Timrå IK

Skarin: Knappt fem dagar till nästa match. Vilka åtgärder tror du har tagits tills dess?

Ikväll, dränkning av sorg. Imorgon, baksmälla. Måndag, utredning av vad som är fel. Tisdag, utredning av vad som är fel. Onsdag, insikt om att något är fel men beslut om att vi kör på likadant ändå. Chansen finns ju att det vänder av sig själv då vi har två raka hemmamatcher!

Torsdag-Lördag: Blå tummar samt apterade hängsnaror.

Det är min gissning för den kommande veckan.

Har skummat igenom nästan tio sidor ren vrede på Timrås HS. Skribenterna varierar, men det skrivs i stort sett samma inlägg hela tiden. Ganska onödigt, kan man tycka. Allra värst blir det när vissa skribenter föreslår att vi ska införa så kallade kvartssamtal med spelarna. Samt skicka hem dem från krogen och liknande. Bara för att man har läst att Firman Boys och andra pajasorganisationer agerar på det viset. Man blir smått generad. 2000-talets svenska supporterkultur har tagit sig en så löjeväckande skepnad att man knappt vill vara med längre. Vad fan har ni för tankar om er själva egentligen? Personligen är jag helt övertygad om att varenda spelare och ledare i Timrå IK gör sitt allra yttersta för att vi ska fortsätta att spela elitishockey. Varför i helvete skulle de inte göra det? Att sitta hemma vid datorn och spriten är knappast någon svår uppgift, att spela elithockey kan dock vara just detta. Nu för tiden finns det alldeles för många supportrar som tar sig själva på ett alldeles för stort allvar och kräver att favoritlaget ska prestera som satan, för sina egna måendes skull. Ren och skär egoism, säger jag. Patetiskt är ordet. Lägg ner supportandet om ni inte orkar med fler motgångar! Timrå IK älskar man i nöd och lust. Nu har vi haft lusten i några år, men nu kanske nöden tar vid? Den går onekligen också att leva med, det vet jag om någon. Visst har föreningen tagit många naiva beslut inför denna säsong, det är jag fullt medveten om. Och nu får vi lida för dessa. Men världen går liksom inte under för det. Kanske får man aldrig uppleva det där SM-guldet under sin levnadstid? Ja, men det var ju tråkigt. Kanske tvingas man uppleva en degradering i stället? Förjävligt, rent ut sagt! Men sådant är livet. Och nog finns det betydligt viktigare saker än hockey, bara man tänker efter lite...