Organisatoriskt fiasko var en bra rubrik, för fiasko var precis vad det var organisatorisk sett.
1 - Lineupen. Kul med en lineup där deras meriter dra upp osv. Något jag inte förstod var varför Samuel Påhlsson (om jag inte missminner mig) var den enda som fick ordentligt med strålkastarljus på sig.
2 - Ljudet i högtalarna. Under all kritik - den här gången också. Det var väldigt sällan man hörde vad någon sa. Som det var så känns det (nästan, observera: nästan) bättre att montera ner högtalarna och inte ha någon speaker eller några intervjuer alls, då det endast skapar irritation över att man inte hör något....
3 - Programbladet med namn & nummer. Var det bara jag som var blind eller fanns inte nr. 2 Martin Lindman med på isen? Sjögren hade visst 20 och inte 23 lärde jag mig efter ett tag. Krykov hade ju inte direkt nr. 15 och Koivunen hade inte heller det nummer som angavs. Marcus Åkerblom, var han ens med? Någon med nummer 33 såg jag i alla fall inte. I Icebreakers fanns två icke-NHL spelare som inte fanns med i programmet. Dessutom var inte Daniel Sedin med på isen, enligt programmet alltså.. Att det är ett eller två fel är ju acceptabelt, men varför göra ett program där nästan ingenting stämmer? Just precis nyförvärven är ju de man vill hålla extra bra koll på och det var där nästan inget stämde. NÅGOT irriterande.
De som annars skötte sig utmärkt var spelarna. En extra stor eloge till Timrå som faktiskt tog i lite grann, gjorde snygga prestationer både individuellt och som lag. Matchen skulle kunnat ha blivit så avsevärt mycket sämre om man inte velat bjuda till. NHL-stjärnorna ska ha beröm de med, framförallt Peter Forsberg & Markus Näslund som bjöd på en hel del ögongodis.
På det stora hela så var kvällen lyckad, men det finns en hel del att jobba med utanför isen. Det kan nog alla hålla med om.
söder över: Jag tänker att det här blir min sista kommentar i frågan (mest för att det inte riktigt leder nånstans). Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet man försöker missförstå och när argumenten börjar närma sig "ah men dom ... | #Läs mer ·
· 
1 - Lineupen. Kul med en lineup där deras meriter dra upp osv. Något jag inte förstod var varför Samuel Påhlsson (om jag inte missminner mig) var den enda som fick ordentligt med strålkastarljus på sig.
2 - Ljudet i högtalarna. Under all kritik - den här gången också. Det var väldigt sällan man hörde vad någon sa. Som det var så känns det (nästan, observera: nästan) bättre att montera ner högtalarna och inte ha någon speaker eller några intervjuer alls, då det endast skapar irritation över att man inte hör något....
3 - Programbladet med namn & nummer. Var det bara jag som var blind eller fanns inte nr. 2 Martin Lindman med på isen? Sjögren hade visst 20 och inte 23 lärde jag mig efter ett tag. Krykov hade ju inte direkt nr. 15 och Koivunen hade inte heller det nummer som angavs. Marcus Åkerblom, var han ens med? Någon med nummer 33 såg jag i alla fall inte.
I Icebreakers fanns två icke-NHL spelare som inte fanns med i programmet. Dessutom var inte Daniel Sedin med på isen, enligt programmet alltså..
Att det är ett eller två fel är ju acceptabelt, men varför göra ett program där nästan ingenting stämmer? Just precis nyförvärven är ju de man vill hålla extra bra koll på och det var där nästan inget stämde. NÅGOT irriterande.
De som annars skötte sig utmärkt var spelarna. En extra stor eloge till Timrå som faktiskt tog i lite grann, gjorde snygga prestationer både individuellt och som lag. Matchen skulle kunnat ha blivit så avsevärt mycket sämre om man inte velat bjuda till. NHL-stjärnorna ska ha beröm de med, framförallt Peter Forsberg & Markus Näslund som bjöd på en hel del ögongodis.
På det stora hela så var kvällen lyckad, men det finns en hel del att jobba med utanför isen. Det kan nog alla hålla med om.