En sådan viktig match med chansen att dra ifrån från botten och då är man sådär lagomt intresserade? Åkerlund i mål och då jobbar inte spelarna för att ge honom lite hjälp? Märkligt. Kan man vara så oerhört trötta efter LHC-matchen? Eller är det så att efter 2 vinster så tror man att man är världens bästa lag och behöver inte jobba lika hårt eftersom det är bara DIF man möter?
