Här följer mina omdömen efter kvällens match mot Södertälje.
Timrå går ut på isen och möter ett Södertälje som sin vana trogen spelar på klassisk kontring där man utnyttjar motståndarens misstag och skickar upp pucken till två man högt i banan.
TIK visade upp goda intentioner i anfallsspelet men utan att lyckas. Skottstatistiken slutade 17-6 vilket väl speglade perioden där Timrå ägde mestadelen av pucken medan Södertälje kontrade giftigt. SSK var rejält tillbakapressade och slog icing efter icing.
0-1-målet var av tursamt slag där Peter Larsson drygt tolv minuter in i första period får en studsande puck rakt på klubbladet och stänker in trissan i maskorna bakom en olycklig Kapanen som inte kan lastas för målet.
I andra perioden var spelet jämnare och ställningen stod sig. Timrå hade anmärkningsvärt svårt att komma till kvalificerade avslut mot Södertäljekeepern Lindqvist. Södertäljes försvar var kompakt och pressade motståndarna ut på kanterna. Skott 9-5.
Sista akten började med fördel Södertälje och redan efter halvannan minut lyckades man utöka ledningen till 2-0 efter kombination med tillbakaspel mot Anders Back som bara hade att sätta in pucken från blålinjen bakom en skymd Kapanen. Drygt fem minuter senare svarade nye Timråbacken Martin Lindman för en ordentlig backtavla och serverade en forechekande Jörgen Bemström pucken på klubbladet. Denne vände snabbt och sköt ett skott på chans mot Kapanen som var chanslös mellan benen. Timrå forcerade sig ordentligt mot slutet och fick ny fart. Tre minuter innan full tid fick Popovic i Södertälje sätta sig på botbänken efter en interferencesituation. Lill-Kenta tog ut Kapanen ur målet och Timrå ökade tempot ytterligare. För en gångs skull klev man in framför mål och därifrån kunde Markus Matthiasson flippa in pucken bakom en ställd Lindqvist i Södertäljes mål. Skott 15-7.
Inför matchen pratade Lill-Kenta om att man inte skulle spela lika frejdigt och jag tolkar det som om att man inte ska ligga på för hårt i offensiven. Timrå spelade anfallshockey präglad av indivuella spelideer och dåligt passningspel. Defensiven såg stabil ut men ibland blev man väl stillastående och då var det flera gånger nära att Södertälje skulle göra mål.
Martin Lindman ser ut som en bra spelade back som följer med i offensiven och vågar ta avslut. Positiv överraskning!
Per Hallin var het som vanligt och hade bra speed men lyckades inte vid avsluten. Vek av utåt mot sarjen allt för ofta.
Koivunen var en av Timrås bättre spelare liksom Krykov som visade upp många kvaliteer, inte minst stark vilja och god skridskoåkning.
Pär Styf var bra, tycker han har växt ytterligare till denna säsong även om det är svårt att dra några större växlar efter en match på försäsongen.
Markus Matthiasson såg lite seg ut och har förhoppningsvis en till växel att lägga in till elitseriepremiären.
Rajamäki är en jätte i backlinjen och spelade godkänt matchen igenom.
Robert Carlsson var snabb som vanligt. Visade mycket vilja och bra kämpaglöd. Tar han steget fullt ut i år?
Casselståhl har lyft sig ytterligare ett snäpp och blir en tillgång under säsongen.
Robert Jindrich var anonym men måttade ett par dåligt avvägda skott.
Mikael Lind var bra i början av matchen med fin skridskoåkning men dämpades under matchens gång.
Christian Söderström gick in i som avslutare i powerplay. Osäkert vilken position han har fortfarande.
Lill-Zäta var godkänd men får inrikta sig på en plats i fjärde formationen.
Patrik Wallenberg har också kvaliteer och kan bli en liten outsider om han lyckas.
Sammantaget tycker jag Timrå trots förlusten visar upp ett bra försvarsspel. Vi minns de långsamma uppspelen förra säsongen. Anledningen till dem låter jag vara osagt men det tycks som om backarna håller högre kvalitet i år. Det som behöver förbättras i anfallspelet är passningarna. Ikväll såg jag många individuella prestationer som tillsammans kan skapa ett vasst anfallsvapen. Det är möjligt att killarna fortfarande känner på varandra och försöker hitta rätt passningsvägar. Vi får hoppas att de har gjort det till Elitseriepremiären mot MoDo den 24 september.
