Precis. Exakt så kul är det. Och det är just denna känsla som definierar allt det som betyder något för den som verkligen bryr sig. Man sitter där på norra eller södra med pungjäveln i skruvstädet och undrar när fanskapet ska upphöra. Får vi med oss någon poäng eller möjligen till och med tre? Där känner man att man verkligen lever, vilket man i och för sig ändå gör...
I E.ON Arena går livet sin gilla gång. Man funderar inte ens om kontraktet är i fara. Slutspelet är i antågande och frågan är bara om vi blir fyra, femma eller sexa. Blir vi valda av MoDo till kvarten eller? Fan, vad sjukt...
Tjolahejsan. Nästa år är vi tillbaka i vårat älskade Allsvenskan. Vi kände oss inte riktigt som hemma i SHL bland dom stora grabbarna. Det är bättre att nöta buss på grusvägar i Småland till hålor som det knappt finns vägar till! Vi är hemma!
Att gå på en GIF-match är ungefär lika kul som att sitta med pungen i ett skruvstäd.