DJ Hemp: Jag respekterar din hållning och ståndpunkt. Jag kan aldrig pådyvla någon människa mina åsikter. Vi har mycket gemensamt. Men i denna fråga är vi definitivt inte överens. Mina vänner håller jag allra högst oavsett etniskt ursprung, hudfärg, nationalitet, lagtillhörighet etc. Respekterar man mig så respekterar jag som regel personen/erna tillbaka. Jag tycker det är givande att kunna umgås med andra lags supportrar också. Men jag vet att den uppfattningen går isär bland många skribenter härinne. För mycket dansband och gulligull är töntigt enligt förespråkarna av hardcore-kulturen.
Men det bestämde jag mig för några år sedan att strunta i. Det är möjligt att jag är jävligt mycket mainstream och ett konsumerande popsnöre som har en skruvad uppfattning och smak. Men så länge jag mår bra så tutar jag vidare.
Antingen bara älskar man min attityd och personlighet eller så fullständigt avskyr man mig. Jag kan kompromissa men inte förändra mig till någon jag själva verket inte är eller kan stå för. Då är det bättre att vandra på krokiga stigar.
Hellre dårskap och äventyr ibland än att ständigt klampa runt i andras fotspår.
SKÅL PÅ DIG!
Veckans hetaste skribenter
10.00
MOBILT
· 
· 
· 
Jag tillhör dem som gladdes över Luleås framgångar på 1990-talet. De vann ett mycket välförtjänt SM-guld och borde egentligen ha vunnit fler, klart bäst i landet som de var på den tiden. Men numera bryr jag mig absolut noll om LHF. Jag betraktar alla Timrås motståndarlag i elitserien som fiender och allt som kan tänkas sänka dessa välkomnar jag. Har alltid avskytt benämningen "Norrland" och har aldrig känt någon samhörighet med övriga landskap norr om Dalälven. För mig är det bara Sundsvall/Timrå som gäller, beträffande sympatier av geografisk anledning. Till exempel föredrar jag Malmö IF framför Björklöven, Hammarby IF framför Edsbyn, nästan alla lag framför Gefle etc... Grannarna är värst! "We hate it when our friends become successful", som Morrissey sjöng...