Shadar Logoth: Må så vara att "Jocke" var alldeles för osjälvisk. Men det gick ju onekligen rätt bra ändå. Om det berodde på motståndet eller hans gudabenådade talang stor skrivet i stjärnorna. Men jag väljer att tro på det sistnämnda som den TIKare jag vart och är än idag...
Glömde aldrig en match mot Skellefteå AIK säsongen 94/95 (tror) jag det var då laget hette ST Hockey och Juha Kuusisaari gav ST ledningen med 1-0 på straff i den 1:a perioden och sedan blev det en jävla holmgång och jag kommer ihåg att det med bara några minuter kvar stod 3-2 till ST då kvitterade Emil Ekblad (kalven som även representerat Sundsvall Hockey) till 3-3. Alla trodde på ett oavgjort slutresultat och jag var på hockey med min morbror och vi hade sittplats den säsongen. Varpå sittplatspubliken började resa sig och gå (som vanligt) då min morbror frågade om inte vi också skulle gå - "Åh nej en match varar i 3x20 minuter kontrade jag och allting kan hända". Min morbror suckade tungt och tyckte nog jag var jobbig. Han ville ju inte köa. Och efter en vunnen tekning i anfallszon klappade Jocke Nilsson på för kung och fosterland och pucken stack som en gjuten projektil rätt upp i krysset helt otagbart för "Dicktatorn" efter 19:59. Gissa om jag var något skadeglad efter matchen när det visade sig att jag fick rätt. 4-3 till ST Hockey och en viktig seger då som inte visade sig betyda någonting i slutändan. Men det var ju skönt för stunden...
· 
Glömde aldrig en match mot Skellefteå AIK säsongen 94/95 (tror) jag det var då laget hette ST Hockey och Juha Kuusisaari gav ST ledningen med 1-0 på straff i den 1:a perioden och sedan blev det en jävla holmgång och jag kommer ihåg att det med bara några minuter kvar stod 3-2 till ST då kvitterade Emil Ekblad (kalven som även representerat Sundsvall Hockey) till 3-3. Alla trodde på ett oavgjort slutresultat och jag var på hockey med min morbror och vi hade sittplats den säsongen. Varpå sittplatspubliken började resa sig och gå (som vanligt) då min morbror frågade om inte vi också skulle gå - "Åh nej en match varar i 3x20 minuter kontrade jag och allting kan hända". Min morbror suckade tungt och tyckte nog jag var jobbig. Han ville ju inte köa. Och efter en vunnen tekning i anfallszon klappade Jocke Nilsson på för kung och fosterland och pucken stack som en gjuten projektil rätt upp i krysset helt otagbart för "Dicktatorn" efter 19:59. Gissa om jag var något skadeglad efter matchen när det visade sig att jag fick rätt. 4-3 till ST Hockey och en viktig seger då som inte visade sig betyda någonting i slutändan. Men det var ju skönt för stunden...
ÄLSKA TIMRÅ IK ALLTID alltid alltid...