Om man mår dåligt av att någon skriver kritiska inlägg och man dessutom vet vilka personer som tenderar att göra det kanske man helt enkelt borde ignorera dessa personer...
Hursomhelst måste jag hålla med om att organisationen runt klubben uppträder märkligt. Jag kan erinra mig om en säsong ett par år tillbaka i tiden som har många likheter med denna. Säsongen jag tänker på är det som i ett hockeyhistoriskt perspektiv får ses som en baksmälla från NHL-lockouten. Inför efterföljande säsong tappade Timrå inte bara NHL-stjärnorna, utan också spelare som Niklas Nordgren och Jonathan Hedström. Spelarmarknaden var mager och dåvarande sportchefen fick nog en del huvudbry när han skulle sätta ihop nästa års lag.
Ett lag ställdes dock på banan, men tyvärr visade det sig snart att laget inte riktigt räckte till. Tilltänkta poängkungen Janne Laakkonen lämnade efter en kort, anonym sejour och målvaktssidan var allt annat än stabil. Vad gjorde man för att lösa krisen? Jo, man värvade Svoboda, Jantunen och Pavel Rosa. Målsättningen var att värvningarna skulle hjälpa Timrå till slutspel, en målsättning som visserligen strandade men åtminstone bidrog nyförvärven till ett förnyat kontrakt.
Den här säsongen befinner sig Timrå ett snarlikt läge. Nog för att bristerna skiljer en aning, men det påverkar inte resonemanget. Skillnaden mellan den tidigare omskrivna säsongen och denna är att man inte verkar lika benägen att agera, vilket är förvånande. Jag har hört alla ursäkter redan, men jag förblir ändå undrande.
· 
Hursomhelst måste jag hålla med om att organisationen runt klubben uppträder märkligt. Jag kan erinra mig om en säsong ett par år tillbaka i tiden som har många likheter med denna. Säsongen jag tänker på är det som i ett hockeyhistoriskt perspektiv får ses som en baksmälla från NHL-lockouten. Inför efterföljande säsong tappade Timrå inte bara NHL-stjärnorna, utan också spelare som Niklas Nordgren och Jonathan Hedström. Spelarmarknaden var mager och dåvarande sportchefen fick nog en del huvudbry när han skulle sätta ihop nästa års lag.
Ett lag ställdes dock på banan, men tyvärr visade det sig snart att laget inte riktigt räckte till. Tilltänkta poängkungen Janne Laakkonen lämnade efter en kort, anonym sejour och målvaktssidan var allt annat än stabil. Vad gjorde man för att lösa krisen? Jo, man värvade Svoboda, Jantunen och Pavel Rosa. Målsättningen var att värvningarna skulle hjälpa Timrå till slutspel, en målsättning som visserligen strandade men åtminstone bidrog nyförvärven till ett förnyat kontrakt.
Den här säsongen befinner sig Timrå ett snarlikt läge. Nog för att bristerna skiljer en aning, men det påverkar inte resonemanget. Skillnaden mellan den tidigare omskrivna säsongen och denna är att man inte verkar lika benägen att agera, vilket är förvånande. Jag har hört alla ursäkter redan, men jag förblir ändå undrande.