvirtuosen som (nästan) aldrig satt utvisad utan lät spelet på isen bildligt och bokstavligt tala. Förevigd i varje Timråsupporters hjärta. Vi som var med under det djävliga 90-talet. Som förvisso slutade underbart men början var inte snygg och vi tvingades genomlida matcher mot CRIF, Husum, Teg, Vännäs, Lejonström, Antjärn m.m. som visserligen också hade sin charm och tjusning. Men längtar tillbaks det gör man absolut inte.
· 
Men jag kommer även ihåg upphämtningen här hemma mot HV71 första säsongen i återkomsten då Timrå som inget annat hade att spela för mer än äran låg under med 0-4 efter den första perioden och hämtade ikapp och gick för ett HV71 som slog med näbbar och klor för att försöka knipa den åttonde och sista slutspelsplatsen som sedermera degraderade AIK tog med Tim Thomas mellan stolparna. Henke Eriksson sköt 6-5 i tom kasse sedan HV tagit ut målvakten och satsade allt framåt för att om än möjligt försöka nå ett segermål eftersom AIK ledde sin match vid tidpunkten. Det slutade som så många gånger förr med att motståndarna ( i detta fall Timrå) punkterade matchen och vilda segerscener utbröt bland hemmaspelarna och bland fansen på Södra Stå sedan det stått klart att man spelat bort Jönköpings stolthet från SM-slutspelet. Vill minnas att det stod nåt om vilken upphämtning och moral Timrå i morgontidningarna dagen efter.
ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT ;)