· 
Timrå går ut på isen och möter ett Södertälje som sin vana trogen spelar på klassisk kontring där man utnyttjar motståndarens misstag och skickar upp pucken till två man högt i banan.
TIK visade upp goda intentioner i anfallsspelet men utan att lyckas. Skottstatistiken slutade 17-6 vilket väl speglade perioden där Timrå ägde mestadelen av pucken medan Södertälje kontrade giftigt. SSK var rejält tillbakapressade och slog icing efter icing.
0-1-målet var av tursamt slag där Peter Larsson drygt tolv minuter in i första period får en studsande puck rakt på klubbladet och stänker in trissan i maskorna bakom en olycklig Kapanen som inte kan lastas för målet.
I andra perioden var spelet jämnare och ställningen stod sig. Timrå hade anmärkningsvärt svårt att komma till kvalificerade avslut mot Södertäljekeepern Lindqvist. Södertäljes försvar var kompakt och pressade motståndarna ut på kanterna. Skott 9-5.
Sista akten började med fördel Södertälje och redan efter halvannan minut lyckades man utöka ledningen till 2-0 efter kombination med tillbakaspel mot Anders Back som bara hade att sätta in pucken från blålinjen bakom en skymd Kapanen. Drygt fem minuter senare svarade nye Timråbacken Martin Lindman för en ordentlig backtavla och serverade en forechekande Jörgen Bemström pucken på klubbladet. Denne vände snabbt och sköt ett skott på chans mot Kapanen som var chanslös mellan benen. Timrå forcerade sig ordentligt mot slutet och fick ny fart. Tre minuter innan full tid fick Popovic i Södertälje sätta sig på botbänken efter en interferencesituation. Lill-Kenta tog ut Kapanen ur målet och Timrå ökade tempot ytterligare. För en gångs skull klev man in framför mål och därifrån kunde Markus Matthiasson flippa in pucken bakom en ställd Lindqvist i Södertäljes mål. Skott 15-7.
Inför matchen pratade Lill-Kenta om att man inte skulle spela lika frejdigt och jag tolkar det som om att man inte ska ligga på för hårt i offensiven. Timrå spelade anfallshockey präglad av indivuella spelideer och dåligt passningspel. Defensiven såg stabil ut men ibland blev man väl stillastående och då var det flera gånger nära att Södertälje skulle göra mål.
Martin Lindman ser ut som en bra spelade back som följer med i offensiven och vågar ta avslut. Positiv överraskning!
Per Hallin var het som vanligt och hade bra speed men lyckades inte vid avsluten. Vek av utåt mot sarjen allt för ofta.
Koivunen var en av Timrås bättre spelare liksom Krykov som visade upp många kvaliteer, inte minst stark vilja och god skridskoåkning.
Pär Styf var bra, tycker han har växt ytterligare till denna säsong även om det är svårt att dra några större växlar efter en match på försäsongen.
Markus Matthiasson såg lite seg ut och har förhoppningsvis en till växel att lägga in till elitseriepremiären.
Rajamäki är en jätte i backlinjen och spelade godkänt matchen igenom.
Robert Carlsson var snabb som vanligt. Visade mycket vilja och bra kämpaglöd. Tar han steget fullt ut i år?
Casselståhl har lyft sig ytterligare ett snäpp och blir en tillgång under säsongen.
Robert Jindrich var anonym men måttade ett par dåligt avvägda skott.
Mikael Lind var bra i början av matchen med fin skridskoåkning men dämpades under matchens gång.
Christian Söderström gick in i som avslutare i powerplay. Osäkert vilken position han har fortfarande.
Lill-Zäta var godkänd men får inrikta sig på en plats i fjärde formationen.
Patrik Wallenberg har också kvaliteer och kan bli en liten outsider om han lyckas.
Sammantaget tycker jag Timrå trots förlusten visar upp ett bra försvarsspel. Vi minns de långsamma uppspelen förra säsongen. Anledningen till dem låter jag vara osagt men det tycks som om backarna håller högre kvalitet i år. Det som behöver förbättras i anfallspelet är passningarna. Ikväll såg jag många individuella prestationer som tillsammans kan skapa ett vasst anfallsvapen. Det är möjligt att killarna fortfarande känner på varandra och försöker hitta rätt passningsvägar. Vi får hoppas att de har gjort det till Elitseriepremiären mot MoDo den 24 september.