ernie eagle: Att du tog fram Wikegård som förslag till tränare var ju ingen skräll precis ;-) Men hur sugen tror du att Niklas är på en comeback, helt seriöst alltså? Han har väl varit ifrån hockeyns omklädningsrum drygt ett år nu, vad är det som säger att han inte sätter familjelivet före nu när han har vant sig vid det på ett mer permanent plan?
Det skulle alldeles säkert skapa rubriker om Timrå hade en sådan tränare. Men är det verkligen vad vi vill, och är det för klubbens bästa? Skulle Niklas passa in i det tänk som finns i klubben fullt ut? Det vore onekligen ett intressant alternativ, men jag skulle bli överraskad om han ens kom på förslag när det nu vankas tränarbyte i klubben.
MOBILT
· 
· 
ernie eagle: Ja, vad åstadkom Leif Boork under sin treåriga sejour i Västra Frölunda Indians, som man kom att heta under den här tiden? Gjorde han något av värde som vi ser spår av idag?
Ja, det han t.ex gjorde var att sätta ett större fokus på utvecklingen av spelarna. Laget hade efter sin elitseriecomeback 1989 gått på en slak lina vad gäller förmågan att kunna etablera sig på allvar. Timrå hade en lätt resa på den vägen jämfört med Frölunda. Fr.o.m säsongen 1989/90 t.o.m säsongen 1994/95 hade man följande placeringar (de placeringar som är märkta med fet stil är de säsonger som Boorken var tränare): 10, 12, 5, 11, 4, 11. Som bäst blev det en fjärdeplats, och man kom som längst till kvartsfinal i de två slutspel man deltog i.
Klubben hade allt sedan återkomsten i ES valt en bredare satsning på ungdomsverksamheten, och detta utvecklade Boorken ytterligare. Ett flertal unga lovande spelare runt om i de olika lokala klubbarna fick chans till elitseriespel, och man förvaltade detta på ett bra sätt. Det är väl precis det här vi ser hända i än större utsträckning idag. Några av de namn som kom fram här var t.ex Per-Johan Axelsson, Daniel Alfredsson och Mikael Sandberg. Leif lade den grund som Lasse Falk jobbade vidare på när han förde laget till SM-final 1995/96, och det är nog här som vi ska söka några av orsakerna till vad som gör att Frölunda står där man gör idag.
Så din jämförelse med vad han åstadkommit i Brynäs blir nog lite skev, Magnus, då han ännu bara hunnit inleda sitt "verk" i Gävlelaget. Brynäs går väl kanske att jämföra med Frölunda på det viset att man har haft ett antal riktigt jobbiga säsonger, men man är ändå inte i närheten av att ligga på den nivå som Frölunda gjorde på den tiden, som elitserienykomling och allt. Det som kanske är jämförbart är satsningen på unga spelare, fast Frölunda låg nog lite före, när allt kommer omkring. När Boorken kom till Indianerna kunde han alltså skörda de frukter som redan varit på tillväxt ett par säsonger. Detta finns det väl goda förutsättningar i Brynäs, men riktigt var man är på väg är väl svårt att riktigt säga. Hur ser det exempelvis ut med utvecklingen av de egna talangerna? Man har ju heller inte på långt när samma upptagningsområde som Frölunda har.
(Varför jag valde att blott ta med sex säsonger för Frölundas del här ovan var för att på ett enkelt sätt kunna jämföra med Timrås resultat. Vi har ju gjort sex säsonger sedan vår comeback år 2000. Vi har kvalificerat oss för slutspel tre gånger, och kvalspel endast en. Det var som du ser aningens tuffare för Frölunda att nå så långt. Nu ringer det en klocka här som säger att vi på den tiden inte alls hade samma problem med lovande spelare som sticker till proffsspel redan i ung ålder. Det var väl någon eller några säsonger efter detta som det började på riktigt allvar.)