Nu har jag suttit och studerat i några dagar, en tråd "appropå" fick mig att få tidernas backflach och panikångest, satan tänkte på denna tråd gammal trotjänare från svunna tider, tider då redline offcide fortfarande var möjlig och dommarna fortfarande var zebror, och Timrå spelade i allsvenskan, och peo Larson var ledare, deeet var tider det, och DÅ!!! hade vi en lada,,
Ja, på den tiden kändes hockeyn lite mer äkta! Kvalserien var vardagsmat oavsett om vi var på väg uppåt eller neråt. Stor dramatik och heta känslor rådde. Vem minns inte följande klassiker från våren 2002:
# 1-1 på Hovet i kvalseriens öppningsmatch. Matchen står och väger. Men så serverar Zäta Fagemo värsta drömpasset och 1-2 är ett faktum. Matchuret står på 18:52. En av de skönaste hemresor man upplevt...
# 1-4 vänds till 5-4 mot Leksand i en av de svettigaste matcher man upplevt i Timrå Isstadion. Med fyra minuter kvar är vi totalt uträknade och Leksands-klacken sjunger segersånger. Men en grym slutforcering med bland annat Peltomaas 4-4-mål i slutsekunderna och Mattiassons avgörande straffmål ser till att vi får exakt den start på kvalserien som vi önskade. Kontraktet räddades och vad som kommande säsonger följde är, som det brukar heta, hockeyhistoria...