lincoln: När det gäller backarna så är det hur lätt som helst att se vad problemet är.
Man är inte rädd om Blålinjerna helt enkelt.
Detta beror i stor del på att backarna inte vågar stå kvar vid offensiva blå, utan lämnar blålinjen snabbare än kvickt, vilket gör att motståndarna kan snabbt bygga upp ett anfall när våra forwards fortfarande är på väg framåt. Det blir ett glapp på 20m meter mellan forwards o backar.
Fortsätter vi mot egenZon så är det egen blå man släpper alldeles för tidigt. Man kommer helt enkelt fel i tajmingen varje gång vi egna blå. Förmodligen är man så byxis att inte hinna "hem" så backarna lämnar sin egenblålinje och backar in i knäna på Backlund/Åke. Detta i sintur ger motståndarna fritt fram att kliva in i Zon utan att behöva förta sig och att våra backar allt för ofta blir stillastående.
Exakt samma händer i boxplay. Timrås backar står i stort sätt uppställd i box när motståndarna kliver över röda linjen. Allt detta gör att våran backlinje blir helt stillastående som statister.
I och med detta uppträdande får vi vad man kaller "Ett för långt lag" vilket resulterar att man:
1.- Nästan aldrig lyckas att Kontra 2. Forwards inte vågar trycka i anfallszon "långa anfall" Timrå bästa vapen. 3. Lågt tempo 4. Drar på sig otroligt mkt utvisningar pga att man blir stillastående 5. Blir jäkligt stirrigt i egenzon pga man får jaga ifrån stilla ståendet. 6. Tacklingar uteblir pga att man är alldeles för långt ifrån sina motstånare. 7. Svårt att få ut puckarna, pga av avsaknande av fart. 8: Lagelarna möter varandra "När backarna lyckas vänada är forwrds på väg hemåt och tvärtom 9: Lagdelarna hamnar å mellanhand
Ända lösning på detta är att försöka hålla ihop laget bättre. Våra backar måste försöka att stå upp bättre vid offensiva blå och på så sätt våga kliva fram 2-3 meter när motstånadra "vänder upp" på kanten. detta leder ill att:
1: Forwards lättare kan ge understöd, 2: Vi kommer få se en hel del riktiga proppar i mittzon. 3: Samt en hel del snabba spelvändningar med frilägen. 4: Vi kommer närmare motståndarna vid egen blå "Viktigt" , motståndarna enda chans att få ned pucken blir att "dumpa" 5: Mkt högre tempo 6: Och att vi får utnyttja våra speed 8: Långa anfall "Timrås adelsmärke"
Det finns givetvis risker att våga stå upp så som kontringar, men i och med att motstånarna idag får ett antal sådana per match så kan det inte bli sämre.
Allt detta kräver dock en backbesättning som har fart under rören.
· 
Man är inte rädd om Blålinjerna helt enkelt.
Detta beror i stor del på att backarna inte vågar stå kvar vid offensiva blå, utan lämnar blålinjen snabbare än kvickt, vilket gör att motståndarna kan snabbt bygga upp ett anfall när våra forwards fortfarande är på väg framåt.
Det blir ett glapp på 20m meter mellan forwards o backar.
Fortsätter vi mot egenZon så är det egen blå man släpper alldeles för tidigt.
Man kommer helt enkelt fel i tajmingen varje gång vi egna blå.
Förmodligen är man så byxis att inte hinna "hem" så backarna lämnar sin egenblålinje och backar in i knäna på Backlund/Åke. Detta i sintur ger motståndarna fritt fram att kliva in i Zon utan att behöva förta sig och att våra backar allt för ofta blir stillastående.
Exakt samma händer i boxplay. Timrås backar står i stort sätt uppställd i box när motståndarna kliver över röda linjen.
Allt detta gör att våran backlinje blir helt stillastående som statister.
I och med detta uppträdande får vi vad man kaller "Ett för långt lag"
vilket resulterar att man:
1.- Nästan aldrig lyckas att Kontra
2. Forwards inte vågar trycka i anfallszon "långa anfall" Timrå bästa vapen.
3. Lågt tempo
4. Drar på sig otroligt mkt utvisningar pga att man blir stillastående
5. Blir jäkligt stirrigt i egenzon pga man får jaga ifrån stilla ståendet.
6. Tacklingar uteblir pga att man är alldeles för långt ifrån sina motstånare.
7. Svårt att få ut puckarna, pga av avsaknande av fart.
8: Lagelarna möter varandra "När backarna lyckas vänada är forwrds på väg hemåt och tvärtom
9: Lagdelarna hamnar å mellanhand
Ända lösning på detta är att försöka hålla ihop laget bättre. Våra backar måste försöka att stå upp bättre vid offensiva blå och på så sätt våga kliva fram 2-3 meter när motstånadra "vänder upp" på kanten. detta leder ill att:
1: Forwards lättare kan ge understöd,
2: Vi kommer få se en hel del riktiga proppar i mittzon.
3: Samt en hel del snabba spelvändningar med frilägen.
4: Vi kommer närmare motståndarna vid egen blå "Viktigt" , motståndarna enda chans att få ned pucken blir att "dumpa"
5: Mkt högre tempo
6: Och att vi får utnyttja våra speed
8: Långa anfall "Timrås adelsmärke"
Det finns givetvis risker att våga stå upp så som kontringar, men i och med att motstånarna idag får ett antal sådana per match så kan det inte bli sämre.
Allt detta kräver dock en backbesättning som har fart under rören.