Timrå IK

Olle: mm knivigt jämn serie år dessutom där inget lag makes sense typ. toppen är i botten typ och vice versa. Men tycker ändå det skett en förbättring på attitydsplanet - men kanske man är förblindad av tilltron till laget och de 8 poängen vi tagit på de senaste 4 matcherna? Ja ja, låt se imorgon - hoppas vi vinner och att vi gör många mål!

Bara en sån sak - att göra många mål kan göra att självförtroendet kommer tillbaka och därmed ett nytt Timrå (som i de första matcherna) kommer tillbaka.

Framför allt tycker jag att serien så här långt visar vikten av att bygga lag. Med betoning på lag. Alla som skriker om att Timrå inte kan utmana förrns man har en arena i Sundsvalls hamn torde få sig en tankeställare när dom ser det Rögle och Skellefteå presterar, relativt ex vis Frölunda de senaste åren.

Såväl årets Timrå som fjolårets är felbyggda i grunden. I fjol saknades spelskickliga backar (samt det som ingen håller med mig i: att vi hade en i grunden defensiv förstecenter som härförare i Hahl), i år saknas defensiv tyngd i försvaret samt en skicklig förstecenter. Paradoxalt nog hade Riku varit en perfekt pusselbit i detta lagbygge.

Att det blivit som det blivit är knappast förvånande. Vi hade en sportchef som värvade/förlängde kontrakt med vänsternäven samt en ny som kom in i ett läge då det var många hål att fylla men jävligt ont om cement.
Nu hoppas jag att det jobbas febrilt redan nu med nästa säsongs trupp. Klart är att vi har onödigt mycket resurser lagda på ytterforwards. Utan att dissa vare sig Pärssinen eller Jonte är det lätt att drömma erotiska drömmar om att man fick stoppa in en snuskigt dyr förstecenter och en rejäl back istället, med de senaste matcherna på näthinnan.

Och, för att återknyta till budgetsnacket inledningsvis: lag är nog fanimej enklare att bygga med en mindre budget. Det gäller att få samtliga spelare att acceptera sina roller. Problemet med rika klubbar, som t ex Frölunda, är att man ska få lite för skickliga spelare att lira sämre roller. Det är jävligt svårt. Samtidigt ska man få till en lagstruktur/hierarki där de bäst betalda ska gå i bräschen, något som kan vara lika vanskligt i en grupp med många egon och där ett flertal spelare anser sig bättre klara av glamourrollerna.

I lag som Rögle existerar inte den typen av problem. Snubbarna i tredje och fjärdekedjan skrapar isen med framtänderna om tränaren ber dom det. Och, kanske viktigast av allt: dom har en härförare som inte bara är lagets skickligaste spelare, utan också såväl dess hjärta som lungor i Kenny Jönsson. Hade dom inte honom utan 'bara' en lika skicklig spelare som plockats utifrån tror jag inte för ett ögonblick att dom legat där dom ligger.

Om Timrå ska bli ett riktigt bra lag igen tror jag inte att grundbulten ligger i de magiska orden 'ökad omsättning'. Det är att göra det allt för lätt för sig. Snarare handlar det om andra faktorer, varav den kanske viktigaste är: rätt spelare för rätt roll. I detta ingår att vara jävligt försiktig med vilka man värvar dyrt. Ledorden här är: på isen och i täten. Alltså motsatsen till: i sjuksängen, med hundhuvud.

Avslutningsvis: jag har försvarat Jonte hela vägen, och jag är inte omvänd än. Men, som bl a JimmyH varit inne på: det kroppsspråk som han uppvisade i går var erbarmligt. Jag blev faktiskt ärligt illa berörd. Snart dags för korten på bordet i den här såpan. Ser det likadant ut de kommande matcherna måste någonting göras. Mår han dåligt/kan inte prestera: timeout. Frivilligt eller ofrivilligt. Är det konflikt med Challe: foten i valfri rumpa. Vill han komma tebaks men har det jävligt tungt: berätta detta. Och ge honom inte en större roll än han klarar av.