"Here we go again" som en ganska känd popartist skulle ha uttryckt sig.
Den eviga debatten om loggan går vidare.
Ibland blir man bara så upprör att man vill ta till storsläggan och utbrista: "Jävla idoiter!"
Tänk att ett gäng småpåvar får sitta och pula med sina datorprogram och färgpennor och skapa ny fina klubbmärken.
Är ambitionen att TIK ska spela i högsta serien eller vill man harva om kring i gärsgårdsserierna (månskensrinkarna)?
Kan ingen jävel köpa en bok om har man vårdar sitt "varumärke" som det så fint heter nu för tiden. Eller bara sitt rykte.
Man behöver ju inte vara Nobelpristagare för att inse att dräkten och klubbmärket är en viktig del av lagets framtoning och själ.
En liten jämförelse; vilket smäller högst Djurgårdens IF eller Team Boro? Coca-Cola eller Cuba-Cola (jag vet, kult på uterinken)?
Jag orkar inte rada upp en slående lista med exempel efter exempel.
Jag kan bara hänvisa till den utmärkta artikeln i Expressen som det hänvisades till på GB:n härförleden.
Fastslå för fan en varumärkes strategi för klubben innan jag får blodstörtning.
Så vad är då receptet? Jo,en långsiktig, uttänkt och uthållig strategi. Samt en tjurig jävel som vaktar traditionerna.
Exempel: Färger - rött och vitt, text på bröstet - TIMRÅ, eventuellt också med tallarna på magen eller arnarna. Ta för fan bort den där jävla uppkräkta kråkan och bränn upp allt vad "Red Eagles" heter. Hur ballt är det med anglosismer i Sverige?
Sen kan man alltid diskutera om man ska ha reklam för ett företag på bröstet/magen. Tittar man på storklubbar som Liverpool m fl. så har ju dom det. Det gäller bara att det känns som om det passar med klubben.
I det här fallet skulle jag vilja säga att SCA kanske inte är det mest lämpliga eftersom SCA-loggan inte vänder sig till konsumentmarknaden. Där marknadsför sig ju SCA under varumärkena Libero, Libress, Lilla Edet mm. Men det kanske skulle bli för magstarkt för hockeypojkar som vill käka järn och skita kätting.
Nej, Timråkänslan är till stor del lika delar Pistvakt och Norrlands Guld-reklam. Det är så vi ska slå världen med häpnad.
The great one: RV har alltid varit ett löst sammansatt kompisgäng som haft ett gemensamt intresse för läktarkultur. Det finns ingen ingångsrit eller medlemskap, RV existerar bara på läktaren - därav en läktargrupp.
· 
Den eviga debatten om loggan går vidare.
Ibland blir man bara så upprör att man vill ta till storsläggan och utbrista: "Jävla idoiter!"
Tänk att ett gäng småpåvar får sitta och pula med sina datorprogram och färgpennor och skapa ny fina klubbmärken.
Är ambitionen att TIK ska spela i högsta serien eller vill man harva om kring i gärsgårdsserierna (månskensrinkarna)?
Kan ingen jävel köpa en bok om har man vårdar sitt "varumärke" som det så fint heter nu för tiden. Eller bara sitt rykte.
Man behöver ju inte vara Nobelpristagare för att inse att dräkten och klubbmärket är en viktig del av lagets framtoning och själ.
En liten jämförelse; vilket smäller högst Djurgårdens IF eller Team Boro? Coca-Cola eller Cuba-Cola (jag vet, kult på uterinken)?
Jag orkar inte rada upp en slående lista med exempel efter exempel.
Jag kan bara hänvisa till den utmärkta artikeln i Expressen som det hänvisades till på GB:n härförleden.
Fastslå för fan en varumärkes strategi för klubben innan jag får blodstörtning.
Så vad är då receptet? Jo,en långsiktig, uttänkt och uthållig strategi. Samt en tjurig jävel som vaktar traditionerna.
Exempel: Färger - rött och vitt, text på bröstet - TIMRÅ, eventuellt också med tallarna på magen eller arnarna. Ta för fan bort den där jävla uppkräkta kråkan och bränn upp allt vad "Red Eagles" heter. Hur ballt är det med anglosismer i Sverige?
Sen kan man alltid diskutera om man ska ha reklam för ett företag på bröstet/magen. Tittar man på storklubbar som Liverpool m fl. så har ju dom det. Det gäller bara att det känns som om det passar med klubben.
I det här fallet skulle jag vilja säga att SCA kanske inte är det mest lämpliga eftersom SCA-loggan inte vänder sig till konsumentmarknaden. Där marknadsför sig ju SCA under varumärkena Libero, Libress, Lilla Edet mm.
Men det kanske skulle bli för magstarkt för hockeypojkar som vill käka järn och skita kätting.
Nej, Timråkänslan är till stor del lika delar Pistvakt och Norrlands Guld-reklam. Det är så vi ska slå världen med häpnad.
Kom igen!