Rooster23: Timrå får skylla sig själva. Ännu en gång tror det att det räcker med att spela hockey i en period och tappar skallarna. Huvudlöst! Och att skylla på domaren håller inte. Visst kanske Rådbjer var petig ikväll, jag såg inte matchen personligen. Därav mitt lugn!
Men rent generellt måste ett lag kunna vara tillräckligt professionella att man inte hakar upp sig på enskilda domslut och låter yttre påverkan störa matchplanen. När man åker på den femte-sjätte utvisningen utav nio i en och samma period måste man inse att felet bottnar i en själv. Då får man kraftsamla sig och köra vidare. För dömt är dömt liksom och det blir inget bättre utav att älta skiten. Domsluten återkallas sällan eller aldrig. Mig veterligen har det bara hänt en enda gång under min livstid som jag kan dra mig till minnes att ett domslut korrigerats i efterhand under pågående match och det var när Fredrik Wallberg under en hemmamatch mot Björklöven fick matchstraff för att han tagit tag i gallret på en motspelare i en tuppfäktning och blivit visad av banan. Efter att domslutet konsulterats i periodpausen mellan andra och tredje perioden i domarrummet tillsammans med Timrås tränare Peo Larsson och Björklövens dåvarande dito Lars "Molla" Molin och huvuddomaren Stephan Eriksson ifrån Mariefred där man konstaterade att någon paragraf om automatiskt matchstraff för den förseelsen inte fanns. Wallberg fick således knyta på sig skridskorna igen och kliva in på isen lagomt till tredje perioden och avslutningen till publikens bifall.
Sedan kan man visst vara missnöjd med helheten och skylla på att domaren var inkonsekvent. Men den debatten får Timrå i sådana fall föra efteråt och om det anses vara rimligt påpeka detta för domarbasen Peter Andersson i efterhand.
Att låta allting fullständigt haverera vad beträffar koncentration och fokus är inte acceptabelt. Man måste kunna slutföra det uppdrag man påbörjat.
Jag blir väldigt besviken att vi skall bjuda in motståndarna i matcherna igen för att vi faller på eget grepp. Vi måste kunna klara utav att stänga matcherna och inte vara så förbannat generösa, givmilda och tillmötesgående. Att man någon gång tappar en match kan jag leva med. Men inte när det sker gång efter annan på det här sättet.
Jag förstår inte varför Timrå skall behöva bli panikslagna och flaxa runt på isen som nykläckta fågelungar i full färd med att lära sig att flyga så¨fort motståndarna sätter lite press på oss i egen zon och petar in en reducering. Då är det precis som varenda jävel får vattenskalle och tokrusar på allting som sötsugna flugor i deras förtvivlade kamp att finna nektarinerna. Man glömmer helt och hållet linjerna i spelet och vad man kommit överens om i omklädningsrummet. Detta är någonting som per omgående måste rättas till.
Självklart förstår jag att en oro kan spridas i leden när motståndarna fått häng. Men att brusa upp i ett okynnestempo i det läget och dutta med puckarna och lalla runt är ju fullständigt galet och rena rama dödsstöten. Helt fel väg att gå!
Challe måste kunna få grabbarna att slappna av, lita på sin manliga intuition och tagga ner! Världen går definitivt inte under och himmelen lär nog sannolikt inte heller rasa ner!
Nej jag manar till lugn! Ta ett djupt andetag, känn friheten! Detta riktas till både supportrar och spelare!
Paniken föder felbeslut och förlorare, lugnet föder återhållsamhet och vinnare!
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
· 
Rooster23: Timrå får skylla sig själva. Ännu en gång tror det att det räcker med att spela hockey i en period och tappar skallarna. Huvudlöst! Och att skylla på domaren håller inte. Visst kanske Rådbjer var petig ikväll, jag såg inte matchen personligen. Därav mitt lugn!
Men rent generellt måste ett lag kunna vara tillräckligt professionella att man inte hakar upp sig på enskilda domslut och låter yttre påverkan störa matchplanen. När man åker på den femte-sjätte utvisningen utav nio i en och samma period måste man inse att felet bottnar i en själv. Då får man kraftsamla sig och köra vidare. För dömt är dömt liksom och det blir inget bättre utav att älta skiten. Domsluten återkallas sällan eller aldrig. Mig veterligen har det bara hänt en enda gång under min livstid som jag kan dra mig till minnes att ett domslut korrigerats i efterhand under pågående match och det var när Fredrik Wallberg under en hemmamatch mot Björklöven fick matchstraff för att han tagit tag i gallret på en motspelare i en tuppfäktning och blivit visad av banan. Efter att domslutet konsulterats i periodpausen mellan andra och tredje perioden i domarrummet tillsammans med Timrås tränare Peo Larsson och Björklövens dåvarande dito Lars "Molla" Molin och huvuddomaren Stephan Eriksson ifrån Mariefred där man konstaterade att någon paragraf om automatiskt matchstraff för den förseelsen inte fanns. Wallberg fick således knyta på sig skridskorna igen och kliva in på isen lagomt till tredje perioden och avslutningen till publikens bifall.
Sedan kan man visst vara missnöjd med helheten och skylla på att domaren var inkonsekvent. Men den debatten får Timrå i sådana fall föra efteråt och om det anses vara rimligt påpeka detta för domarbasen Peter Andersson i efterhand.
Att låta allting fullständigt haverera vad beträffar koncentration och fokus är inte acceptabelt. Man måste kunna slutföra det uppdrag man påbörjat.
Jag blir väldigt besviken att vi skall bjuda in motståndarna i matcherna igen för att vi faller på eget grepp. Vi måste kunna klara utav att stänga matcherna och inte vara så förbannat generösa, givmilda och tillmötesgående. Att man någon gång tappar en match kan jag leva med. Men inte när det sker gång efter annan på det här sättet.
Jag förstår inte varför Timrå skall behöva bli panikslagna och flaxa runt på isen som nykläckta fågelungar i full färd med att lära sig att flyga så¨fort motståndarna sätter lite press på oss i egen zon och petar in en reducering. Då är det precis som varenda jävel får vattenskalle och tokrusar på allting som sötsugna flugor i deras förtvivlade kamp att finna nektarinerna. Man glömmer helt och hållet linjerna i spelet och vad man kommit överens om i omklädningsrummet. Detta är någonting som per omgående måste rättas till.
Självklart förstår jag att en oro kan spridas i leden när motståndarna fått häng. Men att brusa upp i ett okynnestempo i det läget och dutta med puckarna och lalla runt är ju fullständigt galet och rena rama dödsstöten. Helt fel väg att gå!
Challe måste kunna få grabbarna att slappna av, lita på sin manliga intuition och tagga ner! Världen går definitivt inte under och himmelen lär nog sannolikt inte heller rasa ner!
Nej jag manar till lugn! Ta ett djupt andetag, känn friheten! Detta riktas till både supportrar och spelare!
Paniken föder felbeslut och förlorare, lugnet föder återhållsamhet och vinnare!
Hoppas ni anammar detta gott folk!
Amen.