Mackelito: Visst finns det många som sticker. Men samtidigt så funkar det ju så med människor i allmänhet och idrottsutövare i synnerhet. Man tror ju alltid att gräset är grönare på andra sidan. Spelare utvecklas här, får högre lön där och sticker dit. Så är ju människan funtad. Jag tror fan att jag hade bytt arbete om lönen var mycket högre på en annan arbetsplats trots att jag trivs jättebra där jag jobbar just nu. För rätta pengar hade jag nog dragit jag också.
Det är beklagligt att det är så svårt att bygga ett lag kring en stomme som varit i klubben i X antal år. Men sån är ju vardagen och något som Timrå IK mycket väl är medveten om. Tror på nått sätt att föreningen hade hoppats att Jonte hade blivit vår Davidsson eller Jönsson. En spelare att luta sig mot, en spelare att bygga kring och locka andra spelare med. En spelare som stannar länge, ger allt och går i bräschen. Så blev det ju inte.
Det är nog en verklighet som man är tvungen att leva i. Styf uttalade sig i Sundsvalls nyheter här om veckan. Han menade (grovt summerat) att det är omöjligt att kräva att spelare skall ha klubbkänsla efter bara nån säsong. Därav är det lätt för spelarna att sticka iväg så fort ett något större kontrakt viftas under näsan på dem. Människan är nyfiken.
Att en spelare stannar en längre period i framtiden kommer handla om spelare från egna juniorled. En spelare som stannar i föreningens A-lag ett par säsonger innan han sticker till NHL för att därefter återvända och göra ytterligare några säsonger i moderklubben. Alla andra spelare kommer fortsättningsvis köra på så länge allt känns bra men lika ofta kommer dom att sticka så fort gräset blir synligt på andra sidan.
mikenomad: Är inte mer insatt i situationen mer än X och det ni skrivit här. Men saker och ting som inte händer i arenan ska man inte kunna bli straffad för.
Vad är de för jävla syn? Vilken som helt kan klicka hem andras souvenirer och ... | #Läs mer ·
· 
· 
Det är beklagligt att det är så svårt att bygga ett lag kring en stomme som varit i klubben i X antal år. Men sån är ju vardagen och något som Timrå IK mycket väl är medveten om. Tror på nått sätt att föreningen hade hoppats att Jonte hade blivit vår Davidsson eller Jönsson. En spelare att luta sig mot, en spelare att bygga kring och locka andra spelare med. En spelare som stannar länge, ger allt och går i bräschen. Så blev det ju inte.
Det är nog en verklighet som man är tvungen att leva i. Styf uttalade sig i Sundsvalls nyheter här om veckan. Han menade (grovt summerat) att det är omöjligt att kräva att spelare skall ha klubbkänsla efter bara nån säsong. Därav är det lätt för spelarna att sticka iväg så fort ett något större kontrakt viftas under näsan på dem. Människan är nyfiken.
Att en spelare stannar en längre period i framtiden kommer handla om spelare från egna juniorled. En spelare som stannar i föreningens A-lag ett par säsonger innan han sticker till NHL för att därefter återvända och göra ytterligare några säsonger i moderklubben. Alla andra spelare kommer fortsättningsvis köra på så länge allt känns bra men lika ofta kommer dom att sticka så fort gräset blir synligt på andra sidan.
Men visst är det tråkigt. Riktigt tråkigt.