Smokey: Som norrlänning i förskingringen kan man bara hålla med. Det är viktigt att visa sin särart för både sig själv och omgivningen. Det handlar kanske om att behålla självbilden av den karge norrlänningen som gladeligen sitter ute en mulen sommarkväll med knotten fastklistrad på huden. De attribut Du nämner är också självklara för den som vill bibehålla myten. Jag vill gärna addera till några andra detaljer : Kokkaffe. Jag känner mig ibland som en Nelson Mandela på 60-talet. Hyllorna med bryggkaffe skriker ut alla de varierande smakupplevleser som finns att tillgå om man har den läggningen. Själv tvingas jag leta efter det mikroskopiska utrymme som upptas av de som har blå etikett "mellanrost". Bara namnet antyder den menlösa lagomsmak som denna variant har att erbjuda. Men stoltheten förbjuder mig att som andra svagsinta individer krypa till korset. Här skall minsann kokas tills liemannen kommer. Andra särdrag är väl detta med myggen. Ingen sann norrlänning beklagar sig över de vilsna surrande stackare söderöver som råkar hitta en bit mänsklig hud att sitta på. Till sist har vi kylan. En riktig norrlänning sover naken med fönstret öppet året runt och skulle man frysa om armarna runt juletid så kan man alltid ha ett tunt täcke på sig.
· 
Andra särdrag är väl detta med myggen. Ingen sann norrlänning beklagar sig över de vilsna surrande stackare söderöver som råkar hitta en bit mänsklig hud att sitta på. Till sist har vi kylan. En riktig norrlänning sover naken med fönstret öppet året runt och skulle man frysa om armarna runt juletid så kan man alltid ha ett tunt täcke på sig